Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Sakprosa
Marja Grill
”Hedersflickorna. Ett reportage om våld och vägen ut”
Polaris, 323 sidor
En journalistkollega berättade nyligen varför hen slutat på sitt jobb. ”Det enda kunderna ville ha var true crime. Helst skulle det handla om kvinnor. Allra helst om kvinnor som blir styckade”.
Poddapparna och ljudbokstjänsterna är mycket riktigt fulla av just den typen av våldsamt innehåll. Fascinationen inför fruktansvärda berättelser från verkligheten är stor hos publiken och den lockar fram en särskild sorts hänsynslöshet, både hos medie- och förlagschefer och hos journalisterna själva. Ofta blir följden produktioner som i all sin blodiga detaljrikedom är i det närmaste pornografiska. Tendensen är bedrövlig. Man måste handskas varsamt med människor som varit med om svåra saker.
Marja Grill kan den konsten. Hon är en av Sveriges mest meriterade grävreportrar, med många avslöjanden för ”Uppdrag granskning” bakom sig och priser hemma i hyllan. Så sent som 2024 vann hon Guldspaden för sin författardebut, ”Varför dog John Walter?” (Forum). Där använde hon sig av tidigare granskningar, för att berätta om brister i skyddsnätet för utsatta barn.
När uppföljaren ”Hedersflickorna” nu kommer, tar även den avstamp i redan publicerat material. För tre år sedan ställde Göteborgstjejen Honey upp på en intervju i SVT om det hedersrelaterade våld och förtryck hon varit offer för under i princip hela livet. Hon medverkade, trots de många riskerna, i tv-programmet med namn och bild. Att andra utsatta ungdomar skulle få ett ansikte att relatera till, var viktigare för henne än den egna säkerheten.
Med blicken allvarligt fäst i kameran syns Honey nu även på omslaget till Grills bok. Hennes historia är berättelsens motor, som författaren elegant väver andra intervjuer och forskning runt. Tonen är saklig och perspektivet brett.
Läsaren får inte bara komma nära Honey, följa hennes stegvisa insikt i att den utstuderade misshandel som hennes styvfar utsatte henne för inte var kärlek, utan ett brott.
Framför allt imponerar värdigheten med vilken Marja Grill skriver om våldet. Rakt och tydligt, men helt utan sensationalism
I boken finns också möten med andra unga människor i liknande situationer, som sammantaget skapar en mångfacetterad bild av hur hedersvåld kan ta sig uttryck. Dessutom får läsaren ta del av kunniga redogörelser för mindre belysta aspekter. Som att pojkar är utsatta i högre grad än vad de flesta känner till. Eller att även svenska läkare utför så kallade ”oskuldsoperationer”, ett kritiserat ingrepp som lovar att säkerställa att kvinnan blöder på bröllopsnatten.
Grill balanserar skickligt mellan ett mjukt tilltal i relation till intervjupersonerna och torrt rapporterande om skolvärldens, socialtjänstens och domstolarnas hantering av hedersvåldsärenden. Prosan är möjligen onödigt stram för att verkligen gripa tag under läsningen. Men hela projektet är genomfört med sådan hantverksskicklighet att brist på litterärt finlir är lätt att överse med.
Framför allt imponerar värdigheten med vilken Marja Grill skriver om våldet. Rakt och tydligt, men helt utan sensationalism. Alla gamaktiga ljudboksförläggare och poddmakare därute bör ta ”Hedersflickorna” som instruktionsbok.
Läs fler texter av Sara Martinsson och andra av DN:s bokrecensioner
