Den här texten publicerades först i The New York Times.
För många kan den första allergiattacken tyckas komma från ingenstans.
Varje vår när luften blir full av pollen fastnar korn i slemhinnorna i ögon, näsa och svalg. Under en tid, ibland flera år, reagerar kroppen inte så att det märks nämnvärt. Men hos vissa personer byggs en allergisk reaktion långsamt upp.
Immunförsvaret arbetar nämligen i det tysta och skickar ut sina spanare – så kallade dendritiska celler – för att fånga upp delar av den potentiella inkräktaren för analys.
Forskare vet inte exakt varför, men vid någon tidpunkt börjar immunförsvaret hos en del människor behandla detta oskyldiga pollenkorn som om det vore en parasitisk mask.
Den förväxlingen får immunförsvaret att släppa ut kemiska budbärare som kallas cytokiner. Cytokinerna driver på inflammationen och aktiverar de vita blodkroppar som i sin tur producerar antikroppar.
Antikropparna placeras ut på mastceller, som fungerar som små landminor i ögon, näsa och luftvägar – och förbereder kroppen för nästa pollenattack.
Det kallas sensibilisering, processen där immunförsvaret lär sig att känna igen pollen som ett hot och rustar sig för framtida angrepp. Kroppen har blivit överkänslig, eller allergisk.
En del utvecklar allergi och överkänslighet efter en enda exponering för pollen, andra efter flera allergisäsonger. Vissa blir överkänsliga redan som barn.
Det kan också triggas efter att man flyttat och stött på nya typer av pollen. Och ibland räcker det med en särskilt besvärlig pollensäsong för att immunförsvaret ska kicka igång försvarssystemet.
De flesta allergier följer samma grundläggande mönster: Immunförsvaret lär sig att se något som ett hot och reagerar sedan när det dyker upp igen.
Nästa gång pollen kommer kan det binda till de antikroppar som kroppen har placerat ut – och utlöser då mastcellerna i ögon, näsa och luftvägar. Resultatet? En våg av inflammatoriska ämnen, däribland histamin.
Det är då besvären börjar. Histamin gör att plasma och immunceller kan ta sig ut från närliggande blodkärl. Det skulle hjälpa kroppen att bekämpa en parasit, men med pollen leder det bara till rodnad och svullna ögon. Alla inflammatoriska ämnen gör också att man producerar extra mycket slem för att fånga upp kornen, vilket ger rinnande näsa och hosta.
Histamin irriterar också känselnerverna och gör att det kliar. Som ett resultat rinner ögonen för att skölja bort pollen, och man börjar nysa för att få ut det.
Flera timmar efter pollenexponeringen anländer vita blodkroppar som kallas eosinofiler som förstärkning och släpper ut ytterligare en våg av inflammatoriska ämnen. Detta håller vävnaderna svullna och slemproduktionen igång, vilket är anledningen till att allergisymtom ofta dröjer sig kvar.
Allt detta kan göra att man känner sig trött och dåsig. Nästäppa gör det dessutom svårare att sova och känna sig utvilad, och vissa forskare tror att allergisk inflammation även kan påverka humör, minne och tankeförmåga.
Det finns dock en ljusning för många: Allergibehandlingar kan hindra immunförsvaret från att löpa amok. Antihistaminer blockerar cellernas reaktion på histamin, vilket minskar allergisymtomen, medan nässprayer med steroider dämpar inflammationen och minskar svullnad och täppa. Koksaltlösning blockerar inte själva allergireaktionen, men kan hjälpa till att skölja bort pollen och andra irriterande ämnen från näsan.
Vår, sommar och höst bjuder på olika typer av pollen, så ett skifte i årstid kan ge lindring – eller en helt ny omgång allergier. Men även när en allergisäsong övergår i en annan finns det sätt att kämpa tillbaka.
Den här texten publicerades först i The New York Times och är skriven ur en amerikansk kontext. (c) 2026 The New York Times Company. Översättning: AI med bearbetning av DN:s redaktion.
Läs mer:
Barn blev av med jordnötsallergi: Vande sig
Carin drabbades av köttallergi: ”Jag var utslagen i flera dagar”
Hudläkare: Så påverkar dina mediciner risken vid solning




