Mohammeds proffskarriär startade i ensamhet: ”Jag hade ingen uppbackning”

Det är november 2025. Mohammed Abdulrahim är i Thailand. Helt ensam. Tre månader tidigare var han i Australien och fick smaka på sin första professionella förlust som boxare.

I hopp om att lägga den bakom sig ber han en främmande person att sitta i ringhörnan. Inte för att personen ska kunna leda honom till vinst, utan för att han ska ha någon form av stöttning bakom sig.

Klockan ringer och första ronden är i gång. Kort därefter ligger motståndaren på golvet efter ett kroppsslag. Mohammed får sin hand rest, men inte tid för att fira. Två veckor senare står han där igen. I den matchen hinner klockan ringa två gånger i stället för en, men mer än så blir det inte. Mohammed vinner i andra ronden, än en gång via kroppsslag.

– Jag hade inte rekommenderat det (att gå två matcher på två veckor), säger Mohammeds manager, Madjit Yakubov.

På den tiden var boxaren däremot sin egen manager och tog beslutet att distansera sig från förlusten i Australien så fort som möjligt.

Det är inte helt ovanligt för boxare att stå ensamma i ringen tidigt i karriären, menar Abdulrahim.

Det visste han också om när han valde att ta ”den tuffa vägen”.

Mohammed Abdulrahim är fostrad som boxare i Oskarhamn och Malmö. 29-åringen har boxats sedan han var elva år gammal, och har över 100 amatörmatcher och elva proffsmatcher under bältet. När vi ses i hans gym i Stockholm har det gått tre månader sedan karriärens viktigaste match. Den kommer vi tillbaka till, men först berättar han om beslutet att lämna amatörboxningen för proffslivet.

Från början var planen att boxas i OS innan proffskarriären, och målet verkade vara inom räckhåll. 2018 blev han svensk mästare i 60-kilosklassen, vilket han trodde skulle ge honom chansen att representera Sverige och kvala in till OS.

Så blev det inte. SM-guldet gav honom en andraplats på den svenska rankningen.

– Han som vann SM-guld året innan mig fick chansen i stället. Han var skadad när jag tog guldet, och därmed menade de att jag inte kunde bli rankad etta. Då sa jag ”vi kan ju mötas och sedan ta det därifrån”.

Men en match om förstaplaceringen blev aldrig av. Mohammed var klar med amatörboxningen och startade sin proffskarriär.

– Jag skulle inte säga att det är så vanligt. Att ta den tuffa vägen. Många lägger av efter sin amatörkarriär eftersom det är en så tuff väg att gå, att bli proffs, säger han.

Går man över till proffs finns det fler saker att oroa sig för än själva boxningen. I många fall saknar nyblivna proffsboxare sponsorer och annan uppbackning, och måste då stå för finansieringen av sina matcher.

– Så är det även om man har haft en bra amatörkarriär. Om jag går internationellt och säger att jag är svensk eller nordisk mästare, de vet ju inte vad det är. Det är en uppförsbacke att gå från amatör till proffs, om man inte har deltagit i stora internationella tävlingar som EM, VM eller OS.

Dörren till OS öppnade sig på nytt för Mohammed, men det var en för liten glipa att ta sig igenom.

Boxaren som hade förstaplatsen på den svenska rankningen blev skadad och chansen gick vidare till Mohammed. Sent. OS-kvalet skulle snart starta och det fanns inte tillräckligt med tid att förbereda sig.

”King Mo”, som han kallas i ringen, var dessutom klar med amatörlivet vid det laget.

– För mig var det ganska klart när de inte gav mig chansen efter SM. Då kände jag att jag inte ville ha någonting med dem att göra. Det var såklart inte kul att förlora en sådan möjlighet, men i efterhand känns det som rätt beslut. Det är lätt att fastna i amatörvärlden.

Jobbet framåt var inte likt amatörboxningen. Nu kunde han inte längre ”bara skriva in sig i ett event”. I stället väntades Mohammed stå för hela satsningen, med ekonomi, träning och den mentala biten av sporten han själv beskriver som påfrestande.

– Det blir ganska jobbigt ekonomiskt. Jag behövde jobba heltid, betala matcherna och göra allt hårt jobb själv utan någon uppbackning.

I början av proffskarriären måste man klättra, och det via en taktisk stege för att rankas högre och högre.

– Ju längre man kommer desto tuffare blir besluten. Man måste ställas mot tuffare motståndare, men rimliga. Sedan handlar det om pengar också. Tuffare matcher har större prissummor.

Vill man utmana någon för en bättre plats på rankningen står man för de ekonomiska bitarna. Blir man utmanad, och således riskerar att tappa sin placering på rankningen, då får man en prissumma.

I dag sköter 29-åringen inte sådana saker själv längre. Inte efter att kompisen och kollegan drog ett skämt.

– Mohammed berättade att han bar all last själv, så jag skojade om att jag skulle vara hans manager. Vi skämtade lite fram och tillbaka om det och han sa ”jo, kör”. Sen var det inte mycket mer med det tills vi ställde oss frågan ”varför inte?”, säger Madjit Yakubov.

Madjit och Mohammed jobbar tillsammans som ordningsvakter på nattklubben Spy bar i Stockholm. Madjit har själv varit boxare, och Mohammeds karriär blev ett samtalsämne de ofta kom tillbaka till.

– Jag ringde upp några kontakter och några företag gick med på att sponsra oss. Sedan är det bara historia. En dag är vi bara vänner som driver om något, nästa dag jobbar vi tillsammans och siktar mot stjärnorna, säger managern Madjit Yakubov.

Med en tränare och en manager, och sponsorer bakom det hela, har Mohammed Abdulrahim fått chansen att fokusera på det han ska göra i ringen. Senast reste trion till Istanbul, där WBC:s Greater Turan-bälte i viktklassen superfjädervikt (59 kg) var på spel. Ett regionalt bälte som är det fjärde högsta i en av boxningsvärldens mest erkända organisationer.

När Dazn, som sände matchen, presenterat den ”29-årige, 173 centimeter långe boxaren, med ett facit på en förlust, nio vinster och fyra vinster via knockout”, klev Mohammed Abdulrahim fram.

Bakom honom stod tränaren Dorian Cefalan och managern Madjit Yakubov, som lyfte på armen och svajade pekfingret uppåt, till synes mot stjärnorna?

I fjärde ronden landade 29-åringen samma slag som tvingade honom till den första och enda förlusten i karriären, och samma slag som han senare använde för att vinna två raka matcher i Thailand: ett kroppsslag. Det gjorde att den pakistanske motståndaren Mukhtiar Ahmed Kakar gick i golvet en andra gång. Sekunder senare åkte han ner igen, och då valde domaren att avsluta matchen.

– Efter att han åkte ner såg han inte ut att vara så rubbad, men jag visste innerst inne att jag hade brutit ner honom. Jag valde ändå att behålla kylan och kontrollen. Han kommer åka ner, tänkte jag, säger Mohammed Abdulrahim.

Taktiken visade sig segra. Efter att han hade tackat motståndaren, och sedan låtit sig lyftas upp av sin manager, fick Mohammed Abdulrahim sitt bälte och kunde titulera sig mästare.

– Man måste uppleva det själv, det är svårt att förklara. All nervositet, allt hårt arbete släpper och det är bara glädje som rinner ut.

Den 19 december återvänder Mohammed till Istanbul. Ingen har utmanat om hans bälte, så nu ska han i stället slåss om WBC:s guldbälte, vilket är två steg upp från det han vann i juni.

Skulle han vinna igen, blir det ett rejält hopp på den globala rankningen för hans viktklass, som han i dag är nummer 369 på. Målet är att klättra till topp 40 inom 4–5 matcher.

– Vi försöker klättra så många bälten som möjligt. Vi klättrar upp i världsrankningen, nu kan det bli 150 platser upp, nästa match kanske ytterligare 50. Sakta men säkert ska vi klättra till topp ett, säger Mohammed ”King Mo” Abdulrahim.