Johanna Frändén: Messi vann argentinarnas kärlek först när han övergav dem

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Någon gång i april 2004 trillade ett fax från Argentinas fotbollsförbund in på FC Barcelonas kontor. Man ville ta sig en titt på den här 17-åringen ”Mecci” och kallade honom officiellt nu till U20-landslagets kommande samling.

Vem som låg bakom felstavningen förtäljer inte historien, men ”Mecci” – eller Lionel Messi, som vi oftare kallar honom – var vid tillfället helt okänd i sitt hemland.

Det är för all del inte så konstigt. Han hade gjort ett inhopp i en vänskapsmatch för Barcelonas a-lag redan året innan, men det var på hösten 2004 som det började röra på sig i Katalonien.

Från samlingen med Argentinas U20-landslag finns inga rapporter i argentinska medier, inte ens ett foto har man lyckats rota fram nu när landets störste son förbereder sig för sin sista match i landslagströjan 22 år senare.

Det argentinska fotbollsförbundets anläggning i Ezeiza i Buenos Aires utkanter har genomgått en rejäl renovering sedan Leo Messi satte sin fot där för första gången. Sedan 2023 bär den hans namn. Det är på Predio Deportivo Lionel Andrés Messi som Argentinas herrlandslag förbereder sig för en vänskapsmatch mot Benin, ett möte som helt saknar intresse utöver det historiska avsked som ska tas en gång för alla.

Det är lätt att fastna i det parallella universum där Lionel Messi håller fast vid sitt landslagsfarväl från 2016. Efter ännu en finalförlust i Copa America, där han bommat i straffavgörandet mot Chile, deklarerade en uppriven Lionel Messi tårögt:

– Det är över med landslaget för mig, jag har gjort allt jag kan.

Han hade precis fyllt 29.

I Argentina sjösattes en massiv kampanj för att få honom att ändra sig. Lagkamraterna vädjade. Diego Maradona – som anklagat Leo Messi för att sakna ”ledaregenskaper” – vädjade. Buenos Aires borgmästare avtäckte en staty av Lionel Messi och uppmanade supportrarna att visa sin kärlek.

Det är svårt att föreställa sig nu, men samtidigt som Lionel Messi triumferade säsong efter säsong i Barcelona var hemmaopinionen mot honom kritisk på gränsen till hätsk.

Messi anklagades för att gömma sig vid de stora avgörandena. Många menade, som Maradona, att han inte var någon ledargestalt att hålla i när det blåser. I Argentina, med en fotbollskultur djupt rotad i latinamerikanska machoideal, kallades Messi återkommande för ”pecho frío”. Det betyder bokstavligen ”kall bröstkorg” och är ett nedvärderande tillmäle för någon som man anser saknar passion, mod och hjärta.

Messi sågs som Maradonas antites. Hans försynta uppsyn och ovilja att tala om annat än fotboll (och även det ibland motvilligt) tolkades som ett bristande engagemang för landslaget.

Argentinas dåvarande president Mauricio Macri ringde personligen upp Leo Messi för att försöka få honom på andra tankar:

– Jag sa till honom att inte bry sig om alla kommentarer för i själva verket är vi väldigt nöjda med jobbet han gjort.

Efter sju veckor var Lionel Messi tillbaka i landslaget.

Det skulle ta fem år till innan han fick lägga beslag på sin första Copa America-titel 2021, när Argentina slog Brasilien i finalen på självaste Maracaná i Rio de Janeiro.

Angel Di María gjorde matchens enda mål, men det var Messi som hissades av lagkamraterna på innerplan efteråt. Argentina hade slagit arvsfienden, men lika mycket hade Messi brutit förbannelsen.

Proppen var ur.

Året därpå vann Argentina en av tidernas bästa VM-finaler mot Frankrike på straffar. Leo Messi satte sin utan att darra.

2024 vann man Copa America igen.

Det är värt att notera att framgångarna för Leo Messi kom efter att Diego Maradona lämnat jordelivet 2020. I Argentina, känt för fotboll, tango och världens högsta frekvens av psykoanalytiker, drog man säkerligen vissa slutsatser av detta.

”Pappa” var borta. Messi var fri.

I somras förlorade Argentina VM-finalen mot ett avgjort bättre Spanien. Men på en personlig nivå blev äventyret i USA ändå en triumf för den nu 39-årige Messi, som var turneringens kanske genomgående bästa spelare.

Och nu är det alltså slut, på riktigt den här gången får man förmoda. Det har, som det brukar heta, varit en resa för världens störste minste fotbollsspelare genom alla tider.

Läs fler texter av Johanna Frändén