Händelsen i Västerås ledde till att RFSL Stockholm nu tilldelat gränspolisen i region Mitt ”Rosa tisteln”. Tisteln tilldelas organisationer eller verksamheter ”som under det gångna året haft en negativ påverkan på hbtqi-personers liv och vardag eller motarbetat vårt communitys rättigheter”, enligt beskrivningen.
I Sverige har det funnits en respekt för att bevara platser som är fredade från myndigheter dit särskilt utsatta kan vända sig för nödbistånd och gemenskap. Nu finns risk att utsatta inte vågar komma, menar Gunilla Albert, som leder möten för asylsökande i RFSL:s regi i Västerås.
Måndagsträffarna hålls i RFSL:s lokal och besöks av hbtqi-personer som ofta varit med om våld och övergrepp från polis och familjer i sina hemländer.
– Majoriteten av våra deltagare har ptsd (posttraumatiskt stressyndrom), Det är en anledning till att det är så viktigt att vi kan erbjuda trygga rum där man också vågar fråga om allt, säger Gunilla Albert.
Den 20 april inträffade en händelse som skapat stor oro.
– En kvinna kommer in, vi tror att hon är en bekant till någon, hon går fram till en av våra deltagare och tar med sig henne ut. De kommer tillbaka in igen och jag ser att vår deltagare är väldigt stressad och frågar vad som pågår. Fyra personer till står utanför dörren och en visar då sin polisbricka. De tar med sig vår deltagare och hennes barn, som var väl en sex–sju år gammalt. Senare fick vi höra att de blivit utvisade under natten, berättar Gunilla Albert.
Enligt RFSL har sammankomsterna stöd av Migrationsverket och EU, syftet är att personer ska få tillgång till psykolog och juridisk rådgivning för att må bättre under asylprocessen. Mamman och hennes barn bodde på Migrationsverkets asylboende och gömde sig inte.
– Jag förstår inte varför polisen gjorde så här. Det blev ett psykiskt påslag i lokalen som påverkade alla. RFSL försätts också i en väldigt konstig situation, för att vi inte kan trygga rummet, säger Gunilla Albert.
DN har sökt gränspolisen som hänvisar till polisregion Mitt, som bekräftar via mejl att man verkställt ett beslut från Migrationsverket den aktuella dagen. Polisen lämnar ingen ytterligare information om händelsen kopplat till det enskilda ärendet.
”Däremot kan vi säga att inför varje ärende där polisen ska verkställa ett utvisningsbeslut, och framför allt när barn påverkas, genomförs en bedömning så att det ska upplevas så lugn, trygg och respektfull som möjligt” skriver presstalesperson Tobias Ahlén Svalbro.
Men även katolska hjälporganisationen Caritas, upplever ökat hot mot vad man kallar ”de trygga rummen”, något man sammankopplar med en hårdare retorik mot flyktingar i samhällsdebatten. Enligt Peter Brune, generalsekreterare på Caritas Sverige, märker organisationen att fler söker hjälp hos dem för att man inte vågar vända sig till myndigheter.
– Migrationen kommer fortsätta, vad man än tycker om det, och vi är alla människor. Man måste se att detta är personer i svår utsatthet, framför allt när det är barn inblandade, säger Peter Brune.
Under ett seminarium som hölls på Prideveckan av RFSL Newcomers under fredagen vittnade en kvinna som väntar på asyl i Sverige om hur hon flydde från Uganda efter att hennes flickvän dödats av sin make då han kom på de två visa kärlek mot varandra.
– I Uganda gifter de bort oss när vi är i 13-årsåldern. När min flickväns man upptäckte oss ropade han dit grannarna så att alla fick slå oss. I Uganda säger man att homosexuella kommer från satan. Han försökte strypa mig, men min flickvän slog honom i huvudet och skrek åt mig att springa. Jag kom undan, men inte hon.
Hennes berättelse avbröts flera gånger av gråt. En 18-årig kille vill även han vara anonym, i händelse av att han skickas tillbaka till hemlandet Tanzania. Bilder och namn kan annars spridas på internet och nära människor i Tanzania kan råka illa ut. 18-åringen säger att han fått avslag på sin asylansökan, men att han överklagat.
– Jag har gömt mig hela livet, tills de kom på mig och min pojkvän. De slog oss väldigt mycket. I Sverige har jag fått mer kärlek av vännerna än jag fick från min familj i Tanzania.
