Fjäderholmarnas krog: Svårslagen sommarkänsla i sällskap av måsar och turister

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

I marknadsföringen kallar sig Fjäderholmarna för Stockholms närmaste skärgårdsö och visst ligger det något i den beskrivningen. Den som tar sig de dryga 20 minuterna med färja från Slussen och stiger av vid stora bryggan möter en omisskännlig aura av skärgårdsmiljö med rödmålade trälängor och livfull gästhamn. För den som vill visa upp ett smakprov av Stockholms maritima miljöer för sina långväga gäster finns det knappast något mer lättillgängligt ställe än Fjäderholmarna.

Ön bjuder på en handfull utskänkningsställen med olika ambitionsnivåer och utbud, allt från enklare kaffeservering till lokaltillverkat öl på Fjäderholmarnas bryggeri. Mest klassisk är Fjäderholmarnas krog som legat på samma plats i många decennier och med sin placering på öns nordöstra hörn bjuder på en hänförande utsikt mot Stockholms inlopp på ena sidan och Lilla Värtan på den andra.

Här är det öppet året runt men även om det kan vara charmigt att äta julbord i skärgårdsmiljö så är sommaren trots allt svårslagen. Inredningen är stilren med vita dukar och stora fönster ut mot vattnet och har man tur får man ett bord alldeles intill vattenbrynet med en hungrig mås som närmsta bordsgranne.

Menyn erbjuder inga utsvävningar utan håller sig på den säkra sidan med en handfull tämligen traditionella förrätter och varmrätter att välja på. En försommarklassiker är konfiterad vit sparris (225 kr) som är föredömligt mjäll och smakrik och serveras i sällskap med dill, västerbottensost och krispigt kumminbröd. Ursvenska smaker som samverkar utmärkt med ett glas sval chablis (235 kr). Skaldjursröran (295 kr) innehåller bland annat räkor, hummer och två olika sorters fiskrom men är trots de lockande råvarorna lite stabbig och alltför okrämig för att vi ska bli helt nöjda.

Tyvärr erbjuds inga fångster från de närbelägna vattnen på menyn, vilket blir en sorglig påminnelse om tillståndet i Östersjön. I den här miljön borde det vara självklart att kunna servera närfångad strömming, lax och abborre, men vi får nöja oss med mer fjärran vattenvarelser.

Vi prövar sjötunga meunière (575 kr), en helstekt och välbehandlad fisk som kommer i sällskap av klassiska tillbehör som brynt smör, kapris, pepparrot och färskpotatis. Som helhet en lite ospännande men oklanderligt tillagad rätt med väl avvägd balans mellan de olika ingredienserna.

Kalventrecote (395 kr) är en stabil skiva lätt överstekt kött som bör tilltala den nostalgiska delen av publiken. Gräddig grönpepparsås och goffig potatisgratäng är en kombination som förvisso sällan gör någon besviken men – som här – i ärlighetens namn lika sällan skapar några bestående minnen.

Som avslutning är det inte fel med bakad choklad (155 kr), täta bitar chokladkaka som vilar på mjölkchokladkräm och toppas med grädde och hallon. Den som inte är mätt innan den här desserten lär definitivt bli det.

Att närheten till Stockholm är lockande märks på tillströmningen till borden. Här gäller det att boka i tid för att få plats, särskilt under perioder när företagen vill belöna sina medarbetare med en bättre middag före sommarledigheten. Oavsett om man betalar själv eller inte torde flertalet vända hemåt med känslan av att ha fått en behaglig upplevelse. Fjäderholmarnas krog kan inte riktigt mäta sig med sina motsvarigheter innanför tullarna men har andra konkurrensfördelar som är svåra att åstadkomma på en skuggig bakgata i innerstan. Den livliga båttrafiken och Saltsjöns glittrande vatten gör att man gärna förlåter en del brister.

Läs mer:

Läs fler av Krogkommissionens tester

Vill du ha mera tips på mat, dryck och krogar? Eller dela med dig av egna tankar och favoriter? Gå med i DN:s Facebookgrupp Snacka om mat och krog!