En svartmålad duk med texten Jamaica i gula versaler. En Jesusgestalt ristad i oljefärg med palettkniv. Sammanfogade siluettskivor föreställande en man i hatt och rutig rock, fångad i språnget mot okänd riktning. En bleknad teckning av krigare på ett slagfält. Den förstnämnda daterad 2026 och den sista sent 1940-tal. Men åren är egentligen inte relevanta. För de tusentals verken i Jan Håfströms ateljé är under ständig process. Eller som han själv säger med en referens till favoritbarndomsboken Robinson Crusoe: ”En öde ö där han byggt upp sin egen tidlösa värld.”
– Det börjar bli för trångt här inne. Jag är ju så produktiv och det fylls på hela tiden. Men jag kan inte ha mina verk nedpackade, utan behöver ha dem närvarande eftersom ingenting egentligen är färdigt. Jag kan måla på grejer som jag gjorde som tjugoåring… och då förflyttar jag mig till den tiden, säger Jan Håfström.
Belamrad är en passande beskrivning för arbetsplatsen vid Liljeholmen i Stockholm, som spänner över tre rum och rymmer verk från åtta decennier. Och då har ändå ett flertal just förflyttats till Moderna museet i Stockholm, där soloutställningen ”En förlorad värld” öppnar på lördag.
Titeln knyter an till Arthur Conan Doyles roman från 1912, som berättar om en expedition till en plats där olika tider existerar sida vid sida. Det är precis vad Håfströms arbete handlar om – en cirkelformad process i vilken nuet står i dialog med det förflutna, och där konstnären ofta ger äldre verk en ny skepnad och aktualitet. 89-åringens karriär varit framgångsrik, såväl inom Sverige som internationellt. I förbifarten kan fyrfaldig representation vid Venedigbiennalen liksom utställningar i New York och Moskva nämnas.
På hemmaplan är Håfströms namn djupt rotat på den samtida konstscenen, inte minst genom hans återkommande versioner av dödskallemotiv och karaktären Mr Walker. Men trots denna enorma samling verk i olika tekniker är Håfströms bildvärld ett tämligen organiserat, sammanhållet och greppbart sammelsurium. Ty egentligen har han jobbat med samma existentiella och självbiografiska teman sedan uppväxtåren i Stockholm och Örebro.
Återkommande är referenserna till söndagsskolans Jesusberättelser i Immanuelskyrkan. Likaså utanförskap, död och, inte minst, närvaron av den frånvarande fadern. I Håfströms värld gestaltad som sjöman, vaktmästare, portier eller i någon annan roll som den flyktiga pappan klädde sig i. Att återvända till honom i måleriet, säger han, har varit ett sätt att försöka förstå honom.
– Min far var även konstnär på äldre dar… men hans verk var, hm, aningen kommersiella. Det var konst skapad för att överleva, vilket inte gjorde den särskilt spännande. Jag hade alltid känslan av att han ville göra något annat i livet. Att han kände sig felplacerad.. Ja, utanför.
Inför den kommande utställningen har Håfström ”gått på faderns gamla målningar”, alltså bokstavligen målat över. Verket med texten ”Jamaica!” var från början ett av faderns, då föreställande en torghandel i just Jamaica men nu är den övermålad av svart färg. Kvar finns bara en gul neonskylt med den lysande texten.
– Min far var alltid på flykt. Och undvikande. Vilket gjorde det komplicerat att ha ett förhållande till honom. Så jag målade ett stort svart mörker av allt det där. Men det huvudsakliga syftet är att vi är på samma duk. Det är ett sätt att skapa en relation till honom. Och det är samma sak med Mr Walker. Att jag sysslar med honom betyder att jag bearbetar relationen till min far… Att jag får svar på mina frågor om varför han var som han var. Och varför jag är som jag är.
I mitten av ateljén står en av Jan Håfströms otaliga Mr Walker. Seriefiguren Fantomens civila alias har genom åren dykt upp i allt från målningar och etsningar till monumentala skulpturer (som den sju meter höga i aluminium nära centralstationen i Stockholm) och har en mångbottnad symbolik.
Den personliga kopplingen till minnet av den undvikande fadern är en. Men Walker kan även ses som konstnärens anonyma alter ego. En vålnad, eller fantom, som dold bakom solglasögon och hatt betraktar omvärlden på avstånd. Håfström berättar att människor titt som tätt hör av sig till honom om Mr Walker. En gång kom en man fram på tunnelbanan och tackade honom för statyn vid centralen.
– Han sa att han brukade gå dit för att tvätta sin själ… som en bikt. Det kändes som en bekräftelse på något jag känt på mig. Att fantomer kan spela en viktig roll. Och det är därför det är viktigt att Walker är en flyktig figur. För det är hans motstånd som gör att man dras till honom. Som en inbjudan till att ta kontakt med sorg och inre smärta. Det är viktigt att vårda sitt mörker.
Vi vandrar ateljérummen runt. Stannar till vid utskurna palmsöndagsblad, Jesusmotiv, rullar av egeninsamlat trävirke, fler Mr Walkers. På en vägg hänger en inramad skiss i tusch och blyerts. På det gulnande bladet har en tioårig Håfström tecknat soldater i strid. Yxor flyger i luften, män faller till marken och mitt i slagfältet tronar ett skelett med konstnärens typiska dödskalle. Men över hemskheterna svävar också en bevingad gestalt. Likt en skyddande ängel – eller kanske är de en fantom eller en upphöjd fadersgestalt.
– Måleriet och ensamheten här i ateljén är fruktansvärt viktigt. Den är ingången till pappa. Och platsen där jag får syn på mig själv, säger Jan Håfström.
Fakta.Jan Håfström
Jan Håfström (född 1937) har varit verksam i över 60 år och är en den svenska samtidskonstens mest uppmärksammade konstnärer.
Hans uttryckssätt rör sig mellan måleri, skulptur, teckning, scenografi och film och präglas av en dialog mellan minnen, barndomsupplevelser, populärkultur och historiska referenser.
Aktuell med ”En förlorad värld” på Moderna museet i Stockholm. I soloutställningen visas verk från de senaste årens arbete i Håfströms ateljé.
Pågår mellan den 17 oktober 2026 och 14 mars 2027.
Läs mer om konst.
