Ingen kan påstå att John Travolta inte tar sin nya regissörsroll på blodigaste allvar. Den gamle diskokungen glider in på hotellrummet klädd i en très elegant tredelad brun kostym, med matchande slips och basker på sned. Ett par smalbågade glasögon och festivalens mest välansade skägg fulländar en kärleksfull pastisch på den klassiska europeiska regissörsstilen. Hans frekventa klädbyten har väckt uppståndelse i Cannes och blivit ett samtalsämne.
– Jag köpte med mig slipsar i fyra färger: vitt, marinblått, brunt och svart. Nu måste jag bara skaffa en lila också, ler Travolta.
Men framför allt vill han tala om sin livslånga passion för ”mid-century vintage-aviation” och hur detta har löper som en röd tråd genom såväl karriären som privatlivet. Redan som femåring var han fullständigt besatt av flygplan. För en ung flygentusiast var det rena drömmen att växa upp i New Jersey – strategiskt placerad mellan de legendariska flygplatserna Newark, Kennedy och LaGuardia.
– När planen lyfte flög de högt ovanför vårt hus – men man kunde se loggorna om man tittade noga: TWA, Eastern, United. På nätterna såg man ljusen, och hörde de höga ljuden. Jag låg i sängen och undrade: Hur känns det att flyga? berättar John Travolta med inlevelse på Marriott Hotel vid Croisetten i Cannes.
Hans pojkdröm gick i uppfyllelse. Den 72-åriga superstjärnan har haft pilotlicens i ett halvt sekel, snudd på lika länge som han varit scientolog. Till skillnad från sina kollegor så flög han från USA till södra Frankrike på egen hand.
– Jag brukar oftast göra de spännande delarna av flygningen, som att starta och landa. När det blir tråkigt där uppe går jag bakåt, äter och njuter av allt det trevliga, berättar Travolta.
Hans passion får fullt utlopp i den självbiografiskt färgade regidebuten ”Propeller one-way night coach”, en retrokitschig och melodramatisk saga som bygger på hans egen barnbok från 1997. Precis som förlagan kretsar det kring den unga flygnörden Jeff och hans mamma på en livsomvälvande resa tvärs över USA – från New York till Hollywood.
Filmstjärnan fick idén när han blev strandad på ett hotell i ett dimmigt Maine.
– Från midnatt till sex på morgonen låg jag vaken, och alla barndomsminnen och människor jag mött genom åren samlades i huvudet. Jag skapade karaktärer av dem, och när vi väl kunde lyfta igen hade jag hela berättelsen klar. Väl hemma satte jag mig vid skrivmaskinen och skrev 50 sidor på några dagar, men allt fanns redan i huvudet, säger Travolta med sin mjuka stämma som påminner om en sagofarbror.
Det är hans fjärde Cannesbesök efter Guldpalmsvinnaren ”Pulp Fiction” som återupplivade karriären på 90-talet. Som av en slump sitter vi i ett rum prytt av ett gigantiskt svartvitt Cannesfoto på Uma Thurman – danspartnern han twistade ironiskt med i Tarantinos kultfilm. Och precis som den gamla vhs-nörden gillar Travolta att flörta med filmhistorien.
– Ja, filmen är en både en hyllning till flyget och till filmkonsten. Jag har också 32 musikaliska mästerverk i filmen, hälften är soundtrack från andra filmer – som ”Frukost på Tiffany’s”, säger John Travolta med tindrande ögon.
Han kallar filmen en ”familjeangelägenhet” där dottern Ella Bleu Travolta spelar en flygvärdinna av klassiskt snitt. Filmens fiktiva mammafigur är en fusion av hans egen mamma, hans systrar och deras ”vilda vänner”.
– Min mamma stod för klass utan pengar. Hon fyndade Dior på kyrkans loppis och firade min födelsedag varje månad. Och även om vi åkte med budgetflighten Propeller one-way night coach så klädde vi oss som i första klass, även om kläderna var begagnade, berättar Travolta som tycks ha ärvt moderns stilkänsla.
Som regissör är han lika minutiös i sitt arbete med att återskapa tidens stämning – från sirliga serveringsvagnar och äkta porslin till en klassisk meny.
– När jag var liten var det doften av cigarettrök och chicken cordon bleu som betydde att man var på ett flygplan. Det är inte samma sak att flyga med stora flygbolag längre, säger Travolta som beklagar att vi alla har blivit nedgraderade.
John Travolta menar att det också finns en gemensam nämnare mellan att sitta i cockpit och registolen.
– Checklistor, säger han och liksom suger på ordet med samma allvar som när mr McGuire berättade för den unga Dustin Hoffman att plast var framtiden i ”Mandomsprovet”.
– De är nycklar till effektivt filmskapande. Man kan vara fantasifull i sina visioner, men inte när det gäller detaljerna på inspelningen – där måste allt stämma, säger han och lägger ut texten:
– Jag är en voyeur som älskar att observera. Efter 55 år i filmbranschen har jag sett mästerverk, mediokra filmer och rena misslyckanden. Man lär sig vad som fungerar och vad som inte gör det.
Världspremiären föregicks av en elegant kavalkad av roller från Travoltas långa karriär; som bland annat Tony Manero i ”Saturday night fever”, collegehunken Danny Zuko från ”Grease”, Edna Turnblad i ”Hairspray”, samt dubbelrollen som Sean Archer/Castor Troy i ”Face/off”. Festivalen hade den goda smaken att utelämna kalkonfilmen ”Battlefield earth”.
Hollywoodstjärnan var påtagligt rörd när han fick höjdpunkterna ur sitt cv serverat på ett franskt silverfat i paradsalongen Debussy. Innan han hunnit hämta sig kom nästa känslomässiga chock. Festivalbossen Thierry Frémaux överraskade sin celebre gäst med en hedersguldpalm.
– Guldpalmsvinnarna har alltid varit mina favoritfilmer, från ”Orfeo negro” till ”En man och en kvinna”. Det är ironiskt att just den här symbolen speglar min egen filmsmak – det här är större än en Oscar, förklarade John Travolta och fortsatte sin flört med den europeiska auteurtraditionen:
– Utan regissörer som Bergman, Fellini, Lelouch och Truffaut hade jag inte suttit här i dag. Scenen där Kelly Eviston‑Quinnett står vid fönstret och får höra att hon är en blandning av Joan Crawford och Barbara Stanwyck medan det gyllene ljuset dansar över hennes ansikte – det är min hyllning till Bergmans visuella stil. Den lilla pojken som ser på henne och hoppas att hennes drömmar ska slå in är ett uttryck för min egen längtan.
Men frågan är om hans kärlek till den europeiska filmkonsten är besvarad. Även om många charmas av Travoltas varma flygtripp så har andra kritiker inte varit nådiga: ”som att se ett småbarn gå in i en lyktstolpe” (The Guardian) till ”en katastrof där ingen överlever” (The Wire).
Om han läst recensionerna så har de runnit av honom som en gås. Travolta är också en stolt pappa som tycks ha missat hela nepobabydebatten och blivit en pr-agent för sin dotter, Ella Bleu:
– Jag är kanske både skrytsam och partisk, men hennes närvaro i filmen är magnifik. Som att se en stjärna föds. Jag älskade att komponera bilder för Ella, på samma sätt som man gjorde med Audrey Hepburn, Liz Taylor eller Grace Kelly, säger John Travolta som börjat tänka på hemfärden dagen därpå.
– Beroende på hur trött jag känner mig, antingen flyger jag själv eller så lutar jag mig tillbaka och njuter, säger Travolta och lägger på ett belåtet leende.
Fakta.John Travolta
Född: 1954 i New Jersey. Skådespelare och regissör
Karriär: Fick sitt genombrott som diskokung i ”Saturday night fever” 1977 som gav honom hans första Oscarsnominering. Även nominerad för ”Pulp fiction” som vann Guldpalmen i Cannes 1994. Även känd för ”Grease” (1978), ”Get shorty” (1995) och ”Spelets regler” (1998).
Aktuell: ”Propeller one-way night coach” får premiär på Apple tv 29 maj
Läs mer om årets filmfestival i Cannes
