Våren och sommaren har varit händelserik för Mohammed Culum. Men vi fokuserar på hans livsresa.
Det är den 3 maj, värmen har kommit till Skåne. Vid tolvsnåret kommer Mohammed Culum till Eleda stadion och träffar resten av domarteamet inför mötet mellan Malmö FF och Mjällby.
Den assisterande domaren Mohammed Culum småpratar med huvuddomaren Mohammed Al-Hakim. Inne i deras omklädningsrum, numera prytt med just domarbilder, fikas det och förbereds till match.
Det är Mohammed Culums 474:e allsvenska match på linjen. Rekordet är slaget sedan i höstas, Fredrik Nilsson från Svalöv hade det på 459 matcher.
Men vägen dit har varit lång, krokig och stundtals tuff.
Förresten är det väl lika bra att vi tar det här med namnet först. För alla fotbollsintresserade har säkert sett hans namn som Mehmet Culum.
– Jag är från södra delen av Turkiet, en del som är arabisktalande. Där finns kurder, syrianer, turkar och araber. Jag är svensk och turkisk medborgare och det står Mehmet i papperna, men det är den turkiska varianten av Mohammed. Och familj och vänner säger inget annat. Inom fotbollen är jag alltid bara ”Culum”, säger han med ett av många generösa skratt.
Mohammed Culum döljer inga känslor. Och vi tar det från början.
– Det var krig och inga bra förutsättningar där vi bodde, det var jävligt svårt. Mamma flydde via Tyskland med oss sju barn – alla pojkar – och vi smugglades in i Sverige. Pappa fick stanna kvar i Turkiet, han hade ordnat allt. Vi hamnade i ett flyktingboende i Kolbäck utanför Västerås.
– Mamma visste inte om och när han kunde komma efter. Men jag hade en farbror som bodde på Rosengård och vi flyttade till Malmö, till Sofielund, till Sevedsplan.
Dit kom pappa först fem år senare och sedan dess har familjen utökats med två döttrar.
– Våra familjeband är väldigt starka. Alla bor kvar på samma gård faktiskt, förutom jag. Vi har flyttat till Arlöv och så bor en bror vid Aurahallen, fem minuter bort.
Miljön runt Seved har ju länge beskrivits som en av Malmös tuffare. Mohammed Culum säger inte emot.
– Jag har haft många goda vänner där. Vi spelade fotboll och de var hur sköna som helst. Men tog fel väg och ville göra snabba pengar. Hamnade i kriminalitet. Jag hade tålamod och en pappa som är sjukt sträng. Han har punktmarkerat oss, som vi säger i fotboll. Han har funnits där, varit rättvis och gett massor av kärlek.
Mohammed Culum började spela fotboll i IFK Malmö. När laget lades ner gick han vidare till Eriksfält (i dag Lindeborgs FF).
– När vi spelade i IFK var ingen och tittade. Jag och en annan invandrarkille gick över. Plötsligt var där föräldrar, flickvänner och kompisar och tittade och en helt annan sammanhållning.
Men samtidigt förändrades livet på ett annat sätt.
– En av mina bröder fick blodcancer och var nära döden. Fick en tuff behandling och man beslöt att transplantera benmärg. Hela familjen testades och mitt blod passade bäst. Jag fick veta att jag kunde få ont i ryggen efter operationen och kunde inte vara med så mycket på idrotten och spela fotboll.
Då bad en fritidsledare på Sofielundsskolan honom att döma en skolturnering.
– Det var tufft ekonomiskt. Och på min tid skulle man betala om man skulle följa med på utflykt med skolan eller fritidsgården. Jag glömmer aldrig att det kostade typ 50 kronor, så jag kunde inte åka med. Det fick igång mig. Jag ville tjäna egna pengar. Då var jag sexton och i dag är jag 43 och har inte tagit en krona från mina föräldrar sedan dess. Och tydligen såg man något i mig som domare.
Mohammed Culum sågs av Kalle Hansson och Jörgen Berggren, mångåriga ledare inom Skånes fotbollförbund, och skickades på utbildningar – och på den vägen är det.
– Får man ta ansvar som yngre, växer man och känner självförtroende. Den bekräftelsen har betytt mycket.
Som huvuddomare avancerade Mohammed Culum upp till division 1, men parallellt var han assisterande upp i superettan. Som 24-åring fick han en provmatch i allsvenskan mellan Gais och Gefle.
– Året därpå blev jag ordinarie i allsvenskan som assisterande. När jag var 10–11 år kunde jag aldrig fantisera att jag skulle bli elitdomare. Och nu känner jag att jag blir tårögd, säger Mohammed Culum och tårarna får rinna fritt medan han fortsätter:
– Det fanns inte på världskartan. I dag har man sån kärlek och respekt från allt och alla och vill ge tillbaka.
479 allsvenska herrmatcher och över hundra internationella finns på cv:t.
– Jag har dömt på Wembley två gånger. Det var speciellt, England–Malta och England–Schweiz med 90 000 på läktarna. Kvartsfinalen med Jonas Eriksson i Champions League mellan Bayern München och Juventus där det blev förlängning var speciell.
Men han har även dömt på små eller slitna anläggningar med mindre glamour.
– Jag dömde ett kval till Europa League i Sarajevo 2011. Jag har sett många division 4-arenor i Sverige som har bättre standard. Och i de brittiska länderna är mycket speciellt. Glasgow Rangers domarrum kändes som fyra kvadratmeter. Men jag vänder på det: hur många skulle inte vilja vara här? Jag vill inte bli kaxig.
Det internationella till trots, konstaterar han:
– Men sen är det så många fina matcher i allsvenskan. Det är så många fina människor i klubbarna och vi har så fantastiskt bra stämning i Sverige på läktarna. Det blir inte samma tryck i Europa. Där är bortafansen en tårtbit i hörnet, här är de ofta en hel kortsida.
Ord som respekt och kärlek kommer ofta under vårt samtal.
– Lagen och föreningarna är jävligt snälla mot mig. Det är fantastiska människor att ha att göra med. Det blir att man har en viss relation, är en del av fotbollsfamiljen.
Han är ansedd som kanske allsvenskans bäste assisterande domare. Möjligen därför tar det extra hårt när något blir fel. Två gånger i vår har Mohammed Culum fått inse att han vinkat offside felaktigt.
Dels i allsvenska premiären mellan Gais och Djurgården, där Gais gjorde ett mål som han felaktigt vinkade bort, eftersom att han missade att en försvarare befann sig närmare målet än målvakten. Djurgården vann med 1–0.
Även vid det andra tillfället var Djurgården ena laget. I derbyt mellan AIK och Djurgården den 10 maj kvitterade AIK till 2–2, men blev felaktigt avvinkat för offside. Djurgården vann till slut med 4–2.
Efter den andra händelsen fick Mohammed Culum lite andrum med några matcher i superettan, IFK Göteborg–Vålerenga och Malmö FF:s träningsmatch mot Midtjylland under VM.
Nu mår han bra och är redo igen.
– Men jag vill inte prata om det som hänt och följderna av det nu. Det får vi ta efter säsongen. Nu fokuserar jag bara på att komma tillbaka mentalt och göra jobbet. När säsongen är över, då kan jag prata om det, säger han.
Mohammed Culum berättar också att samarbetet i domarteamen har utvecklats mycket med tekniken. Det är mycket som vi på läktaren eller vid tv:n inte ser, hör och har en aning om. Inte minst vad gäller offside.
Man kan ju tycka det är omöjligt att ha blicken både på ”offsidelinjen” och på spelaren som har bollen och när han slår passningen.
– Vi har ju kommunikationsutrustning. Och den andra assisterande kan ha den kollen, ropar ”bollen kommer nu”. Det kan också vara fjärdedomaren som ropar när en frispark slås. Då kan vi ha sex ögon in i straffområdet. Vi har lite kodspråk hur vi pratar och stöttar varandra. Vi kan ropa ”nej, nej, det är inget”, men så säger Mohammed Al-Hakim ”tröjdragning på min sida”.
Det hindrar dock inte att Mohammed Culum är tydlig med en sak.
Vill du ha VAR i svensk elitfotboll?
– All teknologi ger en bättre arbetsmiljö. VAR är ett fantastiskt hjälpmedel internationellt. Jag drar inte flaggan förrän situationen är över. Här hemma måste jag ta ett beslut och kan inte vänta. Det är en bra backup. Så länge jag kan få hjälpmedel, så gärna alla dagar i veckan. Hade vi haft VAR när Gais mötte Djurgården, hade vi aldrig hamnat där vi gjorde. Så du hör svaret på din fråga. Jag tror alla vi domare vill ha hjälpmedel som gynnar fotbollen.
Mohammed Culum lever med fotbollen, jobbar på Skånes fotbollförbund med domartillsättning och utbildning och dömer som assisterande i princip i varje herrallsvensk omgång. Han kom till distriktsförbundet 2016 för att vara integrationsansvarig och som arabisktalande hjälpte han föreningar runt om i Skåne med att ta hand om ensamkommande syrianska flyktingbarn.
Fotbollsfamiljen har en nästan lika central plats som hans egen. Tillsammans med hustrun, som har rötterna i Libanon, har han tre barn och besöken i hemkvarteren på Rasmusgatan/Lönngatan är täta.
– Jag hälsar på minst var tredje dag, annars undrar de om något hänt. De i området vi har vuxit upp med har haft en viss respekt och kärlek för oss, att vi varit justa mot alla.
Och även om han inte säger det rakt ut, ser han sig lite som en förebild som kommit från en tuff miljö och lyckats.
– Jag sprang nyligen på en gammal kompis från barndomen som suttit inne. ”Culum, dig har jag sett på tv”. Han berättade att han sett matcher med mig under den tiden och hade skrutit om att han hade en gammal relation till mig. Med sitt kroppsspråk visade han stolthet att han känner mig.
I dag ser Mohammed Culum ett Seved som tagit många kliv åt en mycket bättre miljö.
– Polisen har gjort en rejält bra insats. Där är många kameror med övervakning 24/7. Man har fått bort mycket av skiten. Jag är ute och föreläser mycket i skolor och påminner om hur bra vi har det, att vi bor i ett av världens bästa länder.
Han har också den senaste tiden tackat ja till att rent handfast bli en del av jobbet att göra Malmö än bättre.
– Jag har fått frågan om ”sluta skjuta-projektet” flera gånger och sagt nej. Lite för att det kan vara känsligt, att jag kan möta folk jag har en relation till. Men till slut sa jag ja och pratade en stund inför åtta avhoppare. En av dem kände jag jättebra. Han kom fram och hälsade efteråt. Jag frågade inte hur länge han suttit inne och för vad.
– Några dagar senare ringde socialtjänsten. Då hade en annan avhoppare hört av sig. Jag träffade honom med socialtjänsten och han var intresserad av fotboll, men han hade inga skor. Så jag gick dit med ett par fotbollsskor till honom dagen efter. Kan jag bidra till att han kommer på rätt spår, gör jag det alla dagar i veckan. Det kostar mig inget.
