Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Ebba Busch (KD) är som Sveriges Maryl Streep. Hennes skådespelartalang är odiskutabel. Hon har en förmåga att inta en ny hållning – och få en att tro på kovändningen.
När KD-ledaren intog årets Almedalsvecka var det med fulländningen av en roll hon odlat i flera månader nu.
Redan på måndagen, dagen innan Almedalsveckan drog igång ordentligt, lyckades hon samla pressens fokus med ett utspel: Svenska folket efterfrågar en annan sorts politiskt ledarskap. Uppseendeväckande sagt från Sveriges nuvarande vice statsminister, får man nog säga. Hon säljer in den nya, behövliga riktningen för Sverige med en rad talepunkter: mindre polemik, mer välfärd, slut på de stora skattesänkaråren. Under sitt tal på tisdagen kom hon ut till ett solstrålande Visby och förklarade att KD vill höja barnbidraget till 2000 kronor.
In med en retorik och politik som är som stulna ur kopiatorn på Sveavägen 68.
Bort med högerpolitiken och polariseringen hon bemästrat. In med en retorik och politik som är som stulna ur kopiatorn på Sveavägen 68.
Även angående Tidösamarbetets utvisningsparadigm har hon ångrat sig. Med sorg i rösten berättade Busch hur en ung kille på gatan frågat henne om hon vill utvisa honom. Här krävs ödmjukhet inför misslyckandet att hålla ihop Sverige, anser hon nu. Det är som att hon missat politiken och retoriken från sitt eget samarbete hon drivit i fyra år.
När en sådan här omvändelse kommer från Ebba Busch är det värt att spetsa öronen. Hon har flera gånger förut visat sin förmåga att inte bara vända kappan efter vinden, utan också skickligheten att tidigt inse vartåt det kommer börja blåsa.
Och nu, mitt i Tidösamarbetets djupa och långvariga opinionskris, stormar hon bort från högerkompisarna.
Frågan är om hon lyckas ro det i land. Trots att Busch räckt ut handen till S om energiöverenskommelse, trots att hon pratar ”nytt ledarskap”, trots att hon vill driva mer vänsterpolitik, så säger hon fortfarande tvärt stopp till Magdalena Andersson som statsminister.
Ebba Busch är en mediadarling, har star quality; hon pratar och man lyssnar. Men det räcker inte med retorik.
Svenska folket är ju inte dumma. Söker man mindre polarisering, mer blocköverskridande samarbeten, mer fokus på välfärd och mindre extrem migrationspolitik behöver det göras i en annan konstellation är Tidösamarbetet. Och det är väl inte det hon är ute, bara väljarmaximering i ett läge där Tidöprojektet är på väg att krascha – eller?
Läs mer:
Max Hjelm: Det är generöst att kalla det här för socialism
DN:s ledarredaktion: Andy Burnham är säker på att han är en frälsare – hoppas han har rätt
