Varför kebabrulle – varför inte pita?
– Rullen på nittiotalet var revolutionerande. Det var coolt med kebab i rulle, i libabröd. Det är verkligen en nittiotalsgrej, det var den nya grejen som man åt när jag var ung.
Vad ska en riktigt bra kebabrulle innehålla?
– En riktigt bra rulle ska innehålla isbergssallad, lök, en bra sås och – kebab. Såsen ska vara en specialsås. Egentligen ska du inte ens få frågan om vilken sås du vill ha, det ska bara vara en sås. Det är många som har tre såser, men jag respekterar inte det. Jag respekterar att de som lagar vet. Man ska inte behöva gissa sig fram.
I hur många städer har du ätit kebab – och vilken av dem är bäst?
– Jag har ätit kebab i nästan varenda stad, förutom Mjölby och allt ovanför Luleå. Och i princip i nästan varenda förort i Stockholm. Det är ganska dåligt skryt. Det får inte tjejer att tänka ”Åh, jag ska följa med den här kebabkonnässören hem”. Men jag har märkt att det är många som är hemmablinda när det kommer till kebab, att alla har sitt ställe och säger att de är bäst. Jag har ingen sådan lojalitet mot någon. Många kommer att bli sura nu för att alla anser att det är Jönköping som är bäst – men jag skulle vilja säga att det är Hulta strax utanför Borås som har den bästa kebaben. Sett både till sås och kryddning av kebaben så är de bäst.
Finns det regionala skillnader i landet, finns det kanske rentav något motsvarande ett bibelbälte?
– Ja, det gör det ju nästan. I Jönköping, på grund av ryktet det har fått, där märker man verkligen att det alltid är ganska hög kvalitet. Men jag tycker att Södermanland känns som ett kebabbibelbälte. Det är bra kvalitet överallt. Nyköping, Eskilstuna, Strängnäs. Bra kebab. Jag vet inte om Örebro tillhör Södermanland, det gör det inte va? Örebro är erkänt dåligt, det tycker de till och med själva.
Vilken är din sämsta kebabupplevelse?
– Det är egentligen varje gång jag går in på ett sådant där fine dining-kebabställe. De försöker revolutionera någonting som inte behöver revolutioneras. Kebab kan aldrig bli fint, kebab är ingenting du tar med hem och presenterar för föräldrarna. Utan man äter en kebab i en mörk gränd och sedan nämner man det inte för någon. Det är ingen vinnare som på frågan ”vad är hemligheten bakom din framgång?” svarar att ”jo, jag käkar jävligt mycket kebabrulle”. Vilket säger ganska mycket om min karriär faktiskt …
Samtidigt har du ju nått ett slags berömmelse som just kebabinfluerare!
– Jag är så trött på influerarkulturen. Jag vill inte träffa någon ägare. Jag vill inte veta hur de gör kebaben. Jag vill äta den och kunna lämna ett ärligt omdöme. Jag vill kunna säga att den sög utan att känna att jag pajat någons familjeföretag. Det finns liksom inga riktiga recensioner längre med alla influerare. Jag kallar mig själv för den sista sanna kritikern i Sverige.
Örebro är erkänt dåligt, det tycker de till och med själva.
Det syns ju inte på dig att du äter så mycket kebab. Vad har du för träningsrutin för att liksom gå plus minus noll?
– Jag har fått träna mer än vad jag någonsin har gjort på den här vårturnén. Dels tar jag extremt långa promenader, alltså jag har gått 20 000 steg i varenda stad vi har varit i för att ursäkta kebaben. Sedan har jag tränat och inte ätit någonting annat.
Om du hade varit på andra sidan och i stället för att vara kebabinfluerare öppnat ett kebabhak, vad hade du serverat för kebab?
– Jag hade försökt sikta mer på döner då. Jag fick smaka en när jag var i Berlin på en svensexa och efter det käkade jag två döner om dagen där. För mig var det som att komma till ”The holy land of Kebab”. Så det är vad jag egentligen hade velat göra.
Hur har dina smaklökar förfinats, är du mer kräsen?
– När man ätit kebab i flera veckor så börjar man till slut jämföra och märka att … den kanske inte var så bra. Som till exempel Eskilstuna, den kebaben höll jag väldigt högt förra året. Då tyckte jag de var bäst. Men nu när vi var där senast så var det inte så bra. Min palate har liksom … utvecklats. Jag började känna att såsen i Eskilstuna var väldigt kemisk. Man märkte att det inte var en bra sås.
Det är mycket prat om såsen, att det bara ska vara en sorts sås och så vidare. Men vad är det för sorts sås? Är det en yoghurtsås? Tomatbaserad? Vitlök?
– Alltså, det är ”the secret sauce” – den kända Fantasåsen. Fanta är den hemliga ingrediensen i den. Hakepi i Linköping var en av de första som hade just den Fantasåsen. Den tycker jag är godast, den är som något slags blandning mellan tomat och vitlök.
Vilken är din favoriträtt?
– Pizza är min absoluta favoriträtt. Oavsett vad du lägger på en pizza så blir det gott. Det är likadant med potatis. Det finns ingen variant av potatis som blir äcklig. Potatisbullar, pommes, chips. Råraka. You cannot fail med potatis. Men kebabpizza – det triggar någonting inom mig. Det är bara fel. Jag erkänner inte den som en rätt, kebab och pizza ska hållas separerade.
Läs fler texter i intervjuserien Specialisten!
