På fredagen gick Världskulturmuseerna ut med nyheten att en planerad utställning med den kinesiske konstnären Qi Baishi på Östasiatiska museet i Stockholm ställs in. Utställningen skulle ha invigts i samband med det nyrenoverade museets återöppning den 19 september.
Britta Söderqvist, överintendent på Världskulturmuseerna, beskriver utställningen som en stor satsning, som skulle inkludera verk av den kinesiske tuschmålaren, som dog 1957, och en immersiv utställningsdel kring hans verk. Hon beklagar att museet behövt fatta beslutet att ställa in.
– Det är jättetråkigt och jättesvårt. Men vi har hamnat i ett läge där vår samarbetspartner inte har kunnat leverera enligt det som finns i avtalet.
Utställningen har planerats i omkring två år och Britta Söderqvist beskriver dialogen med samarbetspartnern, den statliga kinesiska konstinstitutionen Beijing fine art academy, som professionell och välfungerande.
Enligt handlingar som DN tagit del av tog dock samarbetet en oväntad vändning under sommaren. Detta sedan både Beijing fine art academy och Kinas ambassad i Stockholm uppmärksammat ett annat konstverk som också skulle invigas i samband med återöppningen av Östasiatiska.
Det handlar om den taiwanesiske konstnären Kao Jun-Honns verk ”The sun of Zeelandia”, som enligt Britta Söderqvist undersöker den europeiska kolonialismen med utgångspunkt i ett objekt i museets samlingar. Britta Söderqvist understryker att detta är ett separat projekt, finansierat av Riksbankens jubileumsfond, och att Kao Jun-Honn vann en internationell utlysning på konstnärliga meriter. Hon säger att verket i sig inte har någon koppling till Kina.
Men i ett mejl till Britta Söderqvist den 6 juli uttrycker Wu Hongliang, chef för Beijing fine art academy, oro över att öppningsceremonin ska få politiska förtecken och begär att få ta del av dokumentation kring ”The sun of Zeelandia”. I ett senare mejl skriver han att man granskat Kao Jun-Honns karriär och känner ”djup oro” över att han ”står i allvarlig konflikt med den historiska konsensus som Kina länge har upprätthållit”.
Kina ser Taiwan, som i praktiken har varit självstyrande sedan 1949, som en kinesisk provins. Liksom de flesta länder har Sverige inte erkänt Taiwan som ett självständigt land. Däremot har Taiwan ett representationskontor i Stockholm.
Britta Söderqvist bekräftar att både Beijing fine art academy och den kinesiska ambassaden ställt frågor om verket. Ambassaden har därtill bett om att få se en namnlista över gästerna till en förhandsvisning av det nyöppnade museet.
– Vi hade ett möte i maj med Beijing fine art academy, där de önskade få veta mer om öppningen. Vi informerade om den och då kom det följdfrågor om det här specifika verket. Vi har redogjort för verket på den nivå som vi tycker är möjlig att göra, säger Britta Söderqvist.
– Det viktiga här är att Världskulturmuseerna aldrig låter någon styra vårt innehåll. Det har jag också förklarat i mejl till Beijing fine art academy och kinesiska ambassaden.
I ett mejl den 7 juli skriver Li Yu, vice kulturråd på Kinas ambassad, att man vill ”få bekräftat att ingen personal från det så kallade taiwanesiska representationskontoret blir inbjudna”.
Två veckor senare återkommer ambassaden med en skarp begäran, delvis i versaler, om ett skyndsamt möte. Dessutom understryker Li Yu att ambassaden ”starkt motsätter sig offentlig visning av konstverk som motsäger principen om ett Kina”.
Mejlkonversationerna mellan Världskulturmuseerna och å ena sidan Beijing fine art academy och å andra sidan Kinas ambassad pågår sporadiskt under sommaren.
Qi Baishis konstverk skulle levereras mellan den 17 och den 21 augusti. I början av augusti får museet plötsligt besked från transportfirman att leveransen ställts in. Den personal från Beijing fine art academy som skulle vara på plats för att installera den immersiva delen av utställningen kommer inte heller.
Britta Söderqvist säger att museet till slut såg sig tvungna att ställa in utställningen.
Ser du en koppling mellan frågorna om Kao Jun-Honns konstverk och det faktum att leveransen av Qi Baishis verk uteblev?
– Det är väldigt svårt att spekulera kring, det är en fråga man måste ställa till dem.
Kinas ambassad svarar inte direkt på DN:s frågor om utställningen och deras intresse för Kao Jun-Honns konstverk. Ambassadens kultursektion skriver dock i ett mejl att kultur alltid varit en viktig del av relationerna mellan Kina och Sverige och att de sett fram emot att Qi Baishis konst skulle visas i Stockholm.
”Vi vet att Beijing fine art academy har lagt ned mycket förberedelser och ansträngningar för utställningen”, skriver ambassaden och fortsätter:
”Östasiatiska museets beslut att ställa in utställningen kommer som en överraskning. Vi fortsätter att följa frågan.”
Britta Söderqvist ser ingen möjlighet att utställningen kommer att kunna visas senare.
– Nej, vi har väldigt lång framförhållning och väldigt många andra produktioner inom Världskulturmuseerna som vi måste lägga resurser på. Det är otroligt tråkigt för den svenska publiken och vi har verkligen försökt hitta en lösning, säger hon.
Hur ser du på framtida samarbeten med statliga kinesiska aktörer?
– Givet samlingarna som myndigheten förvaltar så vill vi kunna jobba med Kina. Vårt uppdrag är att visa och levandegöra kulturer i världen, och Kina är en stor del av det. Men vi kommer att göra alla samarbeten på precis samma sätt, det vill säga att vi har avtal om vad det är vi ska göra. Det är så vi behöver jobba och oftast går det väldigt bra.
DN söker Beijing fine art academy.
Läs mer:
Från Labubu till myter på film – så blev Kina en kulturexportör på frammarsch
Svenska influerare sprider Kinas budskap: ”Inläggen lockade hundratusentals visningar”
