Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Han tog till orda slipslös och med översta skjortknappen oknäppt.
Om man kan läsa in något i klädvalet så ville premiärminister Keir Starmer signalera avspändhet, men det finns ingen chans i världen att han verkligen kände sig avslappnad.
För det regerande Labourpartiet blev torsdagens omfattande lokalval ett haveri. Sammanlagt förlorade man över 1400 kommunfullmäktigeplatser. I Wales, där partiet anförtrotts makten i alla val de senaste 100 åren, skrumpnade man ihop fullständigt och gick från 44 till 9 platser i det nationella parlamentet.
Ett 40-tal av underhusets Labourledamöter har krävt Keir Starmers avgång och från kabinettet läcker ränksmiderier om potentiella efterträdare. Högt uppsatta partinamn har efterfrågat ett tydligt svar på hur krisen ska hanteras. På måndagsförmiddagen höll Starmer sålunda sitt livs tal, åtminstone var det så de politiska analytikerna på förhand kallade det.
Det är givetvis ett kapitalt misslyckande för ett arbetarparti.
Insatserna var höga. Premiärministern talade för att rädda sitt eget skinn. Jag har aldrig hört honom så passionerad.
Han uttryckte smärta över valresultatet, över att så många arbetande britter inte upplever sig sedda eller lyssnade på av Labourpartiet. Det är givetvis ett kapitalt misslyckande för ett arbetarparti.
Han utlovade också en ny riktning för Storbritannien. Det var inga små löften.
Ståltillverkaren British Steel som förvärvades av kinesiska Jingye Group 2020, ska förstatligas. Gemensamt ägande, i allmänhetens intresse.
Han lovade därtill att återuppbygga Storbritanniens relation till EU, placera landet i ”Europas hjärta” och återställa unga britters frihet att resa, jobba och studera på kontinenten.
Dussintals Labourledamöter vill fortfarande att premiärministern lämnar över nycklarna till 10 Downing Street. Men Starmer insisterar på att bo kvar hela mandatperioden och även nästa, ”för att ta sitt ansvar” och inte som Tories – med sina farsartade partiledarebyten – ”störta landet i kaos”. Man får säga att han är både envis och optimistisk.
Nog köpte sig Starmer tid med sitt tal.
Men frågan är förstås varför han väntade till efter torsdagens ödesval med att leverera så inlevelsefulla ord och stora löften.
Läs mer:
Sandra Stiskalo: Gamla ordningen har fallit – Nigel Farage kan inte sluta le
