Högst upp på Stöttingfjället i Lycksele kommun står Inger-Ann Omma. Hon är jurist, styrelsemedlem i Svenska Samernas Riksförbund, politiker för Miljöpartiet – men också renskötare och ordförande i Vapsten sameby.
Hon ser ut över en stor grusyta där det tyska bolaget Prime Capital bygger tretton vindkraftverk. Skogsmarken intill är viktig för samebyns renar, men den krymper.
Inger-Ann Omma pratar om kumulativa effekter. Förenklat innebär det att en enskild förändring på en plats inte behöver få en större inverkan, men när flera förändringar kolliderar kan de tillsammans få stora effekter över tid.
– Den här marken är våra renbetesområden. Den är i dag påverkad av gruvor, vindkraft, friluftsliv, samhällen, vägar, vattenkraft och skogsbruk, berättar hon.
En studie, publicerad i tidsskriften Nature, visar att 85 procent av marken i norra delarna av Norge, Sverige och Finland är påverkad av minst en form av markanvändning. 60 procent är påverkad av flera samtidigt. Det handlar om turism, infrastruktur, skogsbruk, industri och vindkraft samt rovdjur och klimatförändringar.
Exempel på kumulativa effekter för rennäringen
• Vägar med viltstängsel hindrar renarna från att ta sig mellan olika områden.
• Vattenkraftens magasin gör isarna osäkra och svåra för renarna att korsa.
• Skogsbruket tar bort lavtäcket, som är viktigt för renarnas vinterbete.
• Vindkraft och gruvor stänger ute renarna från vissa platser.
• Fjällturism stör renarnas betesro på sommaren vilket gör dem magrare och sämre rustade för vintern.
Vapsten sameby har enligt lagen rätt att ha sina renar på ett område som sträcker sig över 35 mil, från Tärnaby i västra Västerbottens län till Umeå i öst.
I verkligheten är det trångt, förklarar Inger-Ann Omma.
– När renarnas bete minskar från år till år, kräver renskötseln mer arbete och resurser varje år, säger hon.
Anna Skarin är professor vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Hon har i över 20 år studerat hur renar och renskötseln kan använda de naturliga betesmarkerna samt hur de påverkas av yttre störningar.
– Gemene man ser stora, orörda ytor i norr, men väldigt få platser är opåverkade. Renskötseln har under lång tid tvingats anpassa sig till andra markanvändare och klimatförändringar, säger hon.
– Tyvärr blir det ofta stuprörsprocesser hos myndigheter där man tittar på en vindkraftpark eller gruva i taget och missar helheten.
En vanlig missuppfattning enligt Anna Skarin är att rennäringen ockuperar stora områden hela tiden. I själva verket flyttar renarna mellan olika betesmarker beroende på säsong. Fortsätter exploateringen av norra Sverige som i dag, riskerar rennäringen nå en gräns där det inte längre går att hålla renar, Anna Skarin.
– Det blir för besvärligt och dyrt för renskötarna att kompensera för förlusterna av betesmark.
På nationell nivå har en diskussion om rennäringens framtid blossat upp. Sverigedemokraterna meddelade i vintras att de vill riva upp Girjasdomen, den dom som ger Girjas sameby rätt att bestämma över jakt och fiske inom samebyns område. Kristdemokraternas ledare Ebba Busch vill ta bort rennäringen som riksintresse eftersom den enligt henne är en ”växande industri” som ”lamslår stora delar av landet”.
– Vi behöver det för att säkerställa Sveriges säkerhet och oberoende. Vi behöver också se till att fler människor ska ha tillgång till jakt och fiske i de här områdena och att det är neutralt och rättvist vem som fördelar det här ansvaret, sa Ebba Busch i en intervju med norska public servicebolaget NRK i maj.
Antalet tamrenar har, enligt siffror från Sametinget, minskat i Sverige under de senaste 20 åren, från strax över 260 000 renar år 2005 till under 230 000 i dag.
DN har sökt energi- och näringsminister Ebba Busch upprepade gånger för en intervju. Statsrådets pressekreterare har svarat via mejl: ”Vi har svårt att få in en enskild intervju då vi redan har många förfrågningar”.
Under klimat- och näringslivsdepartementet finns Accelerationskontoret, en statlig kommitté som ska identifiera hinder för industrins omställning. Accelerationskontoret uppger att man inte utrett frågan om rennäringens påverkan på samhällsutvecklingen.
Professor Anna Skarin håller inte med Ebba Busch.
– Tvärtom. Renskötseln har fått stå tillbaka för andra intressen.
– Frågan har aktualiserats i och med den gröna omställningen i norr som tar allt mer mark i anspråk. Renskötarna har oftare börjat säga ifrån då allt mer av betesmarken försvinner.
För fyra år sedan ville det australiska bolaget Dragon Mining öppna en guldgruva i Fäbodliden. Några kilometer från vindkraftparken på Stöttingfjället. Men Mark- och miljödomstolen sa nej. Enligt domstolen riskerade gruvan att ytterligare försvåra för renskötseln som redan var påverkad av andra störningar i området, så som vindkraft.
Domen var en stor seger för Vapsten sameby. Utan betesmark riskerar kommande generationer att få det svårt, menar Inger-Ann Omma.
– Fortsätter exploateringen i norr på samma sätt som nu kommer mina barn och barnbarn inte kunna bedriva renskötsel. Min själ går sönder när jag tänker på det.
Fakta.Så påverkas renarna av störningar
Med hjälp av gps-halsband på renar har Anna Skarin och hennes kollegor kunnat kartlägga störningszoner, områden nära industrier eller infrastruktur som renarna undviker.
Forskningen har visat att en större väg kan skapa en störningszon på någon kilometer, en vindkraftpark tre till fem kilometer och en gruva fem till tio kilometer.
Källa: SLU
Läs mer:
Anna-Lena Laurén: Det är aldrig någon som märker när minoriteter anpassar sig
Staten vill stoppa samer från att få makt över fjälljak
