Moa Wallin: Så här svårt behöver det inte vara att göra en valaffisch

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Det är välkommet att Vänsterpartiet faktiskt ger reella politiska förslag utrymme på valaffischen: mer än så krävs egentligen inte för att få ett högt betyg. En valaffisch behöver inte redovisa ett helt budgetförslag men det känns oroväckande piggt att ett parti vågar säga något som det faktiskt går att vara antingen för eller emot. Formuleringarna känns genomtänkta och ”På din sida” är en effektiv slogan. Den enda nackdelen är att den ligger olyckligt nära i tid med granskningen av Vänsterpartiets stödbrev till terrordömda palestinska fångar.

Kristdemokraterna hakar på valårets trendigaste affischkoncept: en mening som rymmer en lagom framtidsoptimistisk ton plus ordet Sverige, och matar sedan på med politiska förslag. Affischerna är enkla att begripa och godkänt slagkraftiga, men den torftiga grafiken och spretiga typsnitten gör att de ser ofärdiga ut – de hade väl kunnat använda bilder från Ebba Buschs välfyllda Instagramkonto?

Miljöpartiets huvudbudskap ”Sverige vinner på grön politik” säger inte särskilt mycket – inget parti går trots allt till val på att Sverige ska förlora på dess politik. Byt ut ”grön” mot ”liberal”, ”socialdemokratisk” eller ”borgerlig” och budskapet fungerar nästan lika bra. De övriga affischerna är bättre: klimatet står i centrum, samtidigt som budskapet om ekonomiska klyftor ger plats åt ambitionen att vara mer än ett enfrågeparti. Både spets- och breddförespråkarna inom partiet borde vara nöjda.

Moderaterna fortsätter att betona hur mycket de har gjort under mandatperioden – ett budskap som väljarna hittills inte tycks ha belönat med någon större entusiasm. Valaffischerna är svåra att klaga på: de är både fina och lättbegripliga. Den mörkblå nyansen liknar färgen som svenska flaggan hade före 1906 – helt i linje med ungdomsförbundets önskemål. Min enda invändning är att Moderaterna borde ha utnyttjat sin starkaste kommunikativa resurs ännu mer och satt bilden av Gunnar Strömmer på samtliga valaffischer.

Centerpartiet går till val med 328 förslag som de har lyckats koka ned till formuleringen ”Sverige kan mer”. ”Jobben ska bli fler” och ”den psykiska ohälsan ska ner” ger åtminstone en fingervisning om vilken riktning de vill att politiken ska ta, även om det är svårt att se tydliga motståndare till budskapen. Mer intressant vore att få veta om karensavdraget kommer överleva nästa regeringsförhandling. Pluspoäng för att allt rimmar, även om det inte krävs ett geni för att rimma ”mer” med ”ner”.

Partiet som har varit med och lett Sverige under större delen av de senaste hundra åren meddelar att det har blivit dags att ta Sverige på allvar. Det är förstås en känga riktad mot den sittande regeringen, men formuleringen ”Dags att ta din trygghet på allvar” får en att undra vad Morgan Johansson egentligen ägnade sig åt som justitieminister. Vad Socialdemokraterna tänker göra när de väl börjar ta Sverige på allvar framgår inte, men att hålla en låg profil och låta regeringen stå för förslagen har å andra sidan varit en framgångsrik oppositionsstrategi hittills.

Enligt Sverigedemokraternas kommunikationschef är syftet med valaffischerna att ”väcka nostalgiska känslor kring en trygg och lycklig barndom”. Resultatet för snarare tankarna – i bästa fall – till partiets memekommunikation och, i sämsta fall, till en bild som cirkulerat på internet under flera år och sägs simulera upplevelsen av en stroke. Den består av föremål som alla ser kusligt bekanta ut men som samtidigt är omöjliga att identifiera. Valaffischen ger samma intryck: typsnittet i ”retrostil”, färgkombinationen, humlan, en bild av Jimmie Åkesson som tankar en bil iklädd en t-shirt med en bild av Jimmie Åkesson i en bil och ett budskap som tycks bli mindre begripligt ju fler gånger man läser det. Allt känns kusligt bekant, men man kan ändå inte riktigt placera det. Pluspoäng för att humlan åtminstone är gullig.

Det är elakt att sparka på den som redan ligger, men att bara sätta två av politikens mest överanvända positiva abstraktioner – ansvar och frihet – på en valaffisch och hoppas på det bästa ger underkänt. F! Att skriva ”Vi tar ansvar. För din frihet” över en bild av Simona Mohamsson känns som en fortsättning på namnbytet från Folkpartiet till Liberalerna: en övertro på att en ideologisk etikett ska göra jobbet åt politiken. Och varför i hela friden har de delat upp sloganen i två meningar?