Chris Dowse rullar in på innergården och börjar lasta ut meterhöga högtalare ur en skåpbil. På asfalten, mittemellan soprummet och lekplatsen, ska han montera upp en storbildskärm.
– Jag vill inte låta överdrivet självsäker, men vi är favoriter. Alla pratar om Haaland dit och Haaland hit. Men vi har Kane. Norge borde oroa sig för Harry Kane! Jag vill se bra spel från båda lagen, fast tippar ändå 3–1 till England.
Dowse bor i en lägenhet på markplan i Kirby Estate – kommunalt subventionerade hyreshus – i Londonstadsdelen Bermondsey på Themsens södra sida. Kirby har kallats för ”Englands mest patriotiska estate”. Inför varje fotbollsmästerskap kläs alla balkonger, loftgångar och lyktstolpar med flaggor med det rödvita Sankt Georgskorset. Det har ingenting med de många nationalistiska och invandringsfientliga protester som hållits runt om i Storbritannien det gångna året.
– Vi som bor här är bara galna i fotboll. Även flaggor från andra länder är välkomna, du ser ju – där borta hänger den colombianska flaggan.
Kirby Estate uppfördes 1938 som del av ett genomgripande saneringsprojekt i södra London och för att erbjuda torra och trygga bostäder åt arbetarklassen. Till en början jobbade 90 procent av de manliga invånarna i hamnområdet Docklands som i dag är ett skyskrapespäckat finansdistrikt.
Husen överlevde nätt och jämt blitzen under andra världskriget. På segerdagen den 8 maj 1945 firade kvarteret med en gatufest för barn. Alla balkonger och fasader pryddes med flaggor och vimplar.
– Det var vår inspiration när vi började sätta upp flaggor inför EM 2012. Vi var några stycken som knackade på hos alla grannar och frågade om de ville bidra med några pund till inköp. Sedan dess har det bara vuxit, säger Chris Dowse.
Josh, klädd i röd Manchester United t-shirt, är på väg upp till sin flickvän som bor i en av Kirby Estates 129 lägenheter. Han har ännu inte bestämt sig för var han ska se matchen. Han vill se den med vänner utomhus, fast inte behöva betala inträde på någons av Londons parkområden med storbildskärmar.
– Det blir inte enkelt i kväll. Vi kommer att behöva spela på topp för att vinna, men jag tror att vi tar hem det. Därefter är allt möjligt.
Sedan England blev världsmästare 1966 och slog Västtyskland med 4–2 i finalen inför 98 000 åskådare på Wembleystadion väntar engelsmännen på att ta hem guldpokalen på nytt. Vid varje mästerskap är förväntningarna höga, i år är de skyhöga. Thomas Tuchels lag med Harry Kane, Jude Bellingham och Bukayo Saka har hyllats som en ny gyllene generation.
Chris Dowses altan osar av optimism. På den växtklädda fasaden har han hängt upp en neonskylt med texten ”It’s coming home”.
– Vi har kämpat för att ta hem den där pokalen i 60 år. Det måste ske igen.
Vad skulle du göra om England gick hela vägen i år?
– Jag vet inte vad jag skulle ta mig till! Jag tror att jag skulle brista ut i gråt, jag skulle inte kunna kontrollera mina känslor.
Den avgående premiärministern Keir Starmer har antytt att han kommer att utlysa en nationell helgdag om England blir världsmästare. Den skulle i så fall inträffa den 24 juli, veckan efter att VM avslutats.
– Skulle vi vinna finalen söndagen den 19 juli tror jag, ärligt talat, inte att så många kommer att gå till jobbet på måndagen ändå. I så fall kan Keir Starmer lika gärna ge oss hela veckan ledigt. Det vore en avskedsgåva! säger Chris Dowse.
Läs mer:
Fredrik Wikingsson: ”Norge har en atombomb i laget”
Elsker vi dette landet? I kväll hejar (nästan) alla på Norge




