Pensionären Bo tjatade sig fram i vården: ”Varför är det så här?”

Nervsmärtor hindrar den pensionerade idrottsläraren att göra det som får honom att till fullo njuta av tillvaron. Hans kropp är van vid uthållighets- och styrketräning.

– Nu varvar jag mellan att sitta och ligga, säger han.

Det begynnande ryggproblemet upptäcktes för tre år sedan i samband med en annan undersökning, berättar han. Läkaren såg att Bo Lerner hade en degenerativ förändring.

– Ett år senare fick jag väldigt ont, säger han.

Han trodde att han skulle få hjälp. Men det blev i stället en väntan präglad av irrvägar i vårdmaskineriet, beskriver Bo Lerner.

– Räknar man läkare, sjukgymnaster och naprapater har jag nog träffat tio–tolv personer. Det blir jättemånga möten. Jag är förvånad och förstår inte hur det kan få vara så här.

– Jag tjatade och tjatade om att få röntgen, säger han.

Tiden gick. Mer än två år efter att en läkare först sett att han var på väg att drabbas av ryggproblem, fick han hjälp.

– Jag träffade en ny läkare som tittade på pappren och direkt sade: ”Det är spinal stenos”, säger han.

Spinal stenos är en förträngning som gör att nerver kommer i kläm.

I augusti reser han till Stockholm för operation, av skälet att Region Västerbotten har långa köer till ryggoperationer.

För Bo Lerner har flera viktiga år slukats av smärta. Men han understryker att andra, svårt sjuka personer, har det tuffare.

– Jag är med i en löpargrupp och har åkt fem långlopp på skidor sedan jag fyllde 65 år. Det här, som det är nu, är inte ett liv som jag är bekväm med. Jag mår inte bra med att mest bara ligga och sitta utan har ett aktivitetsbehov, säger han.

Bo Lerners egentliga väntan kan inte mätas i hur snabbt han får sin operation, efter att den blivit beslutad. Hade kontakterna med sjukvårdens olika delar hängt bättre samman, skulle han sannolikt ha kunnat få hjälp tidigare.

Det som Pia Näsvall, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Västerbotten, efterfrågar från det nationella planet är större möjligheter att arbeta med effektivitet och flöden, bland annat när det handlar om att dela patientinformation.

Hanna Kataoka, ordförande i Sveriges läkarförbund, skräder inte orden när hon pratar om läget i norra Sverige.

– Jag tycker att man bör be Norrlands befolkning om ursäkt. Sedan krävs ett omtag. Det behövs en helhetssatsning på de svårrekryterade områdena, säger hon.

Läkarförbundet efterlyser utbyggnad av primärvården, alltså hälsocentralerna, och fler vårdplatser på sjukhusen. En fråga som handlar om att lösa bemanningskrisen, menar förbundet, som pekar på arbetsmiljön som en nyckelfråga.

– Problematiken blir väldigt mycket mer tydlig i regioner med mycket glesbygd. Vi ser att det skulle behövas en långsiktig statlig styrning och inte kortsiktiga brandsläckningar, säger Hanna Kataoka.

Hon säger att det skulle bli ”pang för pengarna” om staten och regionerna lyssnade mer på medarbetarna.

– Pandemin visade tydligt att om man ger professionerna förändringsmakten, så löser de till och med komplexa, akuta och helt nya problem utan omfattande projektorganisationer.

Det behöver inte vara så komplicerat, menar Hanna Kataoka.

– Vi skulle kunna ha kombinationstjänster för personer som också vill jobba i norr. Jag vet många läkare som vill göra det. Nu är jag nere på detaljnivå, men det är för att exemplifiera att det faktiskt går att ändra på det här.

Hon hänvisar till en undersökning som Läkarförbundet gjorde 2021, där 71 procent av läkarna i primärvården såg det som tänkbart att arbeta på en vårdcentral i landsbygd eller glesbygd.