Hösten 2025 var Jimmie Åkesson i Thailand. Det hör till, SD-ledaren har för vana att ta några veckors semester på sydligare breddgrader. Men den här gången hände något ovanligt. Åkesson nåddes av ett oroande meddelande. Hemma i Sverige hade panik brutit ut bland några SD-toppar.
– Vissa hade blivit rädda och misstänkte en palatskupp, säger en källa i riksdagsgruppen.
DN har talat med ett tiotal centrala källor i Sverigedemokraterna. Det är personer i partiet med olika positioner, bland annat i riksdagsgruppen, partistyrelsen och verkställande utskottet, som alla har god insyn i det senaste årets händelser. De uttalar sig anonymt för att friare kunna uttrycka sig om känsliga interna skeenden.
På hotellet i Thailand fick Åkesson veta att ett antal valberedare varnat för att valberedningen tagit beslut om nytt förslag till partistyrelse. I förslaget hade två sverigedemokrater i SD-ledarens inre krets – utrikesutskottets ordförande Aron Emilsson och vice talman Julia Kronlid – petats. Det gick tvärtemot partiledarens vilja, och togs som en signal om en öppen konflikt.
– Man hörsammade inte ledande profilers tankebanor och önskemål, utan verkade tycka att man själv är en påve och gör som man vill, säger en källa i partistyrelsen om valberedningens agerande.
– Det är illojalt och ett problem.
Tillvägagångssättet påminde om hur Åkesson själv manövrerat ut Mikael Jansson en gång i tiden – genom att skaffa majoritet i valberedningen och sedan vingklippa den tidigare partiledaren i partistyrelsen.
Med bara månader kvar till landsdagarna 2025, partiets högsta beslutande organ, anade flera partitoppar att något var på gång: Hur illa var det, och vem stod bakom?
Alla i Sverigedemokraterna vet att Jimmie Åkessons roll i dag är ohotad. Men skulle någon ändå ha ambition att ta över, är alla överens om att det bara finns ett sätt. Genom att steg för steg få in egna allierade på inflytelserika poster.
SD har en formell beslutsstruktur, med landsdagar vartannat år, partistyrelse, verkställande utskott och en mindre partiledning som bestämmer däremellan. Och Jimmie Åkesson delegerar mycket av det dagliga arbetet.
– Han vill inte bestämma för mycket, men vissa saker bestämmer han. Och vet man inte var gränserna går kommer det att bli strul, säger en centralt placerad källa.
Veteraner använder ord som ”kejsarstyre”. Själv kallar Åkesson det totala handlingsutrymme han har fått av partiet i regeringsförhandlingar för ”Nordkoreamandatet”. Men problem uppstår ibland för att inte ens partiaktiva känner till vilka informella beslutsvägar och alternativa maktcentra som utvecklats under Åkesson-åren – och framför allt – exakt när det endast är han bestämmer.
– Det finns inte skrivet i något dokument. Man måste bara veta. Och många i partiet skulle kunna gå över gränsen utan att förstå det, säger källan.
Efter ett par upprörda samtal, mellan den yttersta partiledningen och valberedningens ledamöter i höstas, vet numera alla att vem som petas från partistyrelsen är Jimmie Åkessons beslut.
När ombuden samlades vid landsdagarna i Örebro någon månad senare, valdes partiledningens förslag enhälligt. Konflikten väckte inte mer uppmärksamhet än ett kort inslag i SVT.
Men något hade förändrats.
Ett år senare, i valrörelsen 2026, är stämningen klart lugnare i partiet.
– De senaste månaderna har flera personer som misstänkts ha varit på fel sida sökt sig till den rätta sidan. De har berättat ett och annat, och velat rentvå sitt namn, säger en källa med insyn i styret av partiet.
Ändå har det senaste årets händelser fått konsekvenser. Samtidigt som Sverigedemokraterna fått sin efterlängtade regeringsinbjudan av statsminister Ulf Kristersson, ser en SD-topp ut att ha hamnat i kylan.
Tobias Andersson, ordförande i näringsutskottet, gjorde sig tidigt känd som ”SD-Tobbe” i sociala medier. Med omdebatterade utspel, som det om ett återvandringståg och ”en enkelbiljett” till Kabul, gav han SD stor uppmärksamhet och piskade upp debatten. Var det årets mest effektiva kommunikation? frågade sig SVT inför valet 2022.
Länge beskrevs han som en av partiets kronprinsar. Fortfarande får Tobias Andersson omdömen som noggrann och kunnig av kollegor. Men hans namn finns inte med när det internt diskuteras vilka ministerposter som skulle tillfalla SD vid en Tidö-valvinst, enligt flera av DN:s källor. Inte heller ingår han i den utvalda skara som partiledningen kontaktat, för att höra hur tankarna går kring att i framtiden ta över.
Vad hände?
Redan efter masskjutningen vid Campus Risbergska i Örebro – och den för SD uppskakande debatten om huruvida halvautomatiska vapen skulle förbjudas eller inte – blev Tobias Andersson av med sin ersättarplats i riksdagsstyrelsen. Det var en tyst bestraffning för att han offentligt tagit strid mot partiledningen.
Men våren 2025 lyckades Tobias Andersson, som också är distriktsordförande, lobba in flera nya namn till nästa valberedning, enligt DN:s källor. Sammansättningen i den är viktig för hur nästa partistyrelse ska se ut. De sverigedemokrater DN pratar med lyfter också att det bland annat var Tobias Andersson som tryckte på valberedningen inför höstens landsdagar, för att stryka de två ledamöterna Emilsson och Kronlid från partistyrelsen. En uppgift han själv dementerar.
– Det funkar som vilket pr-arbete som helst. Man bedriver sin egen verksamhet och ringer runt bland valberedarna, nätverkar och pratar för att få igenom sitt förslag, säger en källa i riksdagsgruppen.
Andra har reagerat på hur det låter när Tobias Andersson är ute och föreläser, och att det rimmar dåligt med partiets image.
– Man trodde att han skulle föreläsa om migration eller jakt, men i stället pratar han om muskler och testosteron. Det handlar om styrka och dominans, en ny tuffhet som inte ska be om ursäkt, beskriver en källa.
I ett videoklipp från 2024 utvecklar Tobias Andersson sina tankar om träning, och varför han äter så mycket kött han kan, i ytterhögeraktivisten Nick Alinias intervjuprogram.
– Östrogen och testosteron påverkar vad du röstar på. Om man vill vara konspiratorisk går det att dra kopplingen till att det har funnits en ambition att femininisera män. Det märker vi på tusen olika sätt, allt från skolundervisning till kostrådgivning, säger han i klippet.
Fakta.Historiska falangstrider
När Jimmie Åkesson tog över 2005, gjorde han det tillsammans med förnyare som Mattias Karlsson, Björn Söder och Richard Jomshof. ”De fyras gäng” konkurrerade ut den tidigare partiledaren Mikael Jansson och den så kallade ”bunkerfalangen”. Det var ett första steg i att städa upp partiet, och sopa bort skiktet med tydliga kopplingar till den nationella rörelsen.
Tio år senare, 2015, kulminerade en strid mellan partiledningen och SDU, som slutade med att hela det radikala ungdomsförbundet och runt 5000 medlemmar kastades ut. Ur spillrorna skapade Gustav Kasselstrand det nya partiet Alternativ för Sverige.
Under Richard Jomshofs tid som partisekreterare kämpade en gruppering, Riksombudsmannaorganisationen, som var kopplad till honom, om inflytande och makt mot en grupp distriktsordföranden. Striderna pågick runt ett decennium.
Sverigedemokraterna har de senaste åren varit förskonade från stora interna strider. Ändå bubblar en ständig diskussion om hur SD ska låta och vara.
Ska partiet vara lika tydligt med sin politik som vid riksdagsinträdet 2010 – när reklamfilmer visade en en grupp kvinnor i heltäckande slöjor som springer ner en pensionär med rullator – eller krävs en annan ton? Fler kompromisser för att snabbare nå de sakpolitiska målen?
Svaren på de frågorna ger två olika riktningar för partiet framåt. Men skiljelinjen däremellan går inte mellan statiska falanger som i äldre partier, utan snarare grupperingar med lösare kanter.
På ena sidan finns ett politiskt projekt med sikte på regeringsmakten, som sätter politiskt inflytande över migrationspolitiken framför allt. För att uppnå det så snabbt som möjligt är god ton och bra relationer med andra Tidöpartier ett måste.
Hit räknas Jimmie Åkesson själv, och hans stabschef Linus Bylund. Vice partiledare Henrik Vinge, och de två partistyrelseledamöterna Emilsson och Kronlid. Veteraner som Björn Söder och Mattias Karlsson. Och kanske något oväntat, Richard Jomshof.
Med vassa uttalanden som det om att ”bränna hundra koraner” placeras han lätt i partiets motsatta fålla av någon utifrån. Där låter de nämligen mer som han.
– Den sidan drar till sig unga, arga män. Det är mycket Trump-retorik, ett höhö-grabbgäng som vill att man talar klarspråk, och tycker att partiet är för mesiga, beskriver en källa nära partiledningen.
Och där, längst fram i ledet, står Tobias Andersson, omringad av en klick vänner från ungdomsförbundstiden. Hit hör också partisekreteraren Mattias Bäckström Johansson, vice partisekreterare Fredrik Lindahl och SD:s klimatpolitiska talesperson Martin Kinnunen. Det är ett gäng som gillar att ta en öl ihop, och som driver på för ett mer kompromisslöst parti. Utåt vill man låta hårdare, internt ställs ofta krav på mer ordning och reda, och att saker sker enligt stadgarna.
– Men vissa rör sig mellan båda sidor. Det är till exempel svårt att hitta någon mer lojal med Åkesson än Martin Kinnunen, säger en källa i partitoppen.
Fram tills nu har Åkessons linje, som sätter regeringsduglighet först, fått råda. Men vad händer om SD hamnar i opposition efter valet? I frågan om partistyrelsen vann partiledningen, men kvar finns krafter som vill ta partiet i en annan, mer kompromisslös riktning.
Tobias Andersson har länge varit den sidans affischnamn – men ser nu ut att kastas under bussen. Flera centrala källor målar en bild av att han under lång tid har försökt underminera och kritisera partiledningen.
– Han baktalar partitoppar i samtal mellan skål och vägg. Men i alla andra sammanhang låtsas han vara superlojal. Det är det mest effektiva sättet att göra sig själv omöjlig, förklarar en källa i partitoppen.
En SD-källa med insyn i styret av partiet konstaterar krasst att Andersson ”är på väg bort”.
– Om det inte sker av egen vilja inom kort, lär det ske när han inser att möjligheten till fina titlar och poster är obefintlig.
Själv reagerar Tobias Andersson på de interna läckorna och anklagelserna.
– Det är det dummaste jag har hört. Aldrig någonsin har jag sagt att jag skulle vilja bli partiordförande, eller utmana Jimmie, vilket är lätt att få bekräftat.
Han dementerar också att han haft något att göra med förslaget till partistyrelse som diskuterats i valberedningen. De interna läckorna som pekar ut honom ser han som en samlad attack.
– Jag har inte ens sagt till en enda journalist att jag har för ambition att bli minister efter valet. Men det är uppenbart att vissa kollegor väldigt gärna vill bli ministrar, ser mig som ett hot, och därför vill misstänkliggöra mig, säger Tobias Andersson.
DN har sökt partisekreterare Mattias Bäckström Johansson, som avböjer att kommentera.
