”Jag vill veta sanningen om äggdonatorerna”

Egentligen är 38-årige Niklas Thenstedt i Örebro redan pappa till sju barn.

Han vet inte vilka de är, eller var de finns.

Som barnlängtande 23-åring sökte Niklas upp en ivf-klinik och donerade spermier till barnlösa.

– Eftersom jag är bög så insåg jag ju rätt snabbt att jag kommer att behöva hjälp för att bli förälder. Jag tycker inte att jag kan förvänta mig det, om jag inte själv är beredd att hjälpa någon annan.

Länge hoppades Niklas Thenstedt att ensamstående och lesbiska kvinnors rätt till assisterad befruktning skulle följas av nya, lagliga metoder för homosexuella män att bli föräldrar i Sverige.

– Men det har liksom tagit tvärstopp. Svensk sjukvård kan inte göra något åt min barnlängtan, säger han.

Niklas arbetar som biomedicinsk analytiker på en vårdcentral. För tre år sedan tog han ett banklån på 750 000 kronor och skrev kontrakt med den israeliska surrogatkoncernen Tammuz i Stockholm.

Niklas Thenstedt har köpt ett så kallat ”garantiprogram”. I det ingår alla försök som krävs för att få barn, oavsett hur lång tid det tar.

Precis som många andra fastnade han för de colombianska surrogatarrangemangen: väloljad marknad, lägre priser. Surrogatkliniken Celagem – som utför processen i praktiken – är etablerad i branschen sedan många år tillbaka.

Niklas har träffat surrogatmamman, som ska bära och föda hans barn, i ett digitalt möte. Men äggcellerna kommer från en donator – och hennes identitet skyddas av sekretess. Inte ens barnet har rätt att få veta vem den genetiska mamman är.

– Det jag har fått veta är att äggdonatorerna är noggrant medicinskt testade och att det är unga studenter från universitetet som donerar. Mer vet jag inte.

Hösten 2023 fick Niklas Thenstedt tillgång till surrogatkliniken Celagems katalog över anonyma äggdonatorer i Colombia och Argentina.

– Då tänkte jag inte särskilt mycket på vilka de var eller varför de donerade sina ägg, säger Niklas.

– Men nu har jag ju börjat fundera.

I garderoben hänger än så länge bara en liten blårandig kofta med tillhörande strumpor och tumvantar som Niklas Thenstedts farmor har stickat.

Själv vågar han inte köpa några bebiskläder. Niklas har även stoppat sin entusiastiska mamma från att handla på sig saker till det efterlängtade barnbarnet.

– Det skulle kännas ännu värre om något gick fel då, säger Niklas.

Men han har koll på de senaste barnvagnsmodellerna. I tanken åker Niklas till Ullared och köper på sig ”allt som hör till”.

Hösten 2025 pågår surrogatmammans graviditet, i en och en halv månad.

En vecka före jul blöder hon.

– Det är så fruktansvärt tungt nu, säger Niklas i telefonen.

Det var inget enkelt beslut att ta hjälp av surrogatföretag för att få barn.

Viktiga argument talade emot.

– Det finns ju uppgifter om graviditeter som går snett, surrogatmödrar som behandlas illa, föräldrar och barn som får juridiska problem, säger Niklas Thenstedt.

– Det är klart att jag har vänt ut och in på mig själv och hur jag ska tänka.

Surrogatarrangemang är inte tillåtna inom svensk sjukvård. Men det är inte olagligt att genomföra processen i ett annat land, och ta med bebisen hem.

Nästan inga debattörer och forskare argumenterar för att införa kommersiellt surrogatmödraskap – där kvinnan får betalt för att bära barnet – i Sverige. Det riskerar att exploatera kvinnor och göra barn till handelsvaror, menar exempelvis Statens medicinsk-etiska råd, SMER.

Men i frågan om frivilliga surrogatarrangemang är hälften av rådets medlemmar positiva.

En kvinna kan, argumenterar rådet i sin senaste rapport, fatta ett genuint och informerat beslut om att bära ett barn åt någon annan. Staten kan inte utgå från att kvinnor inte kan bestämma det själva.

Moderaterna, Centerpartiet och Liberalerna är inne på samma linje, och har öppnat för att tillåta surrogatarrangemang som bygger på frivillighet i Sverige. Miljöpartiet vill att frågan ska utredas. Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Socialdemokraterna är emot. Sverigedemokraterna vill se ett totalförbud.

Som Niklas Thenstedt ser det har han inga andra alternativ.

Han har övervägt adoption. Men köerna är långa. Barnen få. Nästan inga ursprungsländer accepterar en ensamstående homosexuell man som förälder.

– Jag har funderat på att bli familjehem också. Men det uppdraget handlar ju främst om att barnet ska kunna återförenas med sina biologiska föräldrar. Jag känner väldigt starkt att jag verkligen vill vara genetisk pappa till mitt barn.

Niklas tycker att han har kunnat ställa alla frågor han vill om surrogatmammorna, juridiken och vården.

– Jag har gjort allt jag kan för att försäkra mig om att det är så ”rent” det kan bli, säger han.

Men kan han lita på svaren han får i ett land med utbredd fattigdom och korruption?

– Hittills har jag känt mig trygg med alla svar jag har fått.

Februari 2026. Nytt försök.

Kliniken i Bogotá sätter in två embryon i surrogatmammans livmoder. De sista.

En pojke och en flicka.

– Jag är lite all over the place, säger Niklas när han berättar om graviditeten.

Försiktigt föreställer han sig en vardag med dubbelvagn och förskolelämningar.

– Det finns grönområden nära där jag bor, det tycker jag är viktigt.

Nu funderar Niklas på att flytta till större. Det finns ett par lägenheter ute till försäljning i samma område.

– De kanske inte behöver var sitt rum från början, men på sikt.

Under tiden som Niklas Thenstedts surrogatprocess pågår i Colombia får DN tillgång till drygt 200 profilbilder på anonyma äggdonatorer. Deras äggceller har bland annat erbjudits kunderna hos Celagem – den colombianska kliniken som genomför Niklas Thenstedts surrogatprocess.

Utåt beskrivs de anonyma äggdonatorerna som ”universitetsstudenter” som ”donerar ägg av altruistiska skäl”. Men granskningen avslöjar kopplingar till livesexindustrin. DN har identifierat ett sextiotal äggdonatorer som säljer, eller har sålt, sexuella handlingar online.

När Niklas Thenstedt får veta blir han först tyst. Sen:

– Jag känner mig förd bakom ljuset. Det känns smutsigt. Jag undrar ju vad mer jag inte fått veta.

Frågorna rasar ur honom: Donerar de ägg av fri vilja? Säljer de sexuella tjänster av fri vilja? Finns det någon form av samarbete mellan industrierna?

Niklas är bekymrad. Men känslan inför graviditeten, att bli pappa, är konstant.

– Det här förtar inte min barnlängtan, säger han.

– Jag vill ha barn, oavsett vem den genetiska mamman är eller vad hon gör.

Några dagar senare hör Niklas Thenstedt av sig igen.

– Jag är glad att det här kommer fram. Jag vill ju veta sanningen, jag vill att allt ska vara transparent.

Niklas hade önskat att äggdonatorernas identitet skulle vara känd, åtminstone för hans framtida barn.

– Jag hade ju velat vara öppen och beredd den dagen som mitt barn ställer frågor om sitt ursprung och vem som är den genetiska mamman.

Han återkommer till surrogatförmedlingarnas beskrivningar av äggdonatorer som studenter som donerar ägg av altruistiska skäl.

– De är väldigt tydliga med att alla donatorer är medicinskt kontrollerade. Det är ju en sak. Men jag har ju inte haft någon aning om hur rekryteringen går till eller vad kvinnorna har för bakgrund, egentligen.

Vad har du själv för ansvar?

– Att en äggdonator lever i prostitution är ju inget jag kan påverka eller ta ansvar för. Det förändrar inte heller mitt framtida barns livsmönster, vem han eller hon kommer bli eller leva för typ av liv. Det är mitt ansvar.

Niklas Thenstedt säger att han försöker hålla isär sina tankar:

– Vad är mina känslor och vilka är de här kvinnornas förutsättningar i livet? Vem är jag att döma dem?

Hade du inlett den här processen om du kände till äggdonatorernas bakgrund?

– Jag tror det. Men barns rätt att känna till sitt ursprung är väldigt viktigt för mig. Med dna-teknik och bildsökningar kan man kanske ta reda på vem den genetiska mamman är ändå.

– Jag har ju kvar porträtten på äggdonatorn.

När den sista snön faller i Örebro, i mars 2026, ställs det inplanerade ultraljudet in. Det hörs inte längre några hjärtljud i surrogatmammans livmoder.

Niklas säger att han bara vill lägga sig ner som ett barn och gråta och skrika.

Nu ska surrogatmamman bytas ut. Hennes kropp är inte duglig, meddelar kliniken i Bogotá.

Och Niklas behöver en ny äggdonator.

Läs nästa del: