Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
USA är på väg neråt, Kina uppåt. Det är bilden bland de experter i Peking som DN:s korrespondent har talat med inför att Donald Trump träffar Xi Jinping på torsdagen. Wang Yiwei, professor i internationella relationer på Renmin-universitetet konstaterar att det hela är den amerikanske presidentens förtjänst och understryker att Kina ”kan bara ta det lugnt”.
Och att Trump försvagat USA:s position – och i en relativ bemärkelse stärkt Kinas – är det inte så mycket att säga om. Han har gjort ständiga utfall mot sina allierade, och bedriver ett tullkrig som slår både mot vänner och den egna ekonomin.
De enda som kunnat räkna med Washington det senaste året är fjäskande diktatorer och Trumpkopior som Argentinas Javier Milei.
Kriget i Iran har tydliggjort priset. USA:s globala dominans utgår inte endast från egen ekonomisk och militär styrka utan också i hög grad från förmågan att operera runt hela jorden, vilket är ett resultat av att allierade frivilligt upplåter sitt territorium. Nu nekades man att använda brittiska baser och spanskt luftrum har man över huvud taget inte fått passera.
USA:s hårda polarisering och politiska dysfunktionalitet försvagar landets position ytterligare.
Det är inte bara unga som checkar ut, alltfler av de kineser som de senaste decennierna tagit sikte på kusternas tillväxtregioner vänder nu hem till de fattiga inlandsprovinserna.
Men detta är inte detsamma som att Kinas kommunistparti funnit en magisk formel som gör att det har framtiden i sin hand.
”Var på er vakt”, varnar Kinas säkerhetsmyndighet, riktat till landets ungdomar, berättade DN häromveckan. Det handlar om fenomenet att ”ligga platt” – checka ur, strunta i den sociala pressen, ja kanske sluta jobba helt. Det är utländska krafter som ligger bakom trenden, som vill dupera de unga och försvaga landet, enligt regimen.
Vad det handlar om på riktigt är så klart en usel arbetsmarknad. Ungdomsarbetslösheten uppmäts till 16 procent, enligt myndigheterna, vad den är på riktigt är oklart. För några år sedan när siffran var alarmerande hög slutade statistikmyndigheten att publicera den, när man började igen var den plötsligt lägre.
Trumps spektakel skymmer sikten. Kinas ekonomiska mirakel punkterades i en fastighetskris för fem år sedan. Deflationen har sedan dess tyngt landet. Exportstyrkan håller uppe tillväxtsiffrorna, men den bygger på låga priser och låga löner, som just håller tillbaka konsumtion och efterfrågan och därmed bidrar till deflationen. Kina sitter i en rävsax.
Ska man spåra orsakerna till bekymren så handlar det, utöver enorma och undermåliga investeringar i bostäder, om Xi Jinpings önskan om kontroll.
Det är inte bara unga som checkar ut, alltfler av de kineser som de senaste decennierna tagit sikte på kusternas tillväxtregioner vänder nu hem till de fattiga inlandsprovinserna. De finns ju inga jobb, rapporterar Financial Times.
Ska man spåra orsakerna till bekymren så handlar det, utöver enorma och undermåliga investeringar i bostäder, om Xi Jinpings önskan om kontroll. De liberaliseringar som satte fart på ekonomin från 1980-talet och framåt har avstannat. I stället har statens – och Kommunistpartiets – grepp hårdnat. Både inhemska och utländska privata investerare har skrämts, liksom konsumenterna. Alla håller numera hårt i slantarna.
Xi Jinping visar gärna upp nya hangarfartyg, fantastiska robotar och andra framsteg inom AI – men frågan är hur mycket av detta som är av samma kvalitet som de tillväxtsiffror som byggde på en kraftigt uppblåst fastighetsbubbla.
USA försvagade ställning skapar så klart risker, och lockar inte minst Kina att ta för sig mer i relationen till andra.
Men ingen bör inbilla sig att landets ekonomiska modell är något att avundas – eller att framtiden tillhör Xi Jinping.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Putins ynkliga parad säger mycket om hur kriget går
Martin Liby Troein: Trump spänner musklerna – och får USA att se svagare ut än någonsin
