Glenn fick borrelia – sju år försvann: ”Inget funkade i skallen”

Vi träffas på ett kafé i ett möbelvaruhus i södra Malmö. Här är det lugnt och skönt, en ganska stressfri miljö.

Glenn Håkansson kliver in med spänstiga steg och hälsar. Bilden av honom som en före detta tiokampare med fem SM-medaljer 1989–1993 känns fullt rimlig.

Verkligheten har dock sett annorlunda ut.

Vägen tillbaka till hans gamla jag har varit en resa mellan hopp och förtvivlan.

I dag är Glenn Håkansson 60 år. Han lider fortfarande av sviterna efter en borreliainfektion, men det går inte att jämföra med den långa och mörka perioden i hans liv.

Glenn Håkansson har fått kämpa för att återfå sin kognitiva och fysiska förmåga. Varken kroppen eller hjärnan fungerade som de skulle. Han insjuknade som 51-åring och vaknade till liv som 58-åring. Så beskriver han tiden.

– De här åren är borta, som ett töcken. Det handlar om sju år av sjukdom, varav två var katastrofala efter första operationen fram till den sista, säger han.

Allting började med ett fästingbett.

– Vi har en stuga i Skånes Fagerhult. Jag är gärna ute i naturen och plockar bär och svamp – där utsätts man för fästingar.

Sjukdomssymtomen kom 2017. Glenn Håkansson började snart misstänka borrelia. Att något var fel blev allt tydligare. Märkliga saker började hända. Han tappade lokalsinnet i sin hemstad Malmö. Efter en grillfest på Limhamn, med en flaska vin på fyra personer, cyklade han mot Turning Torso – i stället för mot bostaden på Lindeborg.

– Jag hittade inte hem i min egen stad. Inget funkade i skallen. Jag stod där och var tårögd och min fru Linda (Carlén) kände ”vad är det som håller på att hända med Glenn?”

Jag hittade inte hem i min egen stad. Inget funkade i skallen.

Tillståndet blev värre och värre. Nacken var öm och stel. Vidrörde han hårbotten med fingrarna kom smärtan direkt. Han blev allt tröttare och fick gå till sängs tidigt på kvällen.

– Så fort jag la huvudet på kudden var det som om jag tryckte in levande larver i huvudet som kröp in i hjärnan.

På dagarna fungerade det någorlunda med hjälp av receptfria smärtstillande tabletter, men efter ett tag stod det klart att det inte var en utdragen influensa.

Tillsammans med sin bror Conny, som är sjukgymnast, la Glenn Håkansson pusslet och såg mönstret.

Allt pekade mot att det var borrelia. Glenn Håkansson berättar att han inte fick gehör för sina misstankar på vårdcentralen.

Det krävdes ett besök på akuten och en datortomografi av hjärnan.

– Då såg de att mina ventriklar (hålrummen i hjärnan) var förstorade.

Glenn Håkansson blev inlagd på neurologisk observation. Medicin mot borrelia sattes in direkt.

– Efter fyra dagar kom de in och sa: ”Glenn, du har haft rätt hela tiden. Du har neuroborrelios. Du har antikroppar mot borrelia i din ryggmärgsvätska och levande borreliabakterier som simmar omkring.”

Efter borreliadiagnosen fick han inte anstränga sig fysiskt eller mentalt på några månader.

– Jag bestämde mig därefter för att köra fysisk träning som min rehab för skallen. Det tyckte läkaren var bra. Jag startade i Vasaloppet 2019 och kom i mål, glad som en speleman.

Det totala läget förbättrades dock inte. Glenn Håkansson var fortfarande sjukskriven på 75 procent. Borrelian hade både orsakat hjärnhinneinflammation och hjärninflammation.

Tankarna i skallen gick inte riktigt att få grepp om.

Hjärntröttheten fanns där ständigt som en ovälkommen gäst.

Det bestämdes att Glenn Håkansson skulle genomgå en operation där en shunt, en plastslang, skulle sättas in i huvudet för att leda bort överskott av hjärnvätska.

– Operationen gick bra och när jag vaknade kändes det rätt okej. Men det var bara en bråkdel av en sekund. Sen vände det tvärt. Jag skulle gå på toaletten och höll på att tuppa av. Jag minns ingenting mer förrän det var ett himla liv i min sjukhussäng. De hade fått bära in mig och försökt få liv i mig. Där började det spöka.

Vid utskrivningen från sjukhuset upplevde Glenn Håkansson att fötterna var som skumgummi.

– Det var neurologiska störningar som hade kommit av ingreppet. Jag sa till Linda att det är någonting som är jättefel.

Före insjuknandet hade Glenn Håkansson varit en framgångsrik entreprenör. I bolaget Flowin hade man tagit fram en friktionsplatta för träning och lanserat ett virtuellt gym.

– Jag var tvungen att släppa allt med mitt företag. Jag fick inget alternativ. Det var att släppa det eller dö, för den pressen hade jag aldrig klarat. Jag var tvungen att bygga en betongvägg mellan mig och företaget. Jag är fortfarande passiv delägare, men jag har inte kunnat befatta mig med det.

Under vårt samtal på kaféet har Linda Carlén anslutit. Glenn Håkanssons hustru har varit ett enormt stöd under hela tiden. Hon berättar att maken blev sjukskriven på heltid.

– Kognitivt fungerade du inte över huvud taget. Jag kunde säga till dig att vi skulle till min mamma på middag. En liten stund senare var det helt borta. Du kunde sova 16–17 timmar per dygn och var ändå helt slut, säger hon till Glenn.

Vardagen blev ett kaos.

– Det var ett sådant otroligt tryck på hemmiljön. Att bara komma innanför dörren dränerade mig på all energi. Hur skulle jag klara detta? Vad skulle hända med Glenn? säger Linda Carlén.

Glenn Håkansson blev inlagd på Orupssjukhuset i Höör, där man är specialiserad på rehabbehandling för bland annat hjärnskadade.

– Du fick i uppgift att koka ägg, bre en macka och äta frukost. Du kom ut med mackan och kaffet, men hade glömt ägget helt, säger Linda Carlén.

Det var inte bara den kognitiva förmågan som var nedsatt. Även synen påverkades kraftigt, bland annat med dubbelseende.

En andra operation följde för att stänga av shunten i huvudet. Enligt Glenn Håkansson löste ingreppet inga av problemen. Vid en tredje operation plockades shunten bort.

– Allting förändrades. Jag lämnade sjukhuset samma dag och åkte direkt till min brors kontor, säger Glenn Håkansson.

Synen kom tillbaka efter några veckor. Glenn Håkanssons kognitiva förmåga återvände sakta men säkert.

I sin rehabträning slöt Glenn Håkansson skidcirkeln 2024 med att köra Vasaloppet igen.

Vid målgången visade han inför tv-kameran upp en lapp där han tackade sin tålmodige tränarkompis Ingmar Lundholm, brorsan Conny och hustrun Linda för all stöttning.

Under sommaren 2024 började Glenn Håkansson träna friidrott igen under sin gamle coach Kenneth Riggbergers ledning.

– Jag var stel som ett kassaskåp. Jag var ett kylskåp i smidighet. Efteråt hade jag ont överallt. Jag tänkte: ”så här oatletisk ska jag aldrig känna mig i mitt liv mer”, säger Glenn Håkansson.

Den känslan blev en vändpunkt. Glenn Håkansson anmälde sig till veteran-VM i Göteborg samma år.

Satsningen kulminerade den 27 augusti 2026 vid veteran-VM i Sydkorea. Då tog Glenn Håkansson en guldmedalj i spjut.

Det blev en nervös väntan på att de svåraste konkurrenterna skulle göra sina sista kast. I vanliga fall brukar Glenn Håkansson inte bry sig mycket om resultat.

– Helt plötsligt kändes det viktigt att vinna. Nästan för första gången i mitt liv blev det oerhört betydelsefullt.

Färden från mörker till ljus fullbordades.

– Det var som att hela resan summerades och det var underbart.

Helt problemfri är han inte. Stress och bullriga miljöer påverkar honom alltjämt.

– Jag är fortfarande lite darrhänt och har problem med kisseriet. Jag måste lyssna på signalerna och inte forcera. Men livet är så mycket bättre nu.