Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Jo, jag tror det finns en ”Love is blind”-Ola i den nya säsongen. I förra omgången var det han som skapade svallvågor av irritation hos tittarna när han dömde ut sin partner på grund av för kort hår. Nu finns en annan som verkar reta och störa, sticka ut och vara enkelspårig. Men som också – givetvis – är en genial casting.

Vi kan kalla honom Säljar-Daniel och redan i första avsnittet slår han huvudet på en spik på ett sätt som bara de bökiga personligheterna kan göra. Han får syn på traumakapitalet, och det gör honom rasande.

Konceptet i ”Love is blind” är värt att upprepa: dejterna sker med en vägg mellan parterna. Deltagarna får välja att förlova sig trots att de inte har sett varandra. Först därefter möts de i köttet.

Upplägget fungerar otroligt bra, både som tv och som relationsstart (enligt facit från tidigare säsonger). De medverkande slipper förhålla sig till tandblekning, fillers, kreatin och bone smashing under förälskelsefasen. Medan jag inte för ett ögonblick litar på experterna i ”Gift vid första ögonkastet” har jag ett djupt förtroende för att deltagarna i ”Love is blind” gör kloka val för sig själva.

Så hur ska de lära känna varandra? Det börjar trevande med röda och gröna flaggor, husdjur eller inte, dialekter, bästa maträtten. Stapplande frågor från anteckningsböckerna som alla samvetsgrant bär runt på mellan dejterna (Säljar-Daniel lyckas ändå blanda ihop kvinnorna).

”Vad är du rädd för?” kan med kort startsträcka öppna mot det tuffaste. En har aldrig haft en kärleksrelation, en annan har svår adhd och kan inte se på en hel film

Snabbt går det vidare till större frågor. ”Vad är du rädd för?” kan med kort startsträcka öppna mot det tuffaste. En har aldrig haft en kärleksrelation, en annan har svår adhd och kan inte se på en hel film, inte klara vardagsbestyr så som han skulle önska. En tredje driver ett vacklande företag och har som största oro att bli som sin pappa, som inte hade råd med tandkräm till barnen. De fick borsta med saltvatten.

Mjuka Fabian, som är Säljar-Daniels största konkurrent, visar sig ha förlorat båda sina föräldrar i en olycka tidigt i livet. Han har sedan dess alltid känt sig ensam och oälskad. Det blir en tårfylld dejt när det kommer upp. Stylist-Ellen är rörd och omskakad.

Men Säljar-Daniel exploderar: ”Är jag inte djup nu? För att jag inte har ett trauma? Jag önskar att jag varit med om en bilkrasch eller så, nu måste jag hitta på något!” nästan skriker han åt den milda stylisten som vill att de ska lära känna varandra mer på djupet.

Det går kanske att begripa hans osköna reaktion, tänk att få frågan om att hålla ett Sommarprat på stående fot. Vad skulle du berätta om?! Vem bär på ett sår som är tillräckligt intressant?

De har tagit hand om dem, slagit in dem omsorgsfullt och vet precis när och hur de ska unpack sina ryggsäckar

Men den amerikanska upplagan av ”Love is blind” visar en helt annan kompetens på området. Där är de unga människorna otroligt medvetna om sina levda motgångar. De har tagit hand om dem, slagit in dem omsorgsfullt och vet precis när och hur de ska unpack sina ryggsäckar. Det blir en given vändpunkt i samtalet när ena parten delar med sig av sitt sår. Det kan vara mobbning, en ryggskada, en mammas alkoholism eller bara känslan av utanförskap. Men att få ta emot den bekännelsen är en stor gåva, det förstår man som tittare. Även om man är svensk och väldigt obekväm med högtidligheten.

När den svenska dejtingserien drar igång på nytt tror jag att vi har något att lära. I stället för att raljera om traumaporr och voyeurism blir det i de stängda kuberna tydligt att i relationer är det en färdighet att kunna sätta ord på det som format en, för att bli en mångfacetterad människa i andras ögon.

När Säljar-Daniel inser vilket hopplöst underläge han hamnat i stampar han av besvikelse över orättvisan. ”Den som mår sämst får mest uppmärksamhet. Mitt liv är BRA och jag vill inte ändra något!”

Säsongen är igång.

Läs mer:

Tara Moshizi: ”Love is blind” handlar mer om ensamhet än kärlek

Share.
Exit mobile version