Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Regeringen gör nu ett försök att få en bild av vad som brukar kallas ålderism – det vill säga att arbetsgivare sållar bort sökande på grund av ålder och inte tillvaratar seniora medarbetares kompetens och erfarenheter. Ibland faller till och med 40-åringar för åldersstrecket.
Äldreministern Anna Tenje (M) har inrättat ett nationellt råd, lite föraktfullt kallat kändisrådet eftersom Amelia Adamo, Kattis Ahlström och Per Schlingmann är några av deltagarna. Rådet ska hitta verktyg för att motverka diskriminering, fördomar och stereotyper riktade mot äldre. Problemen ska synliggöras och konkreta förändringar i arbetslivet och samhället ska föreslås.
Ett första möte hölls i början på sommaren och det finns ännu inget datum satt för när slutsatserna ska redovisas. Men att frågan diskuteras seriöst, är välkommet.
Ingemar Skoog, professor och senior forskare vid Göteborgs universitet, ingår också i gruppen vilket torde vara en välbehövlig akademisk kompetens.
En 70-åring i dag i många avseenden kan likna en 50-åring från en tidigare generation.
Sverige är ovanligt åldersfixerat, sämst i Norden på att anställa personer över 55 år. Länge var, och kanske är det fortfarande så, att själva födelseåret framställdes som en merit. Ju yngre desto bättre. Trots att all erfarenhet säger att för att få till en dynamisk arbetsplats behövs såväl kvinnor som män – i olika åldrar.
Ingemar Skoog hävdar att en 70-åring i dag i många avseenden kan likna en 50-åring från en tidigare generation. Därför måste våra föreställningar om ålder, arbetsliv och vad människor kan bidra med omprövas. Som 72-åring har han också egna erfarenheter som väl stämmer överens med samhällets schablonbild av seniorerna.
Vad är det som säger att en fullt arbetsför person måste gå hem ett visst datum? Och varför betraktas den äldre generationen som teknikfientlig? Många av dem har suttit vid en dator hela sitt yrkesliv. Ännu fler är aktiva i sociala medier, bokar sina resor i appar och tvättstugan med taggar – för att inte tala om hur lätt de swishar pengar till barnbarnen.
För många är det en sorg att inte längre behövas. För samhället och för de yngre generationerna går oumbärlig kunskap och erfarenhet förlorad.
Nationella rådet är ett utmärkt initiativ av Anna Tenje som i första hand vill titta på hur stat, regioner och kommuner kan inta ett mer flexibelt förhållningssätt till äldre medarbetare.
De pensionsmässiga kanske inte vill jobba heltid utan föredrar tim-, projekt- eller vikarieanställning. Då blir också övergången smidigare till det friare livet, samtidigt som erfarenheten vidarebefordras till de yngre – de som har hela arbetslivet framför sig.
Läs mer:
Lilian Sjölund: Vem bryr sig om debattören som ger alla lite rätt?
DN:s ledarredaktion: Ukraina slår mot krigsmaskinen – Ryssland mot bostadshus och barn




