Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Snickerimaskinerna har tystnat i verkstaden. Åke Axelsson, inredningsarkitekt och möbelformgivare i nästan åtta decennier avled den 7:e maj. Han blev 94 år. Dödens förlust är overklig. I tanken står Åke där som vanligt i sin verkstad i Engarn utanför Vaxholm och klurar över något som ska göras. För alla med mig som kände honom är det just den bilden som leder framåt.
Åke Axelssons arbetsfält var offentlig miljö, rummen för oss alla. Hans inredningar och möbler finns i alla lager av samhället; på kungliga slottet, i Riksdagen och kyrkor, på museer, restauranger och caféer. Särskilt biblioteken tyckte Åke om att arbeta med och de tyckte om honom – lyhörd, uppfinningsrik, med skarpt öga för vad bra miljöer betyder för det demokratiska samhället.
Åke Axelsson föddes 1932 och växte upp med sju syskon på ett småländskt hemman, en tillvaro som lärde honom att allt måste göras för egen hand. Den insikten var hans fundament. Direkt efter utbildningen till inredningsarkitekt på Konstfack 1952-57 sattes Åke i arbete. Det goda samhället skulle byggas upp och snart satt han och skissade möbler på Operakällarens menyblad tillsammans med Peter Celsing.
Skalan växte med skolor och medborgarhus. Åke hade dubbel kunskap. Sedan tonåren var han också utbildad möbelsnickare från Visby möbelsnickarskola med kopplingar till Carl Malmsten. Att själv kunna bygga prototyper var hans spjutspetskompetens.
Vägen från hjärnan via händerna till träet var en kunskapsgenerator och i hantverket föddes och växte idéerna. De återbrukades i nya modeller i ett pågående samtal med möbelhistorien. Flera tusen år gamla grekiska snickare var Åkes självklara vänner, liksom moderna CNC-fräsar.
Otaliga stolar vittnar om hans djupa känsla för brukbarhet och komfort med en egen Axelssonsk stil. Vi kan lyfta en Light & Easy-stol med ett pekfinger och den håller i åratal. Det är ingen enkel sak att skapa en så perfekt stol. Exemplen är många på utmärkta Åke-stolar, de flesta skapade för det familjeägda möbelföretaget Gärsnäs.
Under sjuttiotalet var Åke deltidslärare på Konstfack och kom att prägla flera kullar av blivande formgivare som i sin tur förde hans inställning vidare. Han höll nyfiken kontakt med hantverksskolorna genom åren. Åke var ledamot av Konstakademien sedan 1989, fick professors namn 1995, var flerfaldigt prisbelönad och hade ofta utställningar. År 2022 blev han hedersdoktor vid Linköpings universitet som driver Malmstens. Den hatten var han stolt över.
Åke Axelsson slog sig aldrig till ro. Nästa uppgift pockade. Blyerts på papper. Mobilen i fickan. Ner till verkstaden, dit han ofta gick klockan sex på morgnarna. Senast i höstas stretade han på med en nätt liten gungstol. ”Jag har gett mig själv den uppgiften. Jag kan inte arbeta som förr och det går långsamt, men det går”, sa han till mig. Det var något heroiskt över hans envishet, men där i arbetet var han lyckligast. ”Pröva den”, uppmanade han oss som besökte honom. Jo, gungstolen var bra.
Han kände sig faktiskt klar med den och skulle bygga sex stycken på egen hand. Men sjukdomen kom förfärande snabbt ikapp honom. Så minns nu Åke Axelsson där, vid maskinerna och med sina verktyg, envetet testande och förbättrande. Se detta som en uppmaning.
