På torsdagen ska riksdagen rösta om Magdalena Andersson som statsminister efter att hon sonderat regeringsunderlag. Det blir den första av max fyra statsministeromröstningar som kan hållas innan det blir nyval.
– Till syvende och sist handlar hur fort regeringsbildningen går om hur partierna förhandlar, säger Hans Hegeland, som är doktor i statsvetenskap, jobbar som utskottsråd i finansutskottet och dessutom är expert på riksdagsordningen, som styr riksdagens arbete.
Fyra statsministeromröstningar innan det blir nyval, men varför? Enligt Hans Hegeland är det en avvägning mellan att ge partierna en chans att bilda regering å ena sidan, och att inte låta det dra ut på tiden å den andra. Regeln har vi haft i regeringsformen sedan 1974.
– Det skapar mer frihet för talmannen och partierna att själva avgöra hur lång tid det tar, i stället för att tidsramen ska vara fastställd i lagen, säger Hans Hegeland.
När regeringen ska väljas behöver inte en majoritet av riksdagsledamöterna rösta ja. Det räcker att de är okej med regeringen och inte röstar nej, att regeringen inte har majoriteten emot sig. Det heter att regeringen tolereras och är en konsekvens av att vi har negativ parlamentarism.
– Tanken är att om en statsminister inte behöver en majoritet med sig för att släppas fram så blir det enklare att få en regering på plats. Sedan kan regeringen alltid avsättas om 175 ledamöter misstror regeringen. Man kan säga att det är en säkerhetsventil för folkviljans genomslag.
Mellan 2014 och 2022 vann oppositionens budget tre gånger. Senaste gången Socialdemokraterna hade uppdraget att bilda regering, 2018, tog det 134 dagar att bilda regering, och efter årets val finns ännu ingen regering på plats.
Men det vore fel att skylla långa regeringsbildningsprocesser och svårigheter att få igenom budgetar på att det är systemet som är trögt, dåligt eller bristfälligt, enligt Hans Hegeland.
– Formella regler spelar en roll, men det som är avgörande är hur partierna får ihop en regering.
Han ser en bredare och längre utveckling i Europa och internationellt där det tar allt längre tid att bilda regeringar.
– Det beror på att våra partisystem är mer fragmentiserade. Det finns större splittring mellan partierna nu än för 40 år sedan.
Hade det varit bättre om våra regler för att bilda regering var mer likt något annat lands?
– Jag tror inte att antalet gånger man har en statsministeromröstning är avgörande. Det kan man såklart inte veta innan man testat andra system, men det går att konstatera att det inom alla parlamentariska system som finns kan förekomma svårigheter med regeringsbildning.
Är det troligt att det i framtiden kommer vara svårt att bilda en regering som får igenom sin politik?
– Det är svårt att säga, men jag tror snarare att erfarenheten från 2014–2022 är att partierna anstränger sig för att skapa regeringar som har stöd i riksdagen för sin politik. Partierna kan känna att det var för instabilt, och i framtiden försöker lösa majoritetsförhållanden.
