Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

När Norrbottens-Kuriren i fjol pensionerade rollen som kulturredaktör på tidningen blev det snabbt en debatt om regional kulturskymning.

Bland annat skrev Sara Meidell i Västerbottens-Kuriren (5/2 2025) om att hon plötsligt var Sveriges nordligaste kulturredaktör – trots att Umeå ligger drygt 25 mil söder om Luleå och närmare 60 mil från Kiruna. Vad skulle hända nu med bevakningen av konsten, litteraturen, musiken med mera i Norrbotten? Det initierade samtalet om gruvpolitiken, Willy Clay Band och Luleå tekniska universitets konstnärliga satsningar?

Nya kulturtidskriften Lavskrikan kan betraktas både som ett svar på tal och ett rop på hjälp: så här kan en lokalt förankrad kulturjournalistik se ut, samtidigt som fyra häftade nummer om året knappast kan täcka in allt som pågår. Fler röster behövs förstås och kritiken mot underfinansieringen av kulturen är ett tydligt ingångsvärde i Lavskrikan.

Resultatet är en oppositionell kulturjournalistik att bli upplyft av, på samma gång rolig och uppfordrande

Läsningen är tjurig i bästa bemärkelse. Medan vem som helst kan kedja fast sig i en gnällbänk, lyckas Lavskrikan omsätta klagosången i inspirerat idéarbete. Resultatet är en oppositionell kulturjournalistik att bli upplyft av, på samma gång rolig och uppfordrande.

Premiärnumret kom i höstas och det tredje är redan här. Det innehåller bland annat en intervju med Luleå kommun om en avskedskonsert för 20-åriga Wafiq Choudhury, som utvisas från Sverige efter sju år i landet. Spelningen fick nämligen inte hållas i kommunens lokaler då den kunde uppfattas som politiskt icke-neutral. ”Är det politiskt att sakna en kompis som ska fara från landet?” lyder den lika avväpnande som ansvarsutkrävande följdfrågan.

I en annan intervju får Norrbottens museums nya chef svara på vem han liknar mest av Nils Månsson Mandelgren (konsthistoriker, 1813–1899) och Job Andersson (fiktiv folklivsforskare i Klungans berättaruniversum). På andra sidor recenseras Hilda Westerbergs Kiruna-seriebok ”Årets by”, Luleårapparen Zacke står för ett ljuvligt reportage från Dansbandsveckan i Överkalix och en notis har rubriken ”Vem har inte ljugit för att slippa besöka Umeå?” (apropå Parisa Liljestrands uteblivna konferensnärvaro i Västerbottens residensstad nyligen).

Den diminutiva lavskrikan är en mycket orädd stannfågel i kråkfamiljen. Varje regional kulturoffentlighet i Sverige borde ha minst en.

Läs mer:

”Tragiskt att det inte finns en kulturredaktör i hela Norrbotten”

Share.
Exit mobile version