1. Danmark. Søren Torpegaard Lund – ”Før vi går hjem”
Tokig i den här, vill inget annat än att gråta på danska svinpackad i København. Tag mitt hjerte, knus det igen, Søren! Den rövfokuserade koreografin är väldigt kallsvettigt fuktig och romantisk. Han har ett lite för krångligt nummer för att sången ska sitta riktigt, men låt den som har både perfekt pitch och perfekt nättröja kasta första stenen.
Hanna tippar: 13
2. Tyskland. Sarah Engels – ”Fire”
Genren kvinnlig-artist-med-maxad-koreografi-och-en-låt-om-eld har verkligen blivit en stapelvara i tävlingen. Här har vi ett av de uslare exemplen, men en liten del av mig är svag för Sarah Engels och hennes guldkonståkningsdräkt. Hon tar i så mycket! Vill så gärna! Satsar allt på en ton men misslyckas kapitalt! Vill ge henne en sångfågel från Temu.
Hanna tippar: 22
3. Israel. Noam Bettan – ”Michelle”
Det är verkligen skinnbyxans och de lårhöga stövlarnas år – här får vi båda. Låten är mollig midtempo med effektiva stråkar, snygg utan att sticka ut från mängden. Fem ursnygga dansare och en roterande jättejuvel mitt på scenen döljer tyvärr inte Noam Bettans irriterande vana att blunda inlevelsefullt och njutningsfullt till sina egna svåra toner.
Hanna tippar: 3
4. Belgien. Essyla – ”Dancing on the ice”
Essyla har den där populära 00-talssångstilen som låter lite som om man har en potatis i munnen, och det är ju en smaksak vad man tycker om den. Låten är tre minuter lång men känns verkligen som tjugo, så även om den inte är usel på det aktivt störiga sättet, blir det mest jämntjockt, kyligt och visuellt ointressant bakgrundsljud lämpligt för toapaus.
Hanna tippar: 23
5. Albanien. Alis – ”Nân”
Vad i hela oidipuskomplexet. Nog för att man älskar sin mamma, men vill man verkligen ha henne hängandes över sig som en dömande babysol i ”Teletubbies”? Vill man ha henne med på scenen när man äntligen får vara med i Eurovision och tagit på sig sin finaste ringbrynjecape? Med all respekt för det heliga mor/son-bandet, det här hör hemma på divanen.
Hanna tippar: 19
6. Grekland. Akylas – ”Ferto”
Akylas åker sparkcykel i kattmössa och pälsklädda moonboots medan han sjunger en låt som är lika delar brainrot och satir över konsumtionssamhället, lika delar tv-spelsjinglar och hetsiga folkmusikslingor – tills den abrupt förvandlas till en ballad tillägnad mamma. Man hade älskat att ha honom som bästis men blivit utbränd efter en trekvarts umgänge.
Hanna tippar: 9
7. Ukraina. Leléka – ”Ridnym”
Det mest (enda?) spännande under dessa tre minuter inträffar tre fjärdedelar in i låten när Leléka ska ge sig på kamikazeprojektet att på ett andetag låta en 26 sekunder lång ton kulminera i ett glissando så högt att bara hundar, barn och Eurovisionfans kan höra det. I sanning ett vågspel, för de gånger hon missar är det som ett rakblad genom själen.
Hanna tippar: 14
8. Australien. Delta Goodrem – ”Eclipse”
Vet ni vad, om man nu ska göra en daterad gammal schlagerballad med Celine Dion-ambitioner är det exakt så här. Fullt ställ, ståendes i en gigantisk gulddränkt strassmåne med glittermantel. Riva av ett omotiverat pianosolo. Hissas rätt upp på en pelare i crescendot. Jag har sådan respekt för den här sortens ärkeproffsiga diva, som bara kör.
Hanna tippar: 2
9. Serbien. Lavina – ”Kraj mene”
Det har sagts förr och tål att sägas igen: Inget Eurovision utan minst en vampyr. Serbiens representant för de odöda spelar progressiv metal och det är något hypnotiskt över det hela. Klorna, det släpiga ylande growlet, svärdet i stenen, det långdragna vrålet framåt slutet. Man känner att det här gänget föredrar tjockt, nästan koagulerat blod?
Hanna tippar: 20
10. Malta. Aidan – ”Bella”
Här har vi en som övat riktigt länge i spegeln på att lyfta ögonbrynen bekymrat men ändå flirtigt. Raring, säger brynen, jag fattar, men tror du inte det skulle kännas bättre om jag gav dig massage? Låten dryper av smör, socker och billiga stråkar, och vore jag hans ”Bella” skulle jag fundera en extra gång över om det var kärlek eller romansbedrägeri.
Hanna tippar: 12
11. Tjeckien. Daniel Zizka – ”Crossroads”
En ambitiös mörk ballad, med Daniel Zizkas otroliga röst (årets bästa?) svävande genom harmonierna som en lite pojkaktig örn. Numret är också mörkt och utspelar sig i en spegelsal – en iscensättning som lämnar en lite med känslan av att det hade kunnat vara svinsnyggt men ingen riktigt orkade göra färdigt idén. Hoppas att han ändå går genom rutan.
Hanna tippar: 5
12. Bulgarien. Dara – ”Bangaranga”
Årets bästa scenshow, signerad svenskteamet Benke Rydman/Keisha von Arnold. En spektakulär mardrömstablå med clownmasker och otrolig ryckig (och lite äcklig) koreografi. Det är skräckigt, oväntat, och lyfter den röjiga danspopen minst ett snäpp på betygsskalan. Dara är också döcool som bossig trasdocka – mäktig återkomst till Eurovision för Bulgarien!
Hanna tippar: 4
13. Kroatien. Lelek – ”Andromeda”
Ansiktstatueringarna är en referens till forna dagars kroatiska katoliker som märkte sina barn som skydd mot våld och tvångskonvertering. Men det är också en avgjort häxig stämning på scenen, och vad det än är för mäktig ritual som stämsjungs fram i kusliga harmonier så tvivlar man inte en sekund på att den fungerar. Fascinerad samt livrädd.
Hanna tippar: 11
14. Storbritannien. Look Mum No Computer – ”Eins, Zwei, Drei”
Han har det inte lätt i konkurrensen – av årets spattiga killar med plojiga och köriga låtar är både Greklands och Moldaviens roligare. Men han har viss cockney-charm, när han likt en förvuxen biroll i musikalen ”Matilda” bryter sig ut ur ett förtryckande klassrum i sin rosa overall för att finna friheten i form av peperoni och tyska räkneord.
Hanna tippar: Sist
15. Frankrike. Monroe – ”Regarde!”
Frankrikes låt (eller som jag brukar kalla den: ”nej barn vi ska inte köpa Rosalía, vi har Rosalía hemma”) är teatral operapop som balanserar precis på gränsen mellan att vara imponerande virtuos och överspänd. Men man bugar sig hänfört och närmast misstroget för Monroe, som är sjutton (!) år gammal och dominerar både den krävande låten och scenen.
Hanna tippar: 10
16. Moldavien. Satoshi – ”Viva, Moldova!”
Samtliga på scenen har den oberäkneliga utstrålningen hos någon som skulle kunna ge dig stryk i en mörk gränd – men göra det med väldigt gott humör! Det här är en gapig och härjig fotbollshejaramsa/turistbroschyr, med högst begränsad scenbudget men i gengäld gott om den goda viljans energi (och en jätteklänning) som är omöjlig att inte tycka om.
Hanna tippar: 7
17. Finland. Linda Lampenius & Pete Parkkonen – ”Liekinheitin”
Att Finland drev igenom att Lampenius ska få spela live var ett genidrag – det ger extra nerv till den här sexigt kitschiga fantasyfeberdrömmen och man ser vartenda tagel hon sliter av från stråken. De är värda segern bara för den camp slutposen, där en svettig Pete Parkkonen räddats från elden och knäböjer vid Lampenius stövelbeklädda fötter.
Hanna tippar: Vinnare
18. Polen. Alicja – ”Pray”
Det här är inte så mycket en låt, som ett långt, utdraget och tekniskt duktigt wailande, eller som jag också brukar kalla det, mitt eget privata purgatorium. Här, någonstans i glappet mellan ”vers” och ”refräng” plågas min själ i väntan på att inträda i de saligas tillstånd. (Vad mitt paradis är? Tackar som frågar, det är dansglasburen i Danmarks nummer.)
Hanna tippar: 15
19. Litauen. Lion Ceccah – ”Sólo quiero más”
Plats på scenen för C3PO:s litauiska och djupt olyckliga kusin. Till och med de överdimensionerade axelvaddarna har något deprimerat över sig. Det är svårt att förstå låttextens budskap om evigt liv när Lion Ceccah är så existentiellt plågad att han nästan gråter fram sitt operavibrato, och beskriver världen som gudlös och sönderfallande.
Hanna tippar: 21
20. Sverige. Felicia – ”My system”
Felicia har en ovanlig kvalitet i sin röst. Ett litet stråk av skörhet, klarhet? Den är svår att beskriva, men det är den direkta och nästan oskyldiga tonen som gör att hon trots munskydd och solglasögon faktiskt når genom rutan, och som förvandlar det här från generisk edm-pop till tre Eurovisionminuter med oväntat mycket charm.
Hanna tippar: 17
21. Cypern. Antigoni – ”Jalla”
En slirig låt, på fler än ett sätt! Dels känns den som en solstekt dagfylla på någon turistfälla till restaurang vid medelhavet, ospänstig sallad och oklar status på frityroljan som tillagat halloumin. Dels glider Antigonis röst ur spår lite titt som tätt – men vad hon saknar i röst tar hon igen i entusiasm och löshår, och det är inte heller fy skam.
Hanna tippar: 16
22. Italien. Sal Da Vinci – ”Per sempre sì”
Dansarna har exakt samma energi som den ikoniska hoppa-bock-koroegrafin i Carolas ”Fångad av en stormvind” 1991. De iscensätter en liten slapstick-tablå i bakgrunden (kullerbyttor? vad pågår?) medan Sal Da Vinci sjunger italiensk retrodisco i vit kostym och gör rart stela pappamoves. Det är ganska mysigt på sitt eget mossiga lilla vis.
Hanna tippar: 6
23. Norge. Jonas Lovv – ”Ya ya ya”
”Ya ya ya” är vad som händer om man tar Måneskins ”Zitti e buoni” och liksom kliniskt rensar den från sexighet. Konkurrensen är hård, för Vanilla Ninja från Estland sjöng frasen ”pure rebel rock’n’roll” i semifinalen i tisdags, men jag tror att Jonas Lovvs ”I’ve got some rock’n’roll” vinner priset för minst trovärdiga ”rock’n’roll” i år, stort grattis!
Hanna tippar: 18
24. Rumänien. Alexandra Căpitănescu – ”Choke me”
Operametal med möjligen problematisk sexualmoral. Ett vitt spöke på scenen ska gissningsvis representera sångerskans över- eller underjag, men symboliken i att Alexandra Căpitănescu är kopplad till sin gitarrist och basist med tjocka vita navelsträngar är mer svårtydd. Någonting med syretillförsel? Riffet som livgivande kraft? Vi kan bara gissa.
Hanna tippar: 8
25. Österrike. Cosmó – ”Tanzschein”
Det är märkvärdigt älskvärt, alltihop – den underliga korsetten av aluminiumfolie med dålig passform, dansarnas djurhuvuden, den minimalistiska låten som tycks handla om att Cosmó vill avkräva sina medmänniskor någon sorts danslicens för att höja lägstanivån på klubbarna, gitarristen med mycket snabba solglasögon som mest står och diggar i ett hörn.
Hanna tippar: 24
Läs mer:
De vinner Eurovision – enligt spelbolagen
Felicia har tappat rösten: ”Har talförbud”
