Tre barn omhändertogs – då startade terrorkampanj

Mitt i natten ringde det från anonymt nummer. Aza Cheragwandi vände sig till sin flickvän och skojade om att det kanske var en journalist eller en polis som hörde av sig så sent. Men ingen gav sig till känna, i andra änden hördes bara ljudet av vinden.

Aza Cheragwandi somnade om på hotellet i Amsterdam, där de var på semester.

Morgonen därpå kom ett sms där han uppmanades att ringa Polisen.

På Facebook såg han att en granne hade lagt upp en bild på brandmän och lågor som slog ut från ett fordon.

Aza Cheragwandis bil.

Han höll masken och bad sin flickvän att gå i förväg för att hitta ett frukostställe.

Sedan sjönk han ner på sängkanten.

Nu hade det hänt. Nu hade hoten gått från ord till handling.

Ett år tidigare, våren 2024, omhändertogs tre små barn i Huddinge. Enligt polisen levde de i en hederskontext och det fanns en orosanmälan om att barnen hade bevittnat våld, hot och vapen i hemmet.

Som socialnämndens ordförande fattade Aza Cheragwandi (S) ett akut beslut om att flytta barnen och deras mamma till ett skyddat boende.

Men där det i vanliga fall stannar vid förtvivlan och kanske ilska hos föräldrarna, möttes det här av en slags samordnad terrorkampanj inte bara mot honom, utan även hans kolleger. I polisutredningen finns chattar där gärningsmän skriver att de har åkt runt i Stockholmsregionen och kartlagt bostäder med drönare och filmat alla som gått in och ut ur kommunhuset.

Sex bilar, en villa och två garage brändes ned, varpå flera tjänstemän sade upp sig, bytte namn, fick skyddad identitet eller flyttade till hemlig ort. En kvinna berättar i förhör hur hon tejpade igen sin brevlåda hemma och att maken köpte försvarssprej på nätet.

Tidigare i år åtalades sju misstänkta för en lång rad brott mot sammanlagt 40 målsägande. Då beskrevs Huddingefallet även som ett angrepp på Sverige som land:

”Brottsligheten är av systemhotande karaktär och mycket allvarlig”, sade senior åklagare Sara Norling i ett pressmeddelande.

Polisen Johan Allard slog fast att brotten är demokratihotande och ett tydligt försök att påverka samhällets grundläggande värderingar.

I den tjocka utredningen har två förhörsledare och en kriminaltekniker utnyttjat Polisens nya möjlighet att vara anonym, för att skydda sig. Istället för deras namn står bara en kod.

Även statsministern och utrikesministern mottog hot och Säkerhetspolisen kopplades in, enligt uppgifter till DN.

Aza Cheragwandi blev först sittande på sängkanten i Amsterdam. När han hade samlat sig och ringt några samtal, gav han sig ut på stan och letade upp sin flickvän. De hade haft sin första dejt bara några månader tidigare. Nu över frukosten tvingades Aza Cheragwandi berätta för henne vad som hade hänt, och att polisens personskydd skulle ta emot dem omedelbart när de kom tillbaka till Sverige.

Hemma i Huddinge fick Aza Cheragwandi några minuter på sig att packa det nödvändigaste. Med ens befann han sig i den paradoxala situationen att han behövde samma säkerhetsarrangemang som de tre små barn som hade omhändertagits.

Ett skyddat boende.

Första natten låg Aza Cheragwandi klarvaken i det kala rummet och tittade på självlysande stjärnor som någon hade klistrat upp i taket ovanför en spjälsäng.

Än i dag, mer än ett år efter bilbranden, bär Aza Cheragwandi personlarm och tar olika vägar till och från jobbet, kommunhuset i Huddinge. Andra säkerhetsarrangemang kan han inte prata om.

Byggnaden flankeras av ett cirkelformat buskage kallat Demokratiparken. Aza Cheragwandi slår ut med ena handen mot de välansade buskarna som planterats för att hylla den svenska öppenheten.

– Det är lättare på vintern, för nu på våren är det svårare att se om någon gömmer sig där, säger han.

Även arbetet under valrörelsen påverkas, som när han knackar dörr.

– Då behöver jag först skicka adresserna till skyddsorganisationen.

Den 2 mars i år dömdes sex personer till fängelse för bland annat grovt hot mot tjänsteman, grova mordbränder, grov egenmäktighet med barn och grovt övergrepp i rättssak.

Trots det finns hotbilden kvar, säger Aza Cheragwandi.

Den man som enligt Polisen ligger bakom, är fortfarande på fri fot.

”Jag kommer börja med dina föräldrar, din fru och som sist dig”.

”Jag kommer alliera mig med varje nätverk som kan ta på sig uppdraget. 13-14 åringar kommer utföra dåd och inte dömas för mord på grund av sin ålder”.

Från sin exil i Turkiet har de tre små barnens pappa, enligt polisutredningen, skickat mängder av hotfulla mejl till Aza Cheragwandi och hans kolleger.

I ett mejl antydde han även att svenska familjer på semester kunde bli måltavla:

”Jag vill inte hamna i en situation där vi börjar förhandla om utväxling av etniska svenskar/barn som befinner sig i Turkiet på semester mot mina barn. Öga mot öga, kidnappar ni mina barn så kan samma sak ske med er befolkning i utlandet!”

Pappan påpekade att han är turkisk medborgare och skyddas av Turkiet som inte har något utlämningsavtal med Sverige:

”Kolla upp min släkt och rötter och kolla vilka makter som står bakom mig i mitt hemland!”

Ett urval av mejlen ingår i polisens förundersökning. De upptar mer än hundra sidor.

Våren 2025 var de tre små barnen LVU-placerade hos en jourfamilj, ett par i övre medelåldern som ville göra en insats efter att deras vuxne son hade flyttat hemifrån. I förhör har jourhemspappan berättat att han en eftermiddag kom hem med barnen från förskola och skola, och blev överfallen av två maskerade män som stod på garageuppfarten. Männen misshandlade honom, tog barnen, och sade att de visste var jourhemspappans son bodde.

Även de tre små barnens mamma var med när barnens fördes bort. Efteråt hävdade hon att hon blivit tillsagd att medverka, och var rädd.

Hur kunde de hitta jourhemmet? Adressen var hemlig och Huddinge kommun har Lex Sarah-anmält sig själva eftersom den röjdes. I polisutredningen framgår att ärendet inte var åtkomstskyddat i kommunens system hela tiden, och att pappan hade kontakt med barnen via ett dataspel.

Efter överfallet fördes barnen utomlands, men kunde efter intensiva juridiska och diplomatiska överläggningar återföras till Sverige av myndigheterna.

Det var kort därpå som Aza Cheragwandis bil brändes upp.

Rättegången mot de som förde bort barnen, anlade bilbranden och genomförde flera andra attacker hölls i en fullsatt säkerhetssal i Södertörns tingsrätt. När Aza Cheragwandi letade efter en sittplats hörde han hur en anhängare till de misstänkta frågade någon på kurdiska ”är det han som är hunden?”

Aza Cheragwandi vände sig om och bekräftade att ”ja, det är jag som är hunden”.

– Han blev chockad. Jag delar samma etniska bakgrund som personen som hatar mig.

Aza Cheragwandis mamma är shiamuslim och kurd och bodde i Irak när Saddam Hussein tog makten. Elva år gammal fängslades hon med sin mamma och syster. Pappan, Aza Cheragwandis morfar, sattes i det ökända Abu Ghraib-fängelset. De återförenadas senare i Iran där mamman hamnade i en annan sorts fängelse, berättar Aza Cheragwandi. Där tvingades hon bära slöja, och moralpoliser bevakade flickorna i skolan. 1995 flyttade hon till Sverige.

– Det är ingen slump att jag engagerar mig som jag gör och arbetar med de här frågorna, säger Aza Cheragwandi.

Han poängterar att han inte kan gå in på enskilda fall och omfattas av tystnadsplikt. Men säger att han aldrig ens har övervägt att hoppa av sitt politiska uppdrag trots allt som hänt, och att det är ett ärligt svar.

– Angreppen har ju inte varit mot mig, egentligen, utan mot min roll. Man kan hota, skada eller till och med döda mig. Då ersätts jag av någon som kommer att fatta samma beslut. Jag vill inte utsätta någon annan för det.

Aftonbladet har rapporterat att socialtjänsten skulle ha gjort en överenskommelse med pappan. Den gick ut på att han skulle sluta med sina attacker om barnens LVU upphörde ett visst datum. I förundersökningen finns även mejl från pappan där han påstår det. Till exempel skrev han i november ifjol att han hade väntat i sex månader ”och rörde ingen under denna period enligt avtalet vi gjorde med er där ni lovade att upphäva LVU 16 december.”

Gjorde ni ett avtal med pappan?

– Det kan jag inte svara på. Mitt generella svar är att socialtjänsten aldrig gör överenskommelser. Vi fattar beslut utifrån barnens bästa, i linje med lagen, säger Aza Cheragwandi.

Däremot beskrev han under rättegången hur kommunen har tvingats anpassa sig efter hoten på andra sätt. Det står inte längre på hemsidan vilka som sitter i socialnämnden och tid och plats för sammanträden är också avpublicerade.

– Det kan framstå som små saker, men vi har blivit en räddare demokrati, säger Aza Cheragwandi.

DN har haft kontakt med pappan via mejl för att han ska få bemöta uppgifter. Han svarar att han inte kan medverka i artikeln men att han ”står bakom alla mina beslut och skulle göra om det.”

Han skriver också att alla som har varit delaktiga i besluten kring hans barn ”förtjänar det som hänt och kommer hända mot dem och deras familj”.

På skrivbordet i Aza Cheragwandis rum i kommunhuset står ett inramat foto på hans flickvän, som valde att stanna kvar.

– Det är svårt att titta någon man älskar i ögonen, någon som lider, och fråga sig om det är värt att fortsätta med politiken, säger Aza Cheragwandi.

Vad har du kommit fram till?

– Att jag väljer henne och uppdraget. För mig är det samma sak. Av alla uppdrag som finns i en kommun är det här bland det svåraste, men också viktiga. Tyvärr hör det till vardagen att förtroendevalda i socialnämnder blir utsatta för drev, hat och hot.

Han beskriver att flickvännen har stöttat honom mer än vad han hade kunnat tänka sig och att det snarare var han själv som övervägde att göra slut.

– För hennes skull.

I polisutredningen vittnade Aza Cheragwandi om hur tjänstemän och förtroendevalda drivits till bristningsgränsen. Hur de i ren utmattning kunde fälla kommentarer som de inte skulle göra under normala omständigheter, till exempel att ”tänk om barnen hade tagits till Turkiet i stället för att fastna i gränskontrollen”. Att det vore skönt om allt bara tog slut.

”Då måste man förstå hur långt det har gått när de här eldsjälarna som jobbar i dag in och dag ut med de absolut tuffaste ärendena, kan uttrycka någonting så avskyvärt i frustration”, sade Aza Cheragwandi i förhör.

De tre små barnen var tidigare placerade hos en släkting till pappan i Sverige, enligt domstolshandlingar. Var de befinner sig nu är inte offentligt, men de är fortfarande i Sverige.

Med facit i hand, gjorde ni det bättre för barnen?

– Jag kan inte kommentera enskilda ärenden. Principiellt vill jag betona att socialtjänsten ska ta beslut oavsett risken för repressalier. Den dag vi börjar väga in det, har vi förlorat.