Matilda, som egentligen heter något annat, kom till Sverige som barn från Libanon i slutet av 00-talet, när landet drabbades av politiska konflikter. Hon har bott större delen av sitt liv i Sverige som papperslös, och förra året fick hennes föräldrar ett utvisningsbeslut. Matilda är kvar i Sverige med sin svenska man, och paret väntar sitt första barn tillsammans.
– När min pappa kom till Sverige lämnade han inte in alla handlingar och man kan inte ge uppehållstillstånd till en person som inte har styrkt sin identitet. Jag bestraffas än i dag för misstagen min pappa har gjort, säger Matilda.
Matilda har fått ett utvisningsbeslut. Men på grund av de oroliga omständigheterna i landet, särskilt i hennes födelseort, hennes graviditet och att hennes man har svenskt medborgarskap har hon ansökt om verkställighetshinder i hopp om att få beslutet omprövat.
Om hon väljer att föda i Sverige är hon orolig för vilka följder det kan få.
Matilda befinner sig nu i en situation där hon varken klassas som papperslös, som hon tidigare gjorde, eller som medborgare av vården.
Eftersom hon har förlorat rätten att arbeta betalar hennes partner alla kostnader.
– Jag är undersköterska och har jobbat på akuten och som barnskötare. Jag har utbildningen och kan arbeta. Men jag får inte arbeta längre, säger hon.
Fakta.Gravidas rätt till vård efter vistelsestatus
● Papperslösa kvinnor har enligt lag rätt till kostnadsfri mödravård, som räknas som vård som inte kan anstå. Detsamma gäller gravida kvinnor som väntar på att ett asylärende ska handläggas.
● Följande grupper kan behöva betala själva vid en graviditet: personer som väntar på att en anknytning ska godkännas av Migrationsverket, turister utan sjukförsäkring och kvinnor som väntar på arbetstillstånd.
Hennes status har gjort att hon upplever att hon har fått orättvis vård och därför själv har behövt begära bland annat blodprov och ultraljud. Just nu får hon även hjälp av medicinska människorättsorganisationer för att navigera situationen.
Matilda spenderar dagarna hemma och är orolig för framtiden. Situationen har varit psykiskt påfrestande för henne. Kostnaden för vården är inte det enda som väger tungt för henne och hennes man. Barnets födelseplats är fortfarande oviss.
– Det enda jag gjorde var att sitta och tänka på allt: handläggaren, min familj och hur dåligt det är i hemlandet på grund av kriget. Jag kollapsade och hamnade på akuten eftersom jag inte hade sovit eller ätit på tre dygn. Folk njuter av början av graviditeten. Själv tänker jag bara på hur jag ska lösa min situation, säger hon.
Matildas bebis beräknas födas i början av nästa år. Migrationsverket har rått henne att åka tillbaka till Libanon trots att UD har avrått svenskar från att åka dit. Därefter kan hennes man skicka in en kallelse till henne. Det innebär att hon kallas till en intervju på Sveriges ambassad i Libanon för att bekräfta relationen. Hon måste då också ta med barnet för att hennes partner ska kunna uppfylla försörjningskravet.
Men väntan på att få komma tillbaka, alla kostnader och situationen i hemlandet gör detta till ett svårt alternativ.
– Tänk om det tar ett år och situationen eskalerar ytterligare. Då kommer min nyfödda bebis att behöva uppleva allt krig som jag såg när jag var liten. Att jag tvingas utsätta bebisen för det jag har försökt skydda den från skrämmer skiten ur mig. Om jag utvisas underlättar det mycket för min make, men då kommer han att missa alla bebisens stora steg. Det är inte rättvist, säger hon.
Å andra sidan, om hon väljer att föda här och beslutet inte har omprövats, riskerar hon utvisning efter födseln. På grund av lagen om informationsplikt, som också kallas angiverilagen av kritiker, har barnmorskor larmat om vilka åtgärder som krävs efter en förlossning. De måste registrera födseln hos Skatteverket för att styrka barnets identitet. Men detta innebär att kvinnor som Matilda fruktar följderna, eftersom myndigheten enligt lag måste lämna uppgifterna till polisen. Uppgifter som adress, tid och plats kommer därmed att bli tillgängliga.
– Tänk om de kommer och knackar på och skickar mig en kallelse till återvändandesamtal. Jag skräms av tanken på att jag inte har fått något beslut när jag väl föder, att jag inte ska få njuta av den tiden med min nyfödda bebis, säger hon.
Paret väntar nu och hoppas att beslutet avslås så att deras familj inte behöver splittras.
DN har sökt Migrationsverket.
