Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Först ett möte med Hamas i Kairo, sedan med Benjamin Netanyahu i Jerusalem. Donald Trumps svärson och Mellanösternsändebud, Jared Kushner, har i veckan ägnat sig åt skytteldiplomati med målet att rädda presidentens fredsplan för Gaza.
Det har inte hjälpt. Den ligger i spillror. Och för det kan inte mannen i Vita huset lastas.
Enligt planen ska Israel dra sig tillbaka från Gaza, ett nytt palestinskt teknokratstyre och en internationell styrka kliva in – och Hamas ska lämna över sina vapen till de nya myndigheterna.
Det är i stort sett samma komponenter som i den plan Joe Biden förfäktade på sin tid och som var grunden för den överenskommelse som ledde till vapenvilan förra året. Det går inte att föreställa sig någon annan väg framåt, men den är också ohyggligt svår att vandra: hur ska israelerna någonsin kunna lita på att terroristerna i Hamas verkligen lämnar ifrån sig alla granater och automatgevär?
Men det är inte den frågan som utgör stöttestenen just nu.
Netanyahu hann knappt signalera sitt stöd för Trumps plan i slutet av juli innan hans kabinett slog bakut. Premiärministern fick backa. Och grundorsaken är inte att man inte litar på Hamas – utan att ett flertal ministrar inte vill ha ett palestinskt styre i Gaza, teknokratiskt eller ej.
Ministern säger vidare att han ser framför sig att ”hela Gaza” ska tillhöra Israel och uppmanar palestinierna att emigrera.
I en podd lägger säkerhetsminister Itamar Ben-Gvir ut orden: ”Jag tycker att vi borde genomföra 30 till 40 riktade avrättningar per natt”, säger han. ”Inte bara av dem som utgör ett omedelbart hot. Det finns människor som inte förtjänar att leva… De är inte ens människor.”
Ministern säger vidare att han ser framför sig att ”hela Gaza” ska tillhöra Israel och uppmanar palestinierna att emigrera.
Ben-Gvir, liksom finansministern Bezalel Smotrich, har talat i termer av etnisk rensning och annektering förut. Men det gör inte vad han nu säger mindre isande.
Under sommaren har samtidigt bosättarvåldet på Västbanken fortsatt att eskalera. Det är den israeliska militärens skyldighet att sätta stopp för det. Men försvarsminister Israel Katz vill i stället formellt flytta ansvaret till polisen, som alltså leds av Ben-Gvir.
Han säger i sin tur uttryckligen att han ser detta som ett steg mot en annektering av Västbanken.
Vad de vill åstadkomma är något helt annat. Något som inte är förenligt med Israel som demokratisk stat och med internationell rätt.
I oktober ska israelerna välja ett nytt parlament. Sällan har termen ödesval varit mer passande. Det handlar inte ens längre främst om Benjamin Netanyahus långa maktinnehav, korruption och attacker på rättsstaten.
Fred mellan israeler och palestinier kommer alltid vara svårt. Med extremister som Ben-Gvir med ett avgörande inflytande över Israels regering är det omöjligt.
Vad de vill åstadkomma är något helt annat. Något som inte är förenligt med Israel som demokratisk stat och med internationell rätt.
Utrikesminister Maria Malmer Stenergard fördömer i kraftiga ordalag Ben-Gvirs tal om att palestinier förtjänar att dö, och understryker att Sverige drivit på för EU-sanktioner mot ministern. Väl så. Men om han efter höstens val fortfarande har kvar sitt grepp om sitt lands politik kommer såväl Sverige som EU att behöva att mer djupgående ompröva sin relation till Israel.
