Med sitt hammarformade huvud ser den nästan lite utomjordisk ut.
Men hammarhuvudmasken (Bipalium kewense) härstammar från Sydostasien. Dess ormlika kropp mäter oftast omkring 20 centimeter, men det finns exemplar som blivit ända upp till 40 centimeter. Kemikalier som masken utsöndrar genom huden kan orsaka hudirritation hos människor. Från bland annat Australien och USA rapporteras om fall där katter kräkts efter att ha tuggat i sig de slemmiga djuren.
Hammarhuvudmasken har tidigare inte förekommit i Sverige, men i slutet av förra året upptäcktes den i en butik i Karlstad – bland importerade medelhavsväxter.
– De rapporterade fyndet till länsstyrelsen som i sin tur tog kontakt med mig, säger Chahinez Bouguerche, som forskar om invasiva plattmaskar och fiskparasiter på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.
En annan plattmask, den australiska arten Caenoplana variegata, har även den upptäckts i svenska plantskolor.
– Den producerar ett klibbigt slem som gör att den fastnar på ryggen på katter och hundar, säger Chahinez Bouguerche.
Hon refererar till observationer som gjorts i Frankrike, men betonar att masken inte är farlig för djuren utan bara använder dem som ofrivillig transport.
Internationell handel med prydnadsväxter har länge ansetts vara den främsta spridningsvägen för plattmaskarna. Chahinez Bouguerche tycker att de butiker och plantskolor som rapporterar förekomst av plattmaskar är de mest pålitliga ställena att köpa från. Men hon vill inte säga i vilka butiker maskarna har upptäckts.
– Som du förstår är det lite känsligt.
Plattmaskarna lever ofta dolda under blomkrukor, i fuktig jord och bland trädgårdsavfall där de i tysthet jagar daggmaskar, spindlar, gråsuggor och andra insekter. Eftersom de saknar naturliga fiender i Sverige kan de påverka ekosystemet.
Sedan tidigare är det känt att en annan invasiv art, den sydamerikanska lövplattmasken, kan övervintra och har fått fäste i Sverige. Chahinez Bouguerche är inte orolig för att hammarhuvudmasken skulle överleva en svensk vinter eftersom den inte trivs i kyla, men när det gäller andra arter är det mer osäkert. Därför är det viktigt att allmänheten rapporterar in fynd till SLU:s artdatabank.
– Det svenska klimatet är en begränsande faktor för vissa men inte för alla, säger hon.
