Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
I teaterpjäsen ”Exil i Hello Kitty city”, en tjejversion av Samuel Becketts ”I väntan på Godot”, berättar en karaktär hur hon arbetat på ”projekt kjol”. Att hon i månader sökt efter rätt kjol, för när hon hittar den kommer något att ”liksom falla på plats”. Vid pjäsens uppspel på Djurgården förra veckan ekade kvinnoskratten igenkännande från publiken.
I flera textrader på Charli XCX:s nya ”Music, fashion, film” återkommer kläder. I det 30 minuter långa albumet besjunger hon över distade gitarriff sin tro på kläders förmåga att driva förändring eller stagnation. I ”Card declined” liknas att köpa ett smycke vid köpet av ett leende, en personlighet, ”a whole backstory”. Hon är ärlig med vad ett plagg gör med hennes humör och hur hon i kläder letar efter identiteter, vilket hon beskriver som rätt ledsamt.
2024 presenterade H&M sin höstkollektion med Charli XCX som kampanjmodell i leopardmönstrad fuskpäls. Efter en sommar av världsherravälde med genombrottsalbumet ”Brat”, kallades hon nu för sellout. Kampanjen sågs som en kontrast till den integritet och autenticitet hon byggt upp. Charli XCX hamnade i ett hål av existentiell ångest. Vart skulle hon gå härnäst?
I ”Music, fashion, film” har Charli XCX ett uppenbart behov av att ömsa sitt Brat-färgade skinn. Och på artistens purfärska albumomslag står nu designern Marc Jacobs. Han var den första designern Charli någonsin jobbade med, och har under de senaste åren varierat i popularitet. Marc Jacobs grungekollektion från 1992 står dock stadigt som en av de mest inflytelserika, och efter årets Sofia Coppola-regisserade dokumentär ”Marc by Sofia” är han i ropet på nytt.
Designern har under de senare åren fascinerats av dockan, däribland klippdockan. Vid modevisningarna har kläderna verkat ditsatta snarare än påklädda, med oproportionerliga former eller ren avsaknad av dem. Klädernas relation till kroppen påminner om hur plaggen bara är till låns. Lättjan hos lekrummets docka ter sig både hänsynslös och åtråvärd – med kroppen som clean slate finns alltid möjligheten att börja om. Något Charli verkar ha varit desperat att få göra.
På skivan skriver sångerskan sarkastiskt om konsumtion, kläder och mode, samtidigt som hon är högst medveten om sitt engagemang däri. I ”SS26” sjunger hon We’re walking on a runway that goes straight to hell / Nothing’s gonna save us, not music, fashion or film och belyser det irrationella i de kulturuttryck som pågår som vanligt, inklusive hennes egna, medan världen går under. I think I’ll be alright if I look good in the clothes.
För de två kvinnorna i ”Exil i Hello Kitty city” finns en längtan att bli till, som tar sig uttryck i en evig loop av ombyten. Likt ”projekt kjol” verkar Charli XCX ha försökt mätta sin existentiella hunger genom garderobsskiften. Marc Jacobs räddar inte världen från den evigt brinnande elden som Charli sjunger om – men genom designkreationer rentvås hon från sina sellout-synder, från brat-buren, och uppnår en reinkarnation. ”Att vara tråkig är att dö på fläcken”, har hon tidigare sagt.
DN:s recension beskriver det nyutkomna albumet som ”en pistolkula skjuten från höften, helhjärtat” – en höft, förmodligen, iklädd allt annat än H&M.
Det säger dina kläder om ditt undermedvetna
Charli XCX:s nya album är en pistolkula skjuten från höften
