Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
De borgerliga partierna har en gemensam talepunkt – den går ut på att riksdagen har en ”icke-socialistisk majoritet”. Eftersom Centern är ett borgerligt parti i den ekonomiska politiken menar högerpartierna att de borde byta sida.
Nu startar en formidabel kampanj där den samlade högerns lobbyister i arbetsgivarorganisationer, tankesmedjor och välfärdsbolag gör allt för att övertyga Centern om att partiet riskerar att utplånas om Thand Ringqvist stöder Magdalena Anderssons regeringsprojekt. En kampanj som får extra draghjälp av Vänsterpartiets valframgång.
Elisabeth Thand Ringqvist kunde inte ha hamnat i en jobbigare position. Men den är självförvållad. Centern har byggt hela sin valrörelse på att vara partiet som blockar – blockar allt samarbete med både SD och V. En strategi som fungerade bättre före valet än efter.
Thand Ringqvists tal om en regering i mitten lockade visserligen en hel del liberala väljare. Men det räckte inte. Hennes dröm om en regering med S, KD, MP och C samlar helt enkelt inte tillräckligt många mandat.
Vänsterpartiets valframgång har inte gjort saken lättare – hoppet om att Nooshi Dadgostar ska ge med sig och acceptera ett hängavtal med en S-ledd regering är ännu blekare efter än före valet.
Ett sista halmstrå för Thand Ringqvist är att försöka vinna över både KD och L. Men sannolikheten att Mohamsson ska stödja en S-ledd regering är mycket låg. Ett sådant sidbyte vore att ge ett fett finger åt alla de moderatväljare som hjälpt partiet kvar i riksdagen i syfte att stoppa Magdalena Andersson.
Att lyssna till högerns locktoner och byta sida är förstås ett alternativ för Centern. Partiet är mycket företagsvänligt, gillar skattesänkningar och vill fortsätta tillåta vinster i skolan. Just att rädda vinstdrivande bolag i skola och välfärd är ett kärnvärde för de lobbyister som nu pressar Thand Ringqvist.
Moderaterna vill krydda erbjudandet med att försöka tvinga Jimmie Åkesson att acceptera ytterligare en period som samarbetsparti. Ändå är det precis den sortens samarbete Centern konsekvent avvisat de senaste åtta åren. En helomvändning nu skulle skicka in C i samma politiska centrifug som L gått igenom sedan de anslöt sig till SD. En resa Thand Ringqvist knappast är lockad att upprepa. Inte heller Jimmie Åkesson lär omfamna idén.
Går Thand Ringqvist å andra sidan åt vänster och gör upp om en regering där Vänsterpartiet får plats kommer det att förbistra relationen med de lantbrukare, företagare och skogsägare vars intressen Centern företräder. Visserligen kan Thand Ringqvist i utbyte få stora förbättringar för de grupperna men politik är inte bara pengar utan också värderingar. Att samarbeta med socialister är svårsmält för många centerväljare, som med viss rätt misstänker att V är ute efter deras pengar.
Så där sitter Elisabeth Thand Ringqvist nu – intrasslad i sina röda linjer och utsatt för ett massivt bombardemang från Sveriges samlade höger.
