Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Käre Mats,
Jag uppskattar att höra av dig och det smärtar mig att höra om din sjukdom. Jag tänker på dig och hoppas att du blir bättre. Tack för ditt brev och för att du delar med dig av dina tankar. Vi två har ju diskuterat många saker genom åren.
Jag uppskattar också dina goda råd när det gäller att få upp reformtempot i Regeringskansliet. Det var bland annat våra samtal som ledde fram till att jag inrättade SB inrikes i Statsrådsberedningen, för att se till att alla departement håller ett högt och jämnt tempo i reformprocesserna.
Liksom dina viktiga inspel för att åstadkomma mer fokuserade utredningar som snabbare når bra resultat. Båda sakerna har bidragit till att den här regeringen får så mycket gjort.
Som du vet varken kan eller får jag lägga mig i enskilda fall, men jag har samtidigt stor förståelse för att det väcker många känslor när det handlar om människoöden. För att sätta ditt brev i lite bredare kontext vill jag börja med att konstatera att när min regering tog över ansvaret hade Sverige alldeles för länge haft alldeles för hög asylinvandring. Det vet jag att nästan alla numera håller med om. Inte heller du har i våra samtal haft någon annan uppfattning.
Den tidigare politiken präglades av undantagsregler, kravlöshet och misslyckad integration
Den tidigare politiken präglades av undantagsregler, kravlöshet och misslyckad integration. Resultatet talar sitt tydliga språk med ett utbrett utanförskap, fattigdom och gängkriminalitet. Den bilden tror jag att du fortsatt delar.
Vi fick väljarnas mandat att vända den utvecklingen och har steg för steg lagt om svensk migrationspolitik — Sverige har nu den lägsta asylinvandringen sedan 1985.
Samtidigt vill vi att alla de som redan har kommit hit, har rätt att vara här och gör rätt för sig ska känna sig välkomna och bli en del av den svenska samhällsgemenskapen.
Därför ställer vi nu högre krav på integration och vi uppvärderar det svenska medborgarskapet. Vi förväntar oss att den som lever i Sverige vill bli en del av vårt land och lära sig svenska, kunna försörja sig själv och har grundläggande kunskaper om Sverige. Det står i skarp kontrast till det tidigare regelverket, där en person kunde få medborgarskap samtidigt som han var anhållen i sin frånvaro för mord.
Vi inför ett bidragstak så att det alltid ska löna sig mer att jobba än att inte göra det. Ett aktivitetskrav gör att sysselsättning blir ett krav för att få bidrag och vi inför språkförskola så att barn inte ärver sina föräldrars utanförskap.
Ett ja måste vara ett ja, med riktiga krav och möjligheter. Men det betyder samtidigt att ett nej måste vara ett nej
En grundläggande del i den reglerade invandringen är att personer som inte är svenska medborgare, saknar skyddsskäl och inte uppfyller kraven för att få stanna här faktiskt får ett nej när de ansöker om uppehållstillstånd.
Ett ja måste vara ett ja, med riktiga krav och möjligheter. Men det betyder samtidigt att ett nej måste vara ett nej och man då alltså är skyldig att lämna landet. Det är både rättvist och rimligt — lika spelregler för alla är en grundläggande princip för en fungerande integration.
Samtidigt är jag medveten om att en del unga vuxna har hamnat i kläm på grund av gamla lagändringar från 2016 och 2021. Ingen tidigare regering har agerat för att ta fram en långsiktigt hållbar lösning för denna grupp. Nu har regeringen, som du vet, aviserat att vi är måna om att hitta en lösning och vi kommer presentera ett förslag i maj som kan beslutas av riksdagen redan i sommar.
Avslutningsvis vill jag säga att det gläder mig att du uppskattar ditt långtidsboende och att det finns många privata alternativ att välja mellan. Just i Stockholm har, som du säkert känner till, många privata vårdinrättningar försvunnit då det rödgröna styret av rent ideologiska skäl inte gillar alternativ. Även privata äldreboenden ifrågasätts. Det är riktigt dåligt.
Precis som du tror jag på ett samhälle där den enskilde ges makt och inflytande över sitt eget liv, med lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter.
Allt gott,
Läs fler artiklar från DN Debatt.
