Maria Gunther: För tidigt med ett Nobelpris för Ozempic?

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Äntligen kommer första måndagen i oktober, och äntligen börjar veckan när vi får veta vilka som får årets Nobelpris.

I år är det dessutom jubileum. Det är 125 år sedan Wilhelm Röntgen, Jacobus van ’t Hoff, Emil von Behring, Sully Prudhomme, Henry Dunant och Frédéric Passy blev de första att ta emot det som nu är världens mest ansedda pris, i alla fall i naturvetenskap.

Lagom till jubileet passar Nobelstiftelsen på att höja prissumman. Nu får pristagarna i varje kategori 12 miljoner kronor, ensamma eller att dela på, beroende på hur många de är. Det är en miljon kronor mer än de senaste åren. Som jämförelse: År 1901 fick Röntgen och hans medpristagare 150 782 kronor.

Vilka som får ta emot priserna ur kungens hand i Konserthuset den 10 december denna gång kan vi ju än så länge bara spekulera om. I år tror bedömare i bland annat tidskrifterna The Scientist och Chemistry World på ett medicinpris, eller kemipris, till upptäckterna som lade grunden för diabetes- och fetmaläkemedel som Ozempic och Wegovy. Möjliga namn då är någon kombination av Lotte Bjerre Knudsen, Svetlana Mojsov, Daniel Drucker, Jens Juul Holst och John Eng. Själv tror jag att Nobelkommittéerna väntar några år till, tills vi har sett mer långsiktiga effekter av medicinerna.

När priset i medicin eller fysiologi presenteras (tidigast) klockan 11.30 på måndag tror jag mer på Michel Sadelain, Carl June och Steven Rosenberg för den så kallade Car-T-cellterapin, mot cancer och även mot autoimmuna sjukdomar.

En annan möjlighet är Arthur Horwich och Franz-Ulrich Hartl för banbrytande forskning om hur proteiner viks ihop till sina unika strukturer inuti cellen.

På tisdag är det fysikprisets tur. Kanske följer Nobelkommittén i det norska Kavliprisets spår och belönar Eva Andrei, Pablo Jarillo-Herrero och Allan MacDonald för deras bidrag till att skapa ett helt nytt forskningsfält: twistronik, där två lager av det tvådimensionella materialet grafen läggs ihop i olika vinklar och får helt nya egenskaper.

Det kan också bli astrofysik, efter några år med priser till andra delar av fysiken. En möjlighet är Carlos Frenk, Julio Navarro och Simon White, för grundläggande arbeten om hur galaxer blir till.

Eller så kanske det för första gången blir en ensam kvinna: Nicola Spaldin, en pionjär i att utveckla så kallade mulitferroiska material.

Sist ut bland de naturvetenskapliga priserna är kemin, som presenteras på onsdag. Förra året gissade min kollega Jörn Spolander helt korrekt att priset skulle gå till utvecklingen av metallorganiska ramverksföreningar, eller MOF:ar.

I år kan det bli ett pris som ligger närmare biologi och medicin, som David Klenerman, Pascal Mayer och Shankar Balasubramanian för nästa generations dna-sekvensering.

Harry Gray skulle kunna få priset för att ha upptäckt hur elektroner transporteras i stora biologiska molekyler, eventuellt tillsammans med sin tidigare doktorand Jay Winker.

En annan värdig pristagare i kemi, eller medicin, är David Liu, som utvecklat en metod för att göra exakta genetiska förändringar i levande celler, utan att skära sönder dna-molekylen.

Nu ser jag i alla fall fram mot tre spännande dagar, där vi får veta vilka forskare som Nobelkommittéerna anser har gjort mänskligheten den största nyttan, som Alfred Nobel uttryckte det.

Läs mer:

Upptäckterna kan bli guld värda för de med autoimmuna sjukdomar

Maria Gunther: Fysikpristagarna gjorde kvantmekaniken synlig

Jörn Spolander: ”Kemipristagarna har utvecklat ett material som kan få närmast magiska egenskaper”