Det var i början av juni som representanter från några Natoländer träffades på den norska marinbasen Haakonsvern i Bergen.
Hit kom USA:s biträdande försvarsminister Elbridge Colby, som beskrivs som arkitekten bakom stormaktens förflyttning av militära resurser från Europa mot Stilla havet och Indiska oceanen.
”Vi höll ett exceptionellt produktivt möte” skrev Colby på X.
Han fortsatte med att hylla länderna för att snabbt möta sina åtaganden från Natos toppmöte i Haag i fjol, då man kom överens om att öka försvarsutgifterna till fem procent av BNP.
Mötet kommunicerades inte utåt när det inträffade. Det blev känt en vecka senare, när Elbridge Colby skrev sitt inlägg på X. Han lade även ut bilder, och på en av dem kan DN hitta en svensk deltagare:
Generalmajoren Johan Pekkari, chef för Försvarsmaktens strategienhet.
DN har försökt få en intervju eller kommentar från Försvarsmakten, utan framgång.
Men försvarsminister Pål Jonson (M) bekräftar att Sverige deltog i mötet, enligt honom ”på tjänstemannanivå”.
– Det var ett amerikanskt initiativ där man bjöd in speciellt allierade som levererar på målsättningen med Nato 3.0 som bygger på ett starkare Europa i ett starkare Nato, säger Pål Jonsson.
Hur viktigt är ett sånt här möte?
– Att ha en dialog med den amerikanska administrationen och understryka vikten av ett fortsatt amerikanskt engagemang i Europa är viktigt.
Nato 3.0 är USA:s formulering och handlar om att europeiska allierade ska ta över huvudansvaret för det konventionella försvaret av Europa.
Norge var värd för mötet, men initiativet kom från USA. Sverige bjöds in tillsammans med Finland, Tyskland, Polen och Nederländerna, rapporterar VG.
Magnus Christiansson, Natoforskare på Försvarshögskolan, påminner om att Sverige målades i mörka färger under den förra Trumpadministrationen.
– Då blev Sverige ett exempel på ett politiskt korrekt europeiskt land, som Trump vände sig mot. Nu tycker jag att Sverige ligger mycket bättre till. Vi ses som lojala allierade, säger Magnus Christiansson.
Utrikesminister Marco Rubio har kallat Sverige och Finland för ”extraordinära partners” i Nato. Försvarsminister Pete Hegseth har beskrivit mötet i Bergen som ”en liten grupp med starka allierade”.
För tillfället verkar Sverige ha seglat upp som en Natofavorit hos USA.
– Det är något som jag tror att Sverige kan plocka pluspoäng på, och kanske utnyttja utrikespolitiskt och diplomatiskt, säger Magnus Christiansson.
Men för många Natoländer är relationerna med USA sämre.
Under det senaste försvarsministermötet i Bryssel hackade Pete Hegseth på flera allierade. Dels de som enligt USA inte investerar tillräckligt i försvaret, dels de som inte tillät USA att använda baser under kriget mot Iran.
– Det var skamligt, sa Hegseth.
Sedan meddelade han att USA ska göra en halvårslång översyn av baseringar och styrkor i Europa. I framtiden ska USA minska sina bidrag till de länder som inte möter sina mål för försvarsinvesteringar.
– Det kommer att innebära att man ser över och bestraffar europeiska länder som man inte tycker har skött sig, och det är ju ännu en negativ signal till Europa, säger Magnus Christiansson.
Anna Wieslander är Nordeuropachef på den amerikanska tankesmedjan Atlantic Council. Hon ser det som att USA använder morot och piska. Sverige uppmuntras, andra får skäll.
– De som investerar får amerikanskt engagemang. De andra får leva i osäkerhet, mer eller mindre, säger Anna Wieslander.
Hon påpekar att det är en taktik som ritats upp i konservativa Magakretsar.
– Det är tankegods som mejslats ut för flera år sedan. Men det bär en farlig dynamik. Det är lätt att känna att det är smickrande och skönt att ha USA i ryggen. Det är lugnande för en mindre grupp länder.
Men risken är att Nato delas in i ett A-lag och B-lag. Då bryts alliansen upp i mindre bitar.
– Det är ganska farliga krafter som man släpper lös. Om det blir en fragmentering av Nato kan det få en negativ effekt på solidariteten. Den grundläggande solidaritetskänslan måste hela tiden vårdas i en stor allians, säger Anna Wieslander,
Här menar hon att Sverige, och de andra länder som hyllas av USA, måste tänka till. Nato har alltid handlat om sammanhållning, där musketörsparagrafen artikel 5 säger att ett angrepp på en medlem är ett angrepp på alla.
– Om vi har en bra ställning som en förebildsallierad så medför det ett ansvar att verkligen försöka hålla ihop alliansen, säger Anna Wieslander.




