Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Centerledaren Elisabeth Thand Ringqvist står med ryggen mot väggen i regeringsfrågan. Den offentliga debattens pekfinger riktas nu nästan entydigt mot henne. Centerledningen tvingas gång på gång försöka förklara sin position för allt mer klentrogna intervjuare.
Det var visserligen Centern som i fredags kallade ihop V, S och MP till ett första möte mellan de fyra som står bakom Magdalena Andersson. Men – förklarade centerledningen efter mötet – det betyder inte att de accepterat V som del av ett regeringsunderlag. Elisabeth Thand Ringqvist föredrar fortfarande andra möjliga regeringsspår – spår som ”vi måste dra i botten.” Också partikollegan Martin Ådahl hävdade att ”det fortfarande finns många olika tänkbara regeringsunderlag”.
Nyckelordet här är ”tänkbara”. Det vill säga tänkbara för C – de partier C tänker på tänker själva helt annorlunda.
Det framgick med all tydlighet när Magdalena Andersson lämnade sin rapport till talmannen på tisdagen. Ett av Centerns ”tänkbara” partier – Simona Mohamssons Liberaler – har inte ens hittat tid för att träffa Magdalena Andersson under hennes sonderingsuppdrag.
C och L delar uppenbarligen inte verklighetsbild. Centerfolket står ensamt.
Nooshi Dadgostar vill att Magdalena Andersson offentligt ska ta Centern i örat
Därför ska Centerns uttalanden nog inte tas alltför bokstavligt – som om partiet faktiskt tror att andra partier kommer att låta sig övertalas att byta fot och bilda en mittenregering under en socialdemokratisk statsminister. En rimligare tolkning är att Thand Ringqvist behöver tid för att visa sitt partifolk att alla vägar som inte innefattar Vänsterpartiet verkligen är stängda. Eller har ”dragits i botten” som hon säger.
Vänsterpartiet frustar otåligt i regeringsfarstun. Nooshi Dadgostar vill att Magdalena Andersson offentligt ska ta Centern i örat och pressa Thand Ringqvist att börja förhandla om ett gemensamt regeringsprogram. Det kommer Andersson inte att göra.
Att vårda Centerns eftervalsångest är ett viktigt intresse för Socialdemokraterna. Magdalena Andersson behöver ett nära band till C. Hon vill inte ha fyra år av återkommande regeringskriser och förhandlingar – och en stabil regering kräver ett stabilt Centern. Att förödmjuka partiet skulle bygga in en konflikt – och leda till att samarbetet med Socialdemokraterna ständigt ifrågasätts.
Centern behöver lång tid och kanske ytterligare någon statsministeromröstning för att hitta fram till de andra rödgröna. Skulden för att det inte blir en mittenregering ska först läggas på de högerpartier som – kommer det att heta – trots Centerns ihärdiga kamp vägrat ta ansvar för en regering utan ytterkantspartier.
Givetvis krävs också stor politisk utdelning för Centern – även om regeringen innehåller vänsterministrar måste Thand Ringqvist kunna hävda att politikens tyngdpunkt ligger i mitten. Förmodligen också få skrivningar om att Sveriges linje på tunga områden som försvar, utrikes- och säkerhetspolitik ligger fast.
Magdalena Andersson verkade på tisdagen inte ha särskilt bråttom. Om någon månads längre regeringsbildning kan få Centern att frivilligt lämna sina skyttegravar från valrörelsen kan hon leva med det.
Läs mer:
Magdalena Andersson ger upp: ”Jag kommer att fällas på torsdag”
