Inför inspelningen av ”Trustorhärvan” bad Thomas Jisander regissören Karin af Klintberg om råd. Skulle han, eller skulle han inte, ha på sig sin paljettkostym? Hon funderade ett slag men landade sedan i att nej, det blir nog bäst utan – ”det kan framstå lite som att vi gör narr av dig”.
Hennes smakråd verkar inte ha spelat någon roll i beslutet. I nya Netflixdokumentären ”Trustorhärvan” slår Jisander ändå upp dörren till sin boning i Monaco i en glittrande svid, guldkedja och solglasögon. Han visar kamerateamet runt, stannar särskilt till vid sin champagnekyl som sitter inramad på väggen likt en tavla. Så säger han, lite i förbifarten: ”Här har vi det, 200 enkla kvadratmeter på bästa läge”.
– Jag såg ju att lägenheten inte var så stor, men att förpacka saker som inte finns har varit Trustormännens specialitet, säger Karin af Klintberg.
Detta flexibla förhållningssätt till mätinstrument, regler och lagar löper som en röd tråd i historien om Trustorhärvan. Dess ökända centralgestalt, Joachim Posener, uttrycker det på sitt sätt när han nu framträder efter 22 års tystnad: ”Ibland, när de inte passar mig, så ser jag lagar som rekommendationer”.
– Efter premiären, är det bara slut då?
Det är producenten Teresa Alldén som ställer frågan, iklädd ljus kostym och kryssandes i rask takt mellan shoppare och barnvagnar inne i Gallerian. Junis värmebölja är på väg in och vi ska snart möta DN:s fotograf för en plåtning mitt i city.
– Då är det nästa film, svarar Karin af Klintberg som går bredvid henne med blicken fäst vid utgången mot Hamngatan.
Fakta.Karin af Klintberg
Regissör och tv-producent, född 1972. Har bland annat producerat ”Kobra”, ”Världens modernaste land”, ”Landet brunsås” och ”Historieätarna” för SVT.
Tilldelades tillsammans med Fredrik Lindström Stora Journalistpriset 2003 i kategorin årets förnyare för tv-programmet ”Värsta språket”.
Tillsammans med Jane Magnusson regisserade hon ”Ebbe – the movie: mannen, myten, affären” som belönades med en Guldbagge för bästa dokumentärfilm 2010.
Har även regisserat dokumentärfilmer som ”Filip & Fredrik presenterar Trevligt folk” (2015) tillsammans med Anders Helgesson och ”Kungen” (2023).
Aktuell med dokumentärfilmen ”Trustorhärvan” som har premiär på Netflix den 5 augusti.
Svaret är kanske lika delar skrämmande och tröstande för Teresa Alldén. I tolv år har hon försökt få kontakt med mannen som misstänks ha varit hjärnan bakom idén att köpa investmentbolaget Trustor med dess egen kassa. Familjen har börjat undra om hon blivit galen – så besatt har hon varit av att nå Joachim Posener.
– Det krävs uthållighet som producent, vissa historier släpper man inte. Vad hände, var tog Posener vägen? Vi ville gå bakom myten, och berätta om människan bakom alla rubriker, säger Teresa Alldén.
Till slut, efter otaliga mejl och lagom till utgångsdatum för preskriptionstiden, svarade Joachim Posener. Utöver en intervju med Renée Nyberg 2004, som av många avfärdades som rena lögner, har Joachim Poseners version av skeendena sommaren 1997 aldrig yppats. Tystnaden har lämnat ett enormt tomrum att fylla med myter och lösa rykten.
– Trustorhärvan blev nästan som ett nationellt sår. Brott som blir uppklarade kan man släppa och gå vidare, men just att det är så ouppklarat gör att såret finns kvar. Det har gjorts radiodokumentärer och dramaserier, men ingen har ju vetat vad som på riktigt hände. För hjärnan bakom affären har ju gömt sig, säger Karin af Klintberg.
”Trustorhärvan” återkallar sommaren 1997, när nyheten briserade, men också hela 90-talet och ett nytt Sverige, med avreglerade finans- och kreditmarknader, entreprenörsanda och nyblivet medlemskap i EU. Ekobrottsmyndigheten skulle inrättas först året därpå.
– Det var lite vilda västern i finansvärlden, och finansvalparna sågs ju som coola, säger Teresa Alldén. Det handlar om ett Sverige i förvandling, hur vi gick från ett naivt välfärdssamhälle till något annat. Och de här karaktärerna representerar den tiden.
I dokumentären rör sig Posener in och ut ur skuggorna, en silhuett längs suddiga europeiska boulevarder. Karin af Klintberg fångar honom där, i mellanrummen, på generiska icke-platser som hotell och stationsbyggnader.
Till en början sa han inte så mycket.
– Dokumentärfilmande handlar bara om tillit, tillit, tillit. Jag intervjuade honom många gånger, många timmar om hans barndom, uppväxt, militärtjänst, första lägenhet, första affär och mycket annat innan han ville började prata om Trustorhärvan, berättar Karin af Klintberg.
Länge var det inte alls säkert att de skulle få filma Posener. Sedan gick han med på att bli filmad bakifrån. Till sist valde han att visa ansiktet. Det är lite så Karin af Klintberg jobbar. Hon lyssnar in sina intervjupersoner tills de känner sig trygga nog att öppna upp sig.
Långsamt började Posener berätta.
Det var liknande med Carl XVI Gustaf, som hon mötte i dokumentären ”Kungen”. Den föregicks av ett långt och mödosamt arbete med att uppvakta hovets informationsavdelning, innan hon till sist släpptes in i ett av landets mest stängda rum: slottet.
– Oavsett om jag intervjuar en kung eller en brottsling bygger mitt arbete på öppenhet och förtroende, aldrig att överraska människor eller få dem att säga saker under falska förespeglingar, säger Karin Af Klintberg.
I slutscenen av ”Kungen och jag”, efter två år av regelbundna möten, frågar af Klintberg hans majestät hur det vore lämpligt att ta farväl – ”blir det en kram?”. Han avböjde bestämt.
Med Posener var det annorlunda, han sa ja till en kram när de skildes åt. Men i bland kunde han ta illa vid sig av hennes intervjustil.
– Karin är ganska oimponerad. Du hade det där självförtroendet som man behöver i en sådan här berättelse, du körde med de här männen. Du har big dick energy, skrattar Teresa Alldén och lägger till:
– Och sen ringde han till mig på kvällen, och ba ”hon är så hård mot mig”, ”hon ler inte”.
Fakta.Teresa Alldén
Film och tv-producent, född 1983. Har tidigare producerat tv-serien ”Top dog” av Jens Lapidus, samt spelfilmer som ”Vinterviken 2021”, ”Monky”, ”Hallonbåtsflyktingen” och Sune-trilogin.
Aktuell: Efter dokumentären ”Trustorhärvan” håller Teresa Alldén på att planera inför filmatiseringen av Lina Wolffs ”Liken vi begravde” tillsammans med producentkollegan Anette Brantin.
Vad är det med de här svåråtkomliga männen som lockar så?
– Jag tror att jag tycker att svårt är lika med kul, sammanfattar Karin af Klintberg som avslöjar att hon just nu undersöker möjligheterna för en kommande film om en tredje otillgänglig man.
Det är inte bara Joachim Posener som får ta plats, utan ett helt kabinett av män som på olika sätt var inblandade i affären eller i avslöjandet av den. Här finns Poseners kusin Thomas Jisander – han i paljettkostym – det plundrade bolagets vice vd Richard Djursén och ”bolagsfixaren” Björn Björnson, som sägs ha sett till att aktieägarna klarade sig oskadda ur härvan. Därtill medverkar polisen Jochum Söderström, numera golfande pensionär, och Gunnar Lindstedt, då vikarie på Svenska Dagbladet, som granskade affären parallellt. Ingen av intervjupersonerna har fått ersättning för sin medverkan, enligt Nexiko.
Bara män alltså. Att det inte är en enda kvinna i bild var till en början ett orosmoment. De är båda vana vid att försöka få in kvinnliga perspektiv i sina projekt, men här verkade det faktiskt inte finnas.
– Jag är så skolad i kvinnlig representation. Det ska helst vara mest kvinnor, men minst ett fifty fifty-läge. Men här var det bara män och män och män. Jag hade diskussioner med Netflix om vad jag skulle göra, berättar Karin af Klintberg.
– Tidigare har vi försökt att trycka in kvinnliga karaktärer som faktiskt inte hör hemma där, fyller Teresa Alldén i.
Kanske var det till och med den totala avsaknaden av kvinnor runt Trustor-gänget som gjorde att det gick som det gick, spekulerar Karin Af Klintberg:
– Jag menar, det är ett hål i kassan på 400 miljoner. Varje jävla kvinna fattar att det här kommer att uppdagas. Det krävdes liksom fem män för att tänka: det här fixar vi!
De fick klartecken från Netflix att berätta historien, med eller utan kvinnor. Resultatet, tycker skaparna, blev ett slags studie i manlighet.
– It was a man’s world, och det är en kvinnas blick som tittar på den. Lika intressant som att träffa Posener tyckte jag det var att träffa de andra männen som var med eller drogs in i härvan. Att lyssna på deras historier, deras bevekelsegrunder och motiv. Att vaska ur deras manlighet lite, och kunna ställa dem mot varandra, säger Karin af Klintberg.
Det dröjer inte lång tid förrän de många trådarna sprätter iväg åt olika håll. Posener säger en sak och i nästa klipp säger Jisander eller Djursén motsatsen.
– Det skapar en dynamik i filmen, att vi lyfter upp en sten och tittar på den ur flera vinklar. Man får själv göra sin bedömning av vem av de här männen man tror på, säger Karin af Klintberg.
Tror ni att det någonsin går att hitta en sanning om vad som hände de där månaderna?
– Det här är enda gången Joachim Posener kommer prata, så väl känner vi honom ändå. Så närmare sanningen än det här kommer ingen någonsin komma. Ever! slår Karin af Klintberg fast.
Så plundrades Investmentbolaget Trustor
Trustorserien ”Golden boys” är Jönssonligan på Stockholmsbörsen
