Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Utställning
”Danslegender – myter i rörelse”
Dansmuseet på Historiska musset, Stockholm. Visas t o m 14/2 2027
Scenkostymer kräver sin kontext för att bära upp sin betydelse. Med medeltida skulpturer och altarskåp är Gotiska hallen på Historiska museet med andra ord en perfekt plats för ”Danslegender – myter i rörelse”.
Utställningen är det för tillfället hemlösa Dansmuseets första samarbete med andra museer sedan samlingen på Drottninggatan packade ihop i fjol. I november följer en ny utställning på Norrköpings konstmuseum om Svenska baletten i 20-talets Paris och våren 2027 väntar en presentation av Alexander och Clotilde Sakharoff i Västerås.
Tillsammans med Historiska museet (och scenografen Tor Cederman) har man tematiskt sett tänkt både kreativt och helt rätt genom att visa kostymer från tre legendariska dansföreställningar: ”Sankt Göran och draken” (1976), ”De fåvitska jungfrurna” (1920/1962) och ”Eurydike är död” (1968).
Var och en av dessa baletter presenteras som en egen liten ö i dialog med befintliga föremål och blir på så sätt en tacksam illustration av historiebruk. För kostymerna som visas här är ju alla tre exempel på hur kulturyttringar genom tiderna har omformat myter och religiösa motiv med nya, ofta politiska syften.
Först ut – och mest anslående – är Marie-Louise Ekmans drakdräkt med attribut från kinesisk kampsport, där färgglada pinnar i rörelse skulle skapa siluetten av en slingrande svans. Med sitt genombrottsverk som koreograf för Cullbergbaletten ville Mats Ek ifrågasätta den västerländska synen på draken som symbol för ondskan och bilden av riddaren som hjälte. En riktigt fin 1500-talsframställning av Sankt Göran och draken från Tortuna kyrka har därtill letats fram ur Historiska museets magasin.
Därefter följer Einar Nermans kulörta klänningar med krinoliner från nyuppsättningen av ”De fåvitska jungfrurna”. Kreationerna är inspirerade av dalmålningar och prunkar ikapp med Jungfru Maria i den förgyllda kyrkokonsten. De bibliska motiven får betraktas som en fri association till Matteusevangeliets liknelse om de fem oförståndiga brudtärnorna som låg till grund för Jean Börlins humoristiska balett.
Sist ut är Eva Ek-Schaeffers svartvitrandiga kostymer med militärhjälmar som i sin tur för tankarna till både uniformer och skelett. Särskilt mot fonden av ett altarskåp med bilder av Jesu död och återuppståndelse. Men den visuella inspirationen till ”Eurydike är död” kom snarare från den danska tecknaren Palle Nielsens bilder av motivet. I sann 68-anda tolkade koreografen Birgit Cullberg den grekiska myten, om Orfeus som ska hämta sin älskade från dödsriket, som en modern frihetskamp mot förtryck.
Utställningstexterna är korta men förhållandevis kärnfulla och försedda med qr-koder. Med teknikens hjälp hade det dock varit lätt att komplettera med mer omfattande fördjupningsmaterial, fotografier och föreställningsklipp.
I stället står jag där framför presentationen av ”Sankt Göran och draken” och klickar på en futtig länk till Led Zeppelins ”Whole lotta love” på Youtube. Låten användes förvisso i föreställningen när prinsessan uppvaktades. Men nog hade det i denna koncentrerade lilla utställning varit mer givande att få se en videosnutt med drakkostymen in action. Det är ju dansen man blir nyfiken på.
Läs mer om konst och form
