Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.

Vi kom att prata om gamla uttryck häromdagen, Pyttan och jag. Framför allt om konstiga uttryck som är svåra att förklara innebörden av för den som inte har hört dem.

Det hela kom sig av att jag berättade för Pyttan om ett samtal jag hade haft med en annan kompis.

Samtalet handlade om en gemensam bekant och jag sa att han hade skitit i det blå skåpet för sista gången.

Kompisen utbrast: Vad hade han gjort, sa du?

Jag var tvungen att upprepa mig, men hon förstod fortfarande inte eftersom hon – märkligt nog – inte hade hört uttrycket. Uppenbarligen har hon aldrig sett filmen ”Göta kanal” från 1981. Det var där jag själv hörde de klassiska orden första gången, yttrade av Janne ”Loffe” Carlsson.

Vi har fått många uttryck med modersmjölken, några underligare än andra.

För den som händelsevis inte heller har sett filmen eller hört den klassiska sentensen handlar det om att göra bort sig kapitalt. Eller att ha satt sin sista potatis.

Jag är en riktig potatisgris, men har aldrig ägnat mig åt potatisodling och heller aldrig haft några planer på att börja. För tänk om det skulle bli fel. Man vill ju inte stå med brallorna nere. Eller med fingrarna i syltburken. Det sistnämnda kan bli en nog så kladdig historia.

Det enda vi kan vara säkra på, Pyttan och jag, är att det är en fysisk omöjlighet för oss att stå med skägget i brevlådan.

Vi konstaterade hur som helst att vi har fått många uttryck med modersmjölken, några underligare än andra.

Mamma kunde ibland säga: Han (eller hon) ska alltid ha sitt utanpå.

Jag har googlat på detta, men utan resultat. Vad mamma menade var att personen i fråga till varje pris skulle bestämma. Ingen skulle bestämma över honom (eller henne). Inte sällan handlade det om min styvfar, som var från Värmland. Han hade också en hel del (i mitt tycke) underliga, men roliga, uttryck för sig. Favoriten var: Det blir nog bättre när morsan får städningen.

Han yttrade det när något hade gått lite snett.

Inte för att hans egen mamma var städerska eller siktade på att bli det utan för att familjen skulle få det bättre ekonomiskt om eller när hon fick jobbet. Det var i alla fall så jag tolkade det.

Det hela var en tolkningsfråga – som så mycket annat här i världen.

Läs mer:

EKG:s förra kåseri: Snacka om svepskäl för att ta en snaps till

Veckans mest lästa kåseri – av Lillebror.

Alla DN:s kåserier finns samlade här.

Share.
Exit mobile version