Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Kvällen före torsdagens EU-toppmöte var det en presskonferens som särskilt lockade Brysselmedierna: den franska ytterhögerns drottning Marine Le Pen – trots att hon själv inte skulle delta på toppmötet.
Inför ett stort pressuppbåd kallade hon EU-ledarnas försök att komma överens om EU:s nästa sjuårsbudget före det franska presidentvalet för ”illegitimt” och ”ett försök att förekomma demokratiska val”.
Och visst är det franska valet en informell tidsfrist för EU-ledarna. EU-budgeten går visserligen ut först i slutet av 2027, men när valrörelsen väl dragit i gång i början av nästa år lär det bli omöjligt att få med Frankrike på en uppgörelse.
Var sjunde år ska EU klubba en gemensam, gigantisk budget. På torsdagens EU-toppmöte gjordes ett trevande försök att komma överens om ett nytt kompromissförslag, men det blev ett tydligt nej.
Sverige, Danmark, Tyskland och en handfull andra rika länder i norra Europa vill banta budgeten, främst i jordbruks- och regionalstödet, för att ha råd med försvars- och industrisatsningar.
De relativt fattiga länderna i Öst- och Centraleuropa värnar i stället en stor EU-budget och vägrar sådana neddragningar.
Bilden kompliceras: Länder som exempelvis Frankrike och Belgien tillhör den rika gruppen men vill också att EU finansierar nya satsningar med gemensamma lån eller nya EU-skatter.
Det enda som förenar alla länder är att de just nu är missnöjda.
Men historien visar att EU-ländernas ledare till slut kommer överens, oavsett hur låst läget kan verka.
Alternativet är nämligen värre: att den förra budgeten rullar på, år efter år, utan möjlighet att finansiera nya EU-satsningar.
Historien visar också att EU-ledarna aldrig ruckar på sina positioner förrän i sista stund.
Därför blir troligen ett EU-toppmöte runt årsskiftet den avgörande sammandrabbningen. Då kommer länderna att börja kompromissa.
Till det avgörande toppmötet packar stats- och regeringscheferna dubbelt så många rena skjortor och blusar som antalet mötesdagar kräver, tömmer sina kalendrar och låter de tillresta diplomaterna sova i skift i mötesrummen. Sedan kör de på tills ingen orkar längre – och klubbar den bästa möjliga dealen.
För svensk del handlar det då om att prioritera mellan två starka önskemål: hålla nere den svenska EU-avgiften eller styra inriktningen på budgeten dit man önskar. Historiskt sett brukar den svenska regeringen då välja skattebetalarna – och släppa kraven på en ”modern” EU-budget.
Skräckscenariot, som ingen vill säga rakt ut, är att Marine Le Pen blir Frankrikes nästa president och med veto i handen skjuter hela EU:s budgetförhandling i sank.
Hon vill stoppa EU:s stöd till Ukraina. Och har redan flaggat för att hon tänker halvera den franska EU-avgiften 2027, alltså helt sonika strunta i reglerna som gäller för den nuvarande långtidsbudgeten – en öppen provokation och inbjudan till EU-fajt.
Läs mer:
Bryssels blodbad – så förs striden om dina pengar
EU-ledarna rasar över USA:s dieselavtal med Ryssland: ”Gåva till Putin”
