Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Just nu ligger flera hundra avlidna personer i kapslar med flytande kväve någonstans i världen, i hopp om att få återvända till livet någon gång i framtiden. Några tusen till har anmält sig för att få hela sin kropp eller bara huvudet nedfruset efter döden, enligt de företag som erbjuder tjänsten.
Drömmen om evigt liv kan vara nästan lika gammal som mänskligheten. Den finns i de flesta religioner. Egyptens faraoner och Nordens vikingar begravdes med redskap, mat, kläder och även tjänare och trälar som de kunde behöva i nästa liv. I Kina dog kejsare och adelsmän av förgiftning efter att ha tagit odödlighetselixir gjorda på kvicksilver och arsenik ända in på 1700-talet.
Kryonik – att frysas ned efter döden – är alltså vår tids odödlighetselixir. I slutet av mars diskuterades teknikens möjligheter och utmaningar av filosofer, etiker och biologer på ett seminarium på Institutet för framtidsstudier i Stockholm.
Det finns inga vetenskapliga belägg för att återupplivningen är möjlig. Ingen har lyckats väcka upp döda nedfrysta försöksdjur eller ens bevara organ som njurar eller hjärtan med kryonik. Talarna på seminariet var inte heller helt övertygade, men de flesta tyckte ändå att det är värt att satsa på eftersom det kan finnas en liten chans att få ett nytt, längre liv.
Kryonikföretagens kunder tänker förmodligen likadant. Men vad anser läkare? Ser de tekniken som ren pseudovetenskap som homeopati och healing, eller som en experimentell behandling som skulle kunna hjälpa patienter i framtiden?
Spridningen på svaren var stor, med svar hela vägen från noll till hundra procent
Det ville Ariel Zeleznikow-Johnston, forskare i neurovetenskap vid Monash University i Melbourne i Australien, och hans medarbetare ta reda på. De lät fler än 300 amerikanska läkare med olika specialistkompetenser svara på en enkät med frågor som ”Hur trovärdig anser du tanken är att bevarande av kroppar potentiellt skulle kunna möjliggöra någon form av återupplivning i framtiden?” och ”Borde det vara tillåtet att skriva ut blodförtunnande medel till en döende patient som önskar behandlingen för att underlätta bevarandet efter döden?”
Resultaten, som nu publiceras i tidskriften Plos One, var mer positiva än vad Ariel Zeleznikow-Johnston hade väntat sig. Även om nästan hälften (47 procent) av läkarna ansåg att det är osannolikt att de nedfrusna kropparna kan få liv igen svarade mer än en fjärdedel (28 procent) att de tror att det finns en liten eller stor sannolikhet (övriga var osäkra eller saknade åsikt). Hela 71 procent tyckte att döende patienter skulle kunna få blodförtunnande mediciner för att minska risken för blodproppar som försvårar processen med att bevara kroppen, och bara 12 procent var emot.
När läkarna skulle uppskatta hur stor chansen är för att information om personlighet och långtidsminne under optimala förutsättningar kan finnas bevarad i en nedfrusen hjärna – vilket enligt Ariel Zeleznikow-Johnston är definitionen för att tekniken fungerar – blev medianvärdet 25 procent. Men spridningen på svaren var stor, med svar hela vägen från noll till hundra procent.
Ariel Zeleznikow-Johnston har skrivit boken ”The future loves you. How and why we should abolish death” (”Framtiden älskar dig. Hur och varför vi borde avskaffa döden”), och är alltså själv positiv till tekniken. ”Människor dör varje dag”, säger han. ”Jag tycker att det är värt att undersöka om det finns möjlighet att hjälpa dem att leva längre.”
Andra är mer tveksamma. Och så länge ingen har lyckats återuppliva ens en liten nedfrusen mus får kropparna ligga kvar i sina kvävekapslar, i väntan på forskningsgenombrott och ett nytt liv.
Läs mer:
De vill lura döden med kryonik: ”Att dö är en dålig idé”
Därför vill kryonikföretaget förvara nedfrysta kroppar i Sverige
