Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Det är midnatt. Datorskärmens Word-dokument lyser upp mitt ansikte och jag fylls av lugn – känslan av att ha kommit hem. Här är min värld. Mina ord.
Jag har samlat ord sedan tonåren. Ord jag inte förstod, men också vackra uttryck som plöjde nya djupa fåror i mitt språk – och vidgade min själ.
Jag kallar dokumentet Ordlistan. Det är min personligaste ägodel.
I vänster kolumn skriver jag in orden i sina hela meningar. I höger ruta betydelserna, som jag började hitta i det som skulle bli nyckeln in till min värld: ordböckerna. Norstedts mörkblå ordbok kom i ett rött julpaket från mamma och pappa under högstadiet. Sedan fortsatte det.
Förutom SAOL och SAOB fanns en brokig flora av ordböcker. De skrevs av lexikografer och språkvetare på stora och små förlag. Jag bläddrade andäktigt i Våra vanligaste främmande ord och förlorade mig i Svenska Dudens bildordboks detaljerade illustrationer.
De stora drakarna Bonnier, Norstedts och Natur & Kultur hade myllrande ordboksredaktioner som sprutade ut ordböcker och revideringar – språket förändras ju.
Så blev världen digital. Jag laddade ner Norstedts användarvänliga ordboksappar och jublade inombords.
Därefter kom chocken en solig majkväll förra året.
Apparna var borta.
Jag började gräva. Norstedts ordboksredaktion som för några decennier sedan hade tjugo anställda, är nedbantad till en och en halv tjänst och uppköpt av Nationalencyklopedin. Bonniers och Natur & Kulturs ordboksredaktioner försvann som en fågel i skogen.
Det är främst SAOL:s och SAOB:s redaktioner som finns kvar. De är huvudsakligen betalda av Svenska Akademien, vars sajt svenska.se är en gudagåva med tre ordböcker i en sökruta. SAOB, som 2023 nådde bokstaven Ö efter 140 års arbete, snabbrevideras nu av femton personer i Lund.
Sedan är läget ovisst.
Synonymer.se, en läsargenererad sajt, har haft fler klick än svenska.se, där några av Sveriges skickligaste språkmänniskor lägger tusentals timmar på uppdatering av belägg, betydelser och definitioner.
Vad händer när språkets bärande stomme försvagas – och ersätts av läsargenererade appar och AI utan nyanser och faktakoll?
Det är midnatt. Skärmen flimrar. Jag är inne i min egen lustvärld – Ordlistan, nu 113 sidor lång. Mitt första införda ord var gitte – och medan jag skriver in ”obetvinglig som en älv” gnager frågan:
Vad händer när själva språket mister sina väktare?
Läs mer
Förra n’Jonas-kåseriet: Vem skulle annars köra till Kvikkjokk och Bakvattnet?
n’Jonas-klassikern: Frysboxen som hotar världsordningen
