Det är som att Mälaren har väntat på dem. Skoklosters slott är allt utom idylliskt när de tvåfaldiga SM-vinnarna rullar in med trailer och båt. Medan de sjösätter påpekar de att det faktiskt har varit fint väder hela veckan, bara för att bli kallt och molnigt nu när de ska ut och fiska.
Sedan börjar det regna.
– Man brukar säga att det inte finns några dåliga fiskeväder, men det här är dåligt fiskeväder, säger Christian Wahlquist.
Christian, tillsammans med sin bror Martin Wahlquist och kompisen Erik Segnestam, utgör Predator Fishing Scandinavia. Vi träffas under den sista fisketuren innan SM avgörs.
Trots vädret är de inte ensamma ute på Mälaren den här helgen. Strax innan de åker ut från Skoklosters hamn lämnar en annan båt hamnen. Christian känner igen personerna som sitter i den, de möttes i distriktsmästerskapet veckan innan. Då vann Predator Fishing i vad de själva kallar för sitt hemmavatten.
– Vi hade länge ett mål om att få vinna något i Mälaren, och nu har vi fått göra det, säger Christian.
Lokalkännedom är en stor fördel i sportfiske, menar mästarna. Det blir också tydligt när de åker ut på sitt Mälaren. Erik, som alltid är den som sitter vid rodret, följer ett digitalt sjökort. På sjökortet är flera prickar markerade. Prickarna representerar gäddor och de är markerade enligt storlek och årstid vid fångst.
Erik väljer ett ställe där det har nappat bra tidigare.
– Det här är ett ställe där det brukar finnas fisk under alla årstider, men man ska alltid ha något att skylla på som fiskare, säger han och fortsätter:
– Sådana väderomslag som vi har sett är inte bra. Skiftet från högtryck till lågtryck brukar göra fiskarna mindre aktiva.
Det tar inte lång tid innan Eriks teori visar sig stämma. Ingen fisk på tjugo minuter räknas som trögt.
– Vi borde ha fått kontakt redan, säger Christian.
Men ni har ju inte fiskat jättelänge?
– Nej, men vi borde ha fått två, tre gäddor. Om det hade varit bra hade vi kanske fått fem vid det här laget, säger Erik.
I sportfiske ”kan man inte fiska på gamla meriter”, enligt SM-trion. I stället måste man fiska efter förutsättningar under den givna dagen. Vetskapen om var fisken brukar hålla till räcker inte, utan man måste ”lägga pusslet.”
– Det är något vi har blivit bättre på under åren. Vi är snabbare med att ta besluten att byta taktik när det inte fungerar, säger Christian och låter sin bror fylla i:
– Allt handlar om beslut: Ska vi stå kvar och nöta, eller ska vi byta ställe eller taktik? Det kommer vara olika svar på olika dagar.
De har inget svar på hur många gäddor de kan tänka sig ha fångat genom åren, men vet med sig att det var över tusen ett enskilt år när de ”höll på som värst.”
Antalet gäddor är däremot ingenting de bryr sig om, i alla fall inte längre.
– Det är kul att ha ett race och få många gäddor, men oftast är vi ute efter stora gäddor, inte många. Jag hade ju turen att få en gädda som vägde över femton kilo, så att ta en större gädda än så, det kommer att bli en utmaning, säger Erik.
– Det är rätt viktigt också att fråga vem som har fått flest gäddor över tio kilo, säger Martin vars namn också råkar vara svaret på den frågan.
Även på SM ligger fokuset på storlek, inte antal.
De fem längsta gäddorna räknas samman och blir lagets resultat. Fjolårets SM vann Predator Fishing Scandinavia med totalt 458 centimeter gädda, året innan vann de med 475.
– Det är rätt viktigt att få en gädda över 100 centimeter på tävlingarna, säger Martin och menar att det känns lite extra när man får ett hugg på tävlingar.
Hugget Martin pratar om är anledningen att de kommer tillbaka till sjön vartenda tillfälle de får. Men på den aktuella platsen blir det inga hugg, så Erik rattar båten till nästa ställe.
Nya beten, ny vik och nytt djup. Då börjar saker hända.
Bröderna står som vanligt i fören medan Erik fiskar från aktern när han får känna på dagens första napp. Håven kommer ut snabbt och dagens första fisk är uppe. En ganska liten sådan, enligt sportfiskarnas standard.
– Nu var det där en ganska liten gädda, men på en tävling kan den betyda mycket, säger Erik efter att dagens första fisk har släppts tillbaka i sjön.
– Det är alltid catch and release när vi fiskar, säger Martin. Vi tar bort kroken, mäter snabbt, tar en bild och släpper tillbaka gäddan i vattnet. Att hantera den varsamt är superviktigt.
Martin och Christian började sina fiskekarriärer i Östersjön, men i dag ser de tillbaka på havet med sorg. Förr i tiden kunde man få fisk lite här och var. Nu är det svårt till följd av föroreningar och ett överfiske de själva ser som en självklarhet att inte bidra till.
Dessutom är målet inte att ta hem några troféer. Det man är ute efter är det som händer Martin några minuter efter Eriks ganska odramatiska fisk.
– Ohh! Den där var bättre!
Gäddan hinner hugga, dra iväg linan en bit och sedan släppa samma sekund.
– Den där var nog upp mot hundra (centimeter lång), säger Martin om fisken som kommer att komma på tal flera gånger under dagen.
När vi frågar varför de fiskar så ofta de kan, är svaret det som nyss hände Martin, minus att gäddan kom loss.
– Det är ett stort hugg man vill åt, säger Christian. Sedan vill man såklart få upp fisken också, men ett hugg kan göra dig knäsvag. Det är som att du är fem år gammal, jultomten kommer snart när du får det där hugget. Det är den adrenalinkicken man jagar när man är ute och fiskar.
Någon riktigt lika stor fisk kommer inte under den sista fisketuren innan SM, men dagens sista stopp bjuder på en acceptabel tävlingsfisk.
Efter lite grundare och lite djupare fiske sker de sista kasten på tre meters djup. Då nappar det fort för Erik, som direkt meddelar att han har dagens största fisk på kroken. En uppskattningsvis 90 centimeter lång gädda vevas upp, och på ryggen har den några kompanjoner som bekräftar teorin om vädrets påverkan.
– Det är iglar på den. Det brukar betyda att de är inaktiva. När de är aktiva och jagar får de inga iglar i och med att de rör sig för mycket, säger Erik.
Samtliga medlemmar av Predator Fishing Scandinavia kommer ihåg sin första kick.
Martin var sex år när han tillsammans med sin familj åkte ut till Stockholms skärgård och öluffade. Erik var fem eller sex år. Än i dag kommer han ihåg hur rullen på fiskespöet såg ut och att betet han använde var ett skeddrag. Christian kommer ihåg att allt började med det första kastet.
– Jag var sju år gammal, vi var ute och seglade, det var OS 1984, Carl Lewis skulle hoppa i längdhoppsfinalen och min pappa hade lovat mig att jag skulle få kasta med hans haspelspö. Jag lyckades kasta tre meter från båten och fick en gädda.
Adrenalinet är däremot inte det enda man som fiskare lever för, menar Christian. En stor del av att komma ut är lugnet. Därmed menar han att sportfisket i grunden inte är sport, utan friluftsliv.
– I grund och botten är det helt klart friluftsliv. Att komma ut i naturen är det närmaste jag kommer meditation. Tankarna försvinner helt, jag tänker inte på någonting.
Men så är det inte alltid. När det vankas tävling är det skillnad, och då är det en sport de sysslar med, menar Martin.
– Det är inte fysiskt krävande, men det är väldigt mycket taktik och strategi, så på ett sätt är det ju sport. Det väcker tävlingsinstinkten.
Fakta.Så gick det under SM i Dalsland
Ett tredje SM-guld blev det inte för Predator Fishing Scandinavia. Inte i år i alla fall.
Med totalt 197 centimeter gädda, på tre fångster, hamnade Predator Fishing Scandinavia på plats nummer 22.
– Det var väldigt tufft. Det var många lag som inte ens fick någon fisk, säger Christian Wahlquist efter tävlingen där 15 av 51 lag lämnade med totalt noll centimeter gädda uppfiskad.
Blockstopp blev det nya mästarlaget efter att ha fiskat upp 446 centimeter gädda.
Läs mer: Fem tips för att få napp: ”99 procent handlar om tid och plats”
