Experten om späckhuggarnas attacker: ”Minimal risk att beteendet sprids till Sverige”

För sex år sedan började det komma nödrop från fritidsbåtar i Biscayabukten och vid Gibraltar. De blev angripna av späckhuggare.

Båtarna rammades med stor kraft och de enorma djuren tycktes sikta mot rodret.

Beteendet har fortsatt sedan dess. Hittills har hundratals incidenter rapporterats. Flera båtar har tappat styrförmågan och minst sju har skadats så svårt att de har sjunkit och besättningsmedlemmarna tvingats rädda sig i livflottar

Det finns dock inga rapporter om allvarliga personskador. Späckhuggarna har aldrig attackerat någon människa.

Förra veckan angreps totalt fem båtar norr om Spanien, varav en svenskflaggad segelbåt fick rodret förstört. En annan båt förliste.

Kan det här beteendet sprida sig till andra ställen – till exempel till den grupp späckhuggare som sedan ungefär 15 år tillbaka har börjat tillbringa somrarna vid den svenska västkusten?

– Nej, det ser jag som fullkomligt osannolikt, säger den spanske forskaren Renaud de Stephanis som har studerat beteenden och sociala strukturer hos späckhuggare sedan mitten av 1990-talet.

Han förklarar att späckhuggare är mycket intelligenta och sociala djur, som lever i täta grupper. De kan utveckla till synes besynnerliga vanor och beteenden i samspelet med varandra – vanor som sedan lärs vidare i gruppen.

– Men den här iberiska populationen som rammar båtar kommer inte i närheten av de späckhuggare som finns uppe hos er i Sverige. De livnär sig på olika sätt och har inget kulturellt utbyte med varandra, så jag ser inte hur beteendet skulle kunna sprida sig.

Han tillägger att de iberiska späckhuggarna med all sannolikhet inte är ute efter att ställa till med någon större skada. De är skickliga och starka rovdjur som väger flera ton. Om de verkligen ville förstöra en båt skulle det bara bli kaffeved kvar.

– Vi vet så klart inte exakt varför de gör så här. Men den förklaring som de flesta forskare har enats om är att det är ett slags lekbeteende eller ett sätt att visa upp sig för varandra. Det är främst de yngre individerna som ger sig på båtarna. Men eftersom de är starka och tunga blir det ju dramatiskt för de som befinner sig ombord.

Renaud de Stephanis berättar om en omtumlande upplevelse som han hade för ett tag sedan. Han befann sig utanför Tarifa i södra Spanien med forskargruppens båt, mitt i gruppen av späckhuggare.

– Då såg jag plötsligt hur en av de äldre honorna började simma rakt mot mig uppe vid ytan, med en stor tonfisk på säkert två hundra kilo. Hon släppte den precis nedanför mig i vattnet. Efter ett tag tittade hon på mig och simmade i väg med den igen.

Den här typen av beteende har rapporterats vid ett antal tillfällen på olika håll i världen. Nyligen kom en vetenskaplig artikel där forskare från Kanada, Nya Zeeland och Mexiko beskriver totalt 34 fall där späckhuggare närmat sig människor och visat upp allt från rockor och sjöfåglar till sälar och bitar av en gråval.

– Det är ett försök att kommunicera med oss, som vi inte helt förstår. Jag har ingen förklaring. Men det är en magisk känsla, man inser att det är ett tänkande djur som på något sätt söker kontakt.

Vad ska man göra om man möter en späckhuggare i svenska vatten som närmar sig båten, eller till och med lämnar fram en fisk på det där sättet?

– Ta det lugnt och njut av ögonblicket. Var inte rädd, de kommer inte att göra dig illa. Men ta inte upp fisken. Du vet ju inte om det är en gåva eller något som de bara vill visa dig.