Nästan varje dag lämnar Stridsbåt 90 Odessas hamn. Fartygen går ut i par, skyddar och täcker upp för varandra. Ibland kör de 30 kilometer ut på Svarta havet – men ju längre ut, desto större risk.
Den dag DN följer med håller vi oss nära kusten. Man kan se den legendariska hamnstadens finaste adresser från sjösidan. På grund av kriget står många av dem obebodda nu. Ryska drönare avfyras i princip varje dygn från den västra delen av det ockuperade Krim. De kan nå Odessa på trekvart.
Ukraina har fått 32 exemplar av det svenska 16 meter långa fartyget, tillverkat av Saab. Normalt framförs det av två personer, men det kan hanteras av en enda. Båten har plats för 20 personer.
Att den är flexibel, lätt att manövrera och klarar skarpa vändningar under hög fart hör till den svenska modellens stora fördelar. Den har beskrivits som en av världens bästa patrullbåtar.
I Ukraina används Stridsbåt 90 för att patrullera, för att söka efter minor och för övervakning av civila lastfartyg och transporter.
– Vi samarbetar nära luftförsvaret och är en del av det, säger Dmytro Pletentjuk, talesperson för den ukrainska flottan.
Från fartyget kan man upptäcka och skjuta ned ryska attackdrönare. Det sker i första hand med maskingevär.
Stridsbåtarna är en central del av det svenska stödet till Ukraina, som är ett av de allra största.
President Volodymyr Zelenskyj har bara under de senaste sju månaderna besökt Sverige två gånger för att personligen tacka för de Jas Gripen-plan som Ukraina dels fått till skänks, dels tecknat köpeavtal om. Det är krigsmateriel värt många miljarder.
För svenska journalister framhåller ukrainarna gång efter annan sin tacksamhet, men experter har också ifrågasatt om de allra dyraste komponenterna – som stridsflyg – är det klokaste att satsa på i ett läge där modern krigföring alltmer handlar om billiga drönare och obemannade system. Liknande kritik har framförts apropå det svenska köpet av fyra franska fregatter, som går på uppemot 60 miljarder kronor.
Men stödet är ingen envägshjälp, utan i allt högre grad ett utbyte. Ukrainarna har getts utbildning i stridsbåtarnas hela vapensystem; Sverige får del av Ukrainas unika erfarenheter.
Dmytro Pletentjuk framhåller att kriget vässat den maritima kapaciteten, precis som Ukraina blivit världsledande på drönare.
– Framför allt har vi lärt oss asymmetrisk krigföring till havs, och hur man försvarar sig mot en motståndare som är så mycket starkare. Vi har också lärt oss hantera maritim minröjning mitt under pågående krig, på ett sätt som ingen annan gjort.
För Ukraina handlar kontrollen av Svarta havet om överlevnad, både militärt och samhällsekonomiskt. I fredstid har Svarta havet varit en essentiell transport- och handelsled i sekler, och en grundbult för Ukrainas ekonomi: 90 procent av spannmålsexporten går alltjämt vattenvägen.
Men med undantag för en spannmålskorridor där lastbåtar tillåts passera står det mesta stilla. Lastfartygens silhuetter syns vid horisonten, men de är en bråkdel av det antal som trafikerade före kriget.
Även för Ryssland är Svarta havet värdefullt – och kampen om vattnet långt ifrån ny. Gamla spår av strid och civilisation syns i bifångsten under minröjningen, då man fått upp såväl minor från andra världskriget, som antika amforor.
Ukraina förlorade lejonparten av sin flotta 2014, i samband med Rysslands annektering av Krim och den stora hamnen i Sevastopol. Fartygsarsenalen decimerades ytterligare 2022, kort efter den fullskaliga invasionen. Men sedan dess har även den ryska flottan kraftigt försvagats – och i dag avgörs kriget vid Svarta havet inte i första hand av stora, personalskötta fartyg, utan av olika typer av maritima drönare och obemannade system.
När Ukraina i början av juni intensifierade försöken att skära av och isolera Krim var det i hög grad ett sätt att stärka kontrollen av Svarta havet och området kring Odessa.
Ukraina har få alternativ till drönare och mindre vapensystem. Större båtar har donerats, men kommer inte alltid fram. Bland dem finns två kustbevakningsfartyg som Sverige skänkte i februari 2025, men vars leverans har hindrats av Turkiet. I Ankara hänvisar man till Montreauxkonventionen, en överenskommelse från 1936 som ger Turkiet rätt att kontrollera militär trafik genom Bosporen. Enligt Sverige är skeppen civila, men Turkiet betraktar dem som militärt stöd.
Men Dmytro Pletentjuk säger att de större båtarna blir allt svårare att använda:
– Det märker vi även i hur fienden agerar. Ryssland skulle kunna ta hit stora fartyg till Svarta havet, men vi ser att de låter bli. Ryssarna vet att de blir lätta mål för ukrainska drönare.
Också flera exemplar av Stridsbåt 90, ibland med besättning, har förlorats i ryska drönarattacker. Exakt hur många som förstörts håller ukrainarna hemligt, men det har hänt också i år. Besättningen säger emellertid utan omsvep att fartygen ibland blir kvar vid kaj. När många drönare cirkulerar i området är det rent självmord att gå ut. Båtarna går då inte att använda alls.
Ibland har det inte hjälpt att ligga kvar vid land. Trots att de göms och skyls är fartygens position svår att dölja för fienden – hamnen i Odessa ligger mitt i stan.
En förtöjd stridsbåt skyls och vi får inte avslöja dess exakta placering, men det hjälper inte alltid.
Den tur på Svarta havet DN är med på avlöper utan flyglarm. Båtarna slår mot vågorna, turas om att ta täten, accelererar lätt.
Vapensystemen ombord har uppdaterats och bytts ut, men de tättpackade flytvästarna i skuffen är märkta med årtalet 1998. Det främsta klagomålet gäller emellertid avsaknaden av en kaffemaskin (något den estniska stridsbåten har, skämtas det om). Av mer allvarlig art är att de 30 år gamla båtar som Ukraina fått från Sverige inte är bepansrade, till skillnad från de nyare versionerna, och till skillnad från Raptor, Rysslands motsvarighet.
– Vi har gjort en del förstärkningar själva, som det här, säger 26-årige Junior, en av förarna, och pekar på ett nät i tvinnad ståltråd som spänts upp över däck och som ska fånga upp enklare drönare.
Träffas båten av en större modell, som en iransktillverkad shahed, hjälper ett enkelt gallernät däremot föga.
Fakta.Kriget vid Svarta havet.
Odessa nås av frekventa ryska attacker av i första hand drönare. Hamnen, som är en tydlig måltavla, ligger mitt i staden.
Rysslands attacker mot ukrainska hamnar har intensifierats, enligt det ukrainska tv-bolaget Suspilne, och sker nu i snitt var femte dag. Under 2026 har infrastruktur och civila fartyg träffats cirka 200 gånger.
Under de senaste veckorna har Ukraina riktat in sig på att skära av Krim från fastlandet, genom attacker på broar och militär infrastruktur.
Kriget till havs förs med en lång rad drönare, utöver attack- och jaktdrönare även maritima drönare, det vill säga obemannade, mindre båtar. Därtill finns undervattensdrönare.
De kompletteras av bemannade stridsbåtar och ett fåtal större fartyg, som också kan användas som avfyrningsstationer för drönare.
Fakta.Stridsbåt 90
Stridsbåt 90 togs fram av Försvarets materielverk 1987. Den första prototypen började byggas två år senare. De flesta båtarna har byggts vid Dockstavarvet i Kramfors, som sedan 2017 ingår i Saab Kockums. Skroven i aluminium byggs i Finland.
Båten i grundkonfiguration är omkring 15 meter lång och 3,8 meter bred. Djupgåendet är under 1 meter. Maxfarten med full last är över 40 knop (ungefär 75 km/tim).
Båten finns i olika versioner som även används av bland annat polis och sjöräddning. Försvarets båtar har i omgångar uppgraderats för att förlänga dess livslängd. Den senaste versionen som nyproduceras är HSM (Halv pluton, Skydd och Modifierad).
De flesta av de båtar som skänkts till Ukraina är av äldre modell och tillverkade på 1990-talet.
Stridsbåt 90 används också av Grekland, Malaysia, Mexiko, Norge, Peru och USA. Som del av tre svenska stödpaket till Ukraina under 2024 och 2025 har totalt 32 exemplar utlovats.
Källa: FMV
