När världens bästa schackspelare, norrmannen Magnus Carlsen, anklagade en motspelare för fusk tog det hus i helvete. Och inte bara i schackvärlden. Det blev en världsnyhet.
”Fuskaren” heter Hans Niemann, amerikan, boende i New York och något av en schackets John McEnroe. I alla fall som mycket ung.
Hans Niemann gjorde sig tidigt ett namn som schack-youtuber, där han lever ut alla sina känslor, olikt de flesta andra schackspelare – han gapar, skriker, far ut och är närmast gränslös. Både när han vinner och när han förlorar schackpartier. Niemann fick snart ett jättefölje på nätet – betänk att det finns cirka 600 miljoner schackspelare i världen!
Nu finns det en dokumentär om hela Niemann-affären, på Netflix, och den har den dubbel- och tvetydiga titeln ”Chess mates”.
Magnus Carlsen och Hans Niemann är verkligen allt annat än kompisar.
Det är en väldigt spännande, rolig och originell dokumentär av filmaren och producenten Thomas Tancred, men också mycket påfrestande att titta på.
Thomas Tancred har lagt sig vinn om att hans film också skall ses av mycket unga schackintresserade, helst så många som möjligt i den så kallade Tiktok-generationen, bröstfödda på sekundsnabba inlägg, ett ständigt, oavbrutet flöde av bilder och meddelanden.
Thomas Tancred har därför klippt sin film i Tiktok-tempo-furioso, vi far som pingisbollar mellan de olika inblandade, Carlsen, Niemann, schackspecialister, andra stormästare, schackanalytiker, dataexperter och så vidare.
Ingen får säga mer än max en eller två meningar, därefter över till någon som har ett svar eller en motreplik, därefter snabbt över till en tredje, tillbaka till Carlsen, över till Niemann, vidare till grundarna av Chess.com, tillbaka till Niemann, nu Carlsens pappa, sedan Magnus igen, därefter inklipp från tv-program, debattprogram, vidare över till …
Du kippar snart efter andan. 1 timma och 15 minuter. Tar nästan kål på dig.
Hade det inte varit för den inneboende, oavbrutna, dramatiken och hela den mycket infekterade fuskanklagelsen, och de mycket aparta huvudrollsinnehavarna, hade nog i alla fall jag gett upp i förtid.
Men, som sagt, man kan inte slita sig, hela ”affären” och anklagelsen om fusk, i schack, är och blir så stor och infekterad att den snart blir närmast absurd.
Hans Niemann erkänner vid tillfälle att han som ung, yngre (han är bara 23, han var 19 när allt detta tog sin början) fuskade i ett rätt stort antal nätpartier, däremot nekar han till att han någonsin fuskat i spel öga mot öga med sina motspelare. Över ett schackbräde, helt enkelt.
Och hur skulle det ha gått till, just det fusket?
När Magnus Carlsen möter Hans Niemann 2022, och förlorar, säger han sig misstänka fusk redan efter första draget. Carlsen öppnar partiet på ett sätt som ingen förväntat sig, och på ett sätt han VET (?) att Niemann omöjligt kan vara förberedd på.
Men Niemann är förberedd, och vinner.
Spekulationerna om hur fusket gått till blir närmast absurda, men någon form av elektronisk kontakt med en utomstående och en schackdator, måste han ha haft – hävdar Carlsen och hans läger. De får även många andra experter och analytiker att tvivla på Niemann.
Men hur? Spelarna gås över med metalldetektorer innan varje match, var skulle Niemann ha kunnat gömma sin tekniska utrustning?
Svaret på frågan som sprider sig snabbast och blir viralt är: Niemann har använt sig av (håll i er nu!) – analkulor! Någon utomstående har skickat signaler till honom via dessa, han kommer upp med drag som bara en mycket avancerad schackdator kan komma upp med, och överlistar på så sätt Magnus Carlsen.
Ni hör själva: Man kan bara inte låta bli att bli fascinerad av hela detta makabra mediaupptåg.
Sista ordet lär definitivt inte ha blivit sagt. Fortsättning följer.
Läs mer:
Fler krönikor av Johan Croneman
Ökat schackintresse kan avslöja fler fuskare: ”Man lämnar digitala fotspår efter sig”
Rapport: Anklagad 19-åring har troligen fuskat i över 100 schackpartier
Efter schackskandalen – så här går det till när spelare fuskar
