Hoppet om landslaget tillbaka inför Sydafrikas återkomst till VM

Vädret är oberäkneligt i Kapstaden som kan uppleva fyra årstider på ett dygn. Men denna sista tisdag i mars bjuder på klassiskt sensommarväder: klarblå himmel, strålande sol, inte alltför tryckande värme. Det är bråda dagar för stadens krögare som sett fulla uteserveringar under senaste veckan. Först under jazzfestivalen och nu när tiotusentals fotbollsfans intar stadskärnan, på väg mot arenan i Green Point.

För landslag som inte vunnit en enda match under kvalspelet är det denna eftermiddag en nervös nedräkning till en avgörande playoff-match. Men spelarna i Sydafrikas landslag ”Bafana Bafana” – ”pojkarna, pojkarna”, på språket isiZulu – har redan VM-biljetten säkrad efter att ha vunnit sin kvalgrupp.

Nu handlar det bara om att slipa på detaljerna och det är Panama som står för motståndet, i ett dubbelmöte som slutat oavgjort i den första matchen som spelats i Durban ett par dagar tidigare.

– Panama och Sydafrika påminner om varandra i det att inget av lagen anses vara bland de största, men vi har båda förmågan att skrälla. Så jag är väldigt glad över de här två vänskapsmatcherna och jag hoppas att Panama känner likadant, säger Sydafrikas belgiske tränare Hugo Broos vid en presskonferens inför matchen.

Den främsta anledningen till att man spelar vänskapsmatcher mot Panama under uppladdningen är att man vill ha erfarenhet av latinamerikanskt motstånd, inför VM-premiären den 11 juni. Sydafrika ställs då mot Mexiko och det blir alltså samma öppningsmatch i turneringen som för 16 år sedan. Då hade Sydafrika 95 000 fans i ryggen på FNB Stadium i Johannesburg. Nu är det Mexiko som har samma fördel. Lagkaptenen Ronwen Williams, målvakt, ser fram emot mötet.

– Det är spännande. Det finns två matcher som sticker ut under ett VM. Öppningsmatchen och finalen – och vi kommer att vara en del av en av dessa, säger han.

DN undrar om de inte kommer att spela båda dessa matcher? Han skrattar till och blir sedan allvarlig.

– Vi har haft turen att spela mot värdnationer (i de afrikanska mästerskapen) och vet hur vi ska hantera ljudnivån och fokusera på spelet, säger han.

Och tillägger:

– Vi tar med oss stödet av över 60 miljoner sydafrikaner där hemma, så det känns fantastiskt.

Senast ”Bafana Bafana” tog sig till fotbolls-VM för egen maskin var för 24 år sedan, 2002. Åtta år senare direktkvalificerades Sydafrika i egenskap av värdnation för fotbolls-VM. Turneringen var en succé – från Siphiwe Tshabalalas första mål i den 54:e matchminuten mot Mexiko (matchen slutade 1–1), till Spaniens finalseger. Farhågor om brottslighet och logistikkaos kom på skam och landet visade sin bästa sida, den bistra vintern till trots.

Men när strålkastarna slocknat och världens fotbollsfans rest hem, satt landet kvar med en saftig nota och en rad tomma arenor som bara kostade pengar. Krav restes på att arenan här i Green Point skulle rivas, trots att den kostat 3,5 miljarder kronor att bygga. I slutänden valde stadens ledning att sälja rugbyarenan i förorten Newlands som ska ge plats för bostäder och kontor, och numera samsas fotboll och rugby i Green Point.

Samtidigt inleddes en sportslig kräftgång med usla resultat och den skulle pågå i över ett decennium. När belgaren Hugo Broos – med förflutet som försvarare i Anderlecht, Brügge och det belgiska landslaget – kom in i bilden 2021 var det inte ett särskilt attraktivt tränarjobb han hade fått. Inför en match i Johannesburg mot Sierra Leone för fyra år sedan hade bara 168 biljetter sålts på en arena med 95 000 stolar.

– Jag tror det kom runt 2 000 personer till slut. Det var fruktansvärt. Inte minst för matchbilden, säger Hugo Broos.

– Och det var mycket kritik och misstro kring laget. Fråga mig inte hur allt ändå föll plats.

Han införde disciplin och struktur i truppen, och började systematiskt leta efter rätt spelare på varje position. Han fann dem i den inhemska ligan PSL.

Det är något av en paradox, att Sydafrika som har bättre förutsättningar för fotboll än de flesta länder i Afrika, inte anses vara ett av kontinentens traditionella topplag. Förklaringen är att ligaspelet är så utvecklat att de största talangerna hellre stannar kvar hemma och spelar för hyfsade löner och storpublik än sliter gräs i exempelvis superettan. Ett Sowetoderby inför 95 000 åskådare (i februari trängdes ytterligare 20 000 personer utanför som inte kom in på arenan) är något annat än Värnamo-Ljungskile.

Det gör att spelarna saknar erfarenhet av europeisk fotboll jämfört med västafrikanska länder där nästan samtliga landslagsspelare hämtas från europeiska ligor. Länge var detta ett stort problem i Sydafrika. Ett enda lag, Mamelodi Sundowns från Pretoria, har helt dominerat ligaspelet tack vare stora pengainjektioner från ägaren Patrice Motsepe som är den rikaste svarta affärsmannen i landet och svåger till presidenten, tillika ordförande i afrikanska fotbollförbundet CAF.

Nu har ”Downs” fått sporrande konkurrens av Orlando Pirates som är ett av de två storlagen i Johannesburg jämte Kaizer Chiefs. Pirates ska i slutet av maj vinna ligan och sätta stopp för en svit på åtta raka ligatitlar för Sundowns. Trösten för Sundowns är att de kort därefter vinner Afrikas Champions League efter att ha besegrat marockanska AS FAR i finalen.

– Det är väldigt positivt för landslaget att det blivit mer tävling i ligan. Det är bra för alla spelare när de måste kämpa mer för att vinna. Jag hade gärna sett att det fanns en fyra-fem lag på samma nivå, det skulle få en direkt effekt på landslagsspelet, säger Broos.

Fördelen med att rekrytera så många spelare internt är att det blir lättare för tränaren att få en överblick av talangpoolen.

– Låt säga att jag har 20 spelare klara för truppen, då har jag ändå en lista på ytterligare 20 intressanta spelare som jag kan följa över den kommande månaden, säger Broos.

I de afrikanska mästerskapen Afcon 2023 tog Sydafrika brons. Och plötsligt var det en helt annan stämning kring laget. Sämre gick det i Elfenbenskusten i vintras då Sydafrika åkte ut i åttondelsfinalen mot Kamerun. Men detta är förlåtet av fansen som fyller den slutsålda arenan i Green Point.

Matchen slutar 1-2 till Panama. Det enda sydafrikanska målet görs av Mbekezeli Mbokazi som i december i fjol lämnade Pirates för att spela i Chicago Fire i amerikanska MLS.

Den trupp som reser till Mexiko kommer att utgöras av en kärna av Sundownsspelare – målvakten Ronwen Williams, försvararen Khuliso Mudau och mittfältaren Teboho Mokoena – som får förstärkning av en rad spelare från Orlando Pirates och ett par från Kaizer Chiefs.

Hur kommer denna samling stå sig i VM? Förutom Mexiko delar Sydafrika grupp med Sydkorea och Tjeckien. Broos oroar sig inte för truppens form så mycket som Mexiko Citys höjd över havet.

– Jag hoppas att när vi kommer hem från VM, jag vill inte säga i slutet av juni utan snarare någon gång i juli, att alla ska vara nöjda med vår insats, säger Broos.