Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Kvinnors rättigheter vinner man inga val på. Så har partierna resonerat sedan Gudrun Schyman, Feministiskt initiativ, lämnade scenen. Men nu verkar åtminstone några ha funderat på professor Henrik Ekengren Oscarssons slutsatser efter valet 2022: Hade de kvinnliga väljarnas viktigaste frågor – som sjukvård och skola – debatterats, i stället för att helt hamna i skuggan av migration och gängbrottslighet, hade valresultatet kunnat bli ett helt annat.

Den 8 mars gick Magdalena Andersson (S) till storms mot kvinnosjukvården i allmänhet, den i Skåne i synnerhet. Sönderstressade barnmorskor och besparingar på förlossningsvården fick Andersson att berätta om egna, dramatiska erfarenheter.

Nu verkar hon ha fått en bundsförvant i Ebba Busch (KD). I Aftonbladet (1/6) intervjuas hon efter att ha varit på inspirationsresa till Danmark – populärt resmål för politiska studiebesök – och drar plötsligt en lans för feministisk sjukvård. Eller: ”Du kan kalla dig för en feministisk regering bäst du vill om du inte lyckas lösa den här frågan.” Det vill säga att det krävs en vård för kvinnor i klimakteriet. Ebba Busch blev också personlig i en partiledardebatt och berättade om sina problem med att befinna sig i förklimakteriet. Responsen var överväldigande, enligt henne själv.

Det ligger nära till hands att tro att hon ser sin chans att locka kvinnliga väljare när hennes manliga vänner i Tidölaget som bäst fokuserar på att dela upp ministerposter sinsemellan.

Kvinnor är trots allt en del annat än mor och maka.

Det skiftar snabbt i politiken. Det är inte länge sedan de fyra, likt musketörerna, skulle agera enligt principen en för alla alla för en. Men Ebba Busch är en mästare på att rikta strålkastarna mot sig själv. Hon räds heller inte lite dålig stämning.

Men vad är det för feminism hon talar om? En ny borgerlig feminism där man utgår från familjen och en ömsesidig respekt mellan könen. Ett resonemang som går på tvärs mot den liberala feminismen där individen står i centrum. Kvinnor är trots allt en del annat än mor och maka. KD vill på sikt återinföra vårdnadsbidraget och är måttligt roade av pappamånader.

Birgitta Ohlsson, Centerpartiets stjärnrekrytering, bör lyftas fram i den här debatten. Hon har i decennier stridit för jämställdhet; kvinnors rätt till utbildning, ekonomisk frihet och rätten att bestämma över sin egen kropp. Och aldrig framställt feminismen som ett könskrig. Tvärtom.

Medan Centerpartiet funderar på vilken statsminister de ska stödja efter valet borde de släppa fram Ohlsson. Det finns många kvinnliga (liberala) väljare där ute.

Läs mer:

Susanne Nyström: Plötsligt sa Elisabeth Svantesson sanningen

Max Hjelm: En reträtt av sällan skådat slag – men kommer utvisningarna verkligen sluta efter valet?

Share.
Exit mobile version