Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det var en Trump vi alla känner igen som intog scenen i FN-högkvarteret i New York. Som skröt över att ha gjort USA ”starkare än någonsin” och över att ha stoppat åtta krig. Vilket i sig är ett mycket tvivelaktigt påstående.
Ett krig har han dessutom inte stoppat, utan startat: det mot Iran. Det som skulle avslutas på några veckor men som nu snart går in på sin åttonde månad.
Inför världsledarna och sin egen hemmapublik höll Trump något som liknade ett pompöst försvarstal för detta krig, som bara 26 procent av amerikanerna tycker han sköter på ett bra sätt.
– Medan andra har pratat har jag agerat. Medan andra har talat om fred har jag skapat fred. Medan andra har ignorerat hot har jag konfronterat dem.
Medan FN:s tv-kameror zoomade in på Irans utrikesminister Abbas Araghchi på läktaren hävdade Trump att den iranska regimen väntar på resultatet i det amerikanska kongressvalet den 3 november.
– De väntar för att se hur det går för mig. Men de inser inte att jag inte står på valsedeln.
Därför, så måste man tolka Trump, spelar det ingen roll hur det går i valet. Oavsett om Republikanerna förlorar sin majoritet i kongressen gör presidenten som han vill.
Med andra ord blir det antingen total förintelse eller en uppgörelse, fast först efter valet. Vilket också är ett sätt för Trump att försöka få bort kriget och de höga oljepriserna som valfråga på hemmaplan – en from förhoppning.
Samtidigt framställde han också kriget som i princip redan vunnet.
– Iran var Mellanösterns mobbare. Men det är de inte längre.
Han fortsatte att räkna upp de stora förluster Irans militär har lidit under kriget. Att landet fortfarande kontrollerar Hormuzsundet, och därigenom en stor del av världens oljeförsörjning, talade han mindre om.
Trumpadministrationens talepunkt numera är att det kunde vara så mycket värre. Att ett Iran med kärnvapen skulle kunna stänga av Hormuzsundet helt och hållet. Detta upprepades också av utrikesminister Marco Rubio i en intervju på tisdagen.
Det är tongångar vi har hört förut. Skryt och dödliga hot som uttalas samtidigt med en inbjudan till fördelaktiga avtal. Och inte mycket tyder på att taktiken fungerar bara för att den upprepas på FN-scenen.
Fakta.Generalförsamlingens årliga möte
193 nationer deltar i generalförsamlingens möte i New York.
71 statschefer är på plats, liksom 45 regeringschefer, 50 ministrar och en kronprins.
FN:s medlemsländer har lagt in 1 553 ansökningar om bilaterala möten i högkvarterets lokaler
